Det verkar som att somliga har svårt att klara sig utan mig och mina höga hästar. Jag tycker man borde vara glad över att slippa mig, nu när jag inte är här? (eller
ska vara här, dvs)
För diverse sjukdomar har vi ju kommit fram till att vi ska tala tyst om, eller hur det nu var.
Den som känner sig hågad få gärna hjälpa till med lite detektivarbete att lista ut vem den anonyma hatkärleksskribenten är?
Renhårigast vore väl då att den det verkligen är träder fram med åtminstone det nick h*n använder här.
Läs den rafflande fortsättningen i bloggkommentarerna i
HönshusetOm någon annan vill skicka hatbrev eller tala om hur borta med vinden jag är så går det bra att göra det till mail@vanja.nu, alternativt i PM här på odla. Min blogg är inget diskssuionsforum med mindre att det kommenteras vad jag skriver där, ris eller ros. Jag har heller ingen anledning att låsa kommentarsfunktionen, utan väljer man att förfölja mig får man skylla sig själv för det man skrivit.
Hade jag nu betett mig på detta sättet själv, förföljt folk utanför forumet eller skrivit rad efter rad med hatiska PM, så hade jag kunnat förstå - men faktum är att jag gör inte det. Hur många av er har fått ett hat-PM av mig? Någonsin? Hur många har fått ett hatmail? Hur många bloggar har jag varit och kommenterat?
Har jag något att säga som jag tycker är orätt så väljer jag att göra det offentligt och på rätt ställe. Sålänge jag inte stalkar någon så finns det ingen som har rätt att stalka mig, hur provocerade ni än blir av det jag skriver.
Ciao!