Jag tycker att ni som berättar här om era problem är oerhört starka och är värda en stor eloge. Jag önskar också att folk i allmännhet hade lite större kunskap om hur "psykiska" problem kan yttra sig. Och framför allt att det oftast
inte innebär att människan bakom är någon farlig person.
Jag trillade själv rakt ner under isen för många år sedan när jag fick min värk i kroppen. Historien skulle bli flera sidor lång om jag gick in i detalj på den. Jag hade efter några otursamma rundor turen att hitta en läkare som vägrade släppa taget om mig och såg till att jag fick den hjälp jag behövde. I tre års tid gick jag i nåt som man kan kalla tre-vägs-terapi. Det var kroppskännedom ( i grupp ), smärtterapi och psykoterapi. Så här efteråt kan jag säga att det var tre av de värdefullaste åren i mitt liv.
Jag håller med er som säger att det är förkastligt att svänga sig med ord som "sök hjälp", "du behöver vård" eller "du kan inte vara riktigt frisk". Det är uttryck som gör att man tappar andan av förvåning. Man tror knappt att det är sannt att man läser det. Så jag skulle verkligen vilja vädja till alla om att inte slänga sig med såna uttryck i tid och otid.
Kram på er allihop

CITAT (torvan @ 01-04-2008, 08:49)

Som du skrev Magdis, vem har inte varit i obalans NÅN gång.
Jag själv fick panikångest efter att vara nära att dö ifrån mitt
barn när hon var två år. Svår lunginflammation och blodförgiftning.
När jag sedan blev sjuk i samma några år senare började ångesten.
Som bara handlade om "bakterier". Då gick jag i insiktsterapi för
att få hjälp. Jättebra, lärde mig hantera ångesten och dessutom
så lärde det mig så mycket om mig själv och hur jag fungerar.
När jag råkade ut för en olycka och fick en skallskada för 6 år sen
började en strid med försäkringskassan. Deras läkare ansåg att
jag inte klarat mitt jobb fullt ut på grund av denna terapi. Varför
jag gått i terapi frågades inte efter. Hade aldrig varit sjukskriven
eller ätit någon medicin för det heller. Ändå påstod fk att jag varit
oförmögen att sköta mitt arbete pga mitt psykiska tillstånd.
Neuroläkare etc var så upprörda över läkarens utlåtande.
De menade tvärtom, i mitt jobb med barn och föräldrar var det en
stor tillgång att jag gått i terapi. Vilket jag också kände var bra.
Tack vare att jag hade en advokat genom bilistens försäkring så fick
jag till slut rätt mot fk. Tom nästan en ursäkt, de medgav att det var
utom all tvivel att skadorna berodde på något annat än olyckan.
Vilken lättnad det var!
Det jag vill komma fram till är att om okunskapen är så stor hos läkare
är det inte konstigt att "vanliga döda" har sådana fördomar.
Jag tycker därför det är så bra när "kändisar" eller anhöriga till dom
går ut och berättar om deras psykiska problem. Tror det är ett bra
sätt att avdramatisera den skeva bild som finns idag.
Till er alla som till o från mår dåligt en

torvan
Skrämmande historia torvan! Jag är glad över att du fick rätt till slut, men du skulle inte ha behövt gå igenom det alls

..........
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!