Kopparorm? Alternativ

[Gossen Ruda]

Grävlingen är allätare, reptilier och amfibier slinker glatt ner.

[Fågelvägen]

Nu har ju folk fobier mot de mest underliga saker, som knappast några förfäder varit i kontakt med. Fobier är nog bara kulturbetingade. Det ser man ju inte minst genom att den är så väldigt lätt att bli av med dem, utan att behöva göra några genetiska modifikationer.

Jag har också svårt att tro på genetikbakgrund när det gäller fobier. I en syskonskara kan någon vara hysteriskt rädd för möss eller spindlar, medan andra syskon utan fasa slår ihjäl dem eller flyttar på dem. Samma förfäder har syskonen i de flesta fall. Men de har också samma kultur, alltså är fobierna något ännu mer individuellt?

Jag är glad över att Ulrica inte slog ihjäl alla de vackra kopparormarna! Synd att igelkottarna försvann.

[*Ulrica*]

Jag är glad över att Ulrica inte slog ihjäl alla de vackra kopparormarna! Synd att igelkottarna försvann.

Nä, jag skulle aldrig slå ihjäl nån stackars liten orm eller ödla. Det där med igelkottar och grävlingar fick jag reda på när jag ringde Kottecentralen och sa att de gärna fick placera igelkottar här eftersom vi inte har några. Då frågade hon om vi har grävlingar... jodå, en hel del sade jag... då fick det inte komma några gulliga små kottar hit..

[Myosotis]

samma här, det går många år mellan gångarna man ser igelkott.
När det gäller fobierna kan det tydligen räcka med en skräckupplevelse i barndomen, minns att jag läste om en liten pojke som blev skrämd av en hög smäll när han lekte med ett mjukt kaninskinn, vill jag minnas att det var. Ur detta utvecklade han en accelererande fobi för små pälsdjur. Det är nog ett känt exempel, någon som minns bättre?

[Orkidétjuven]

Jag gillar inte människoapor, de är lite läskiga.

Redigerat av Orkidétjuven: 12-04-2008, 15:52

[Solstorm]

Det är nog inte så ovanligt att det är olika saker inblandade när en fobi startar. Ex en människa som är hotfull och gör något hemskt samtidigt som det finns något annat oskyldigt närvarande. Människan kanske är en släkting som man ju inte gärna kan bli rädd för, istället utvecklas fobi mot något annat oskyldigt närvarande. Usch, svårt att förklara utan att beskriva så att ett verkligt fall hängs ut.

Fobier kan utvecklas på mer än ett sätt. Förr var jag rädd för spindlar. Bodde utomlands ett tag och hade massa kackerlackor som jag tyckte var hysteriskt äckliga även om jag vet att de inte är farliga. När jag fick syn på en spindel där så blev jag lättad för att det inte var en kackerlacka. Nu är jag inte rädd för spindlar längre och kackerlackor har jag inga (än).

[Annkina]

Nä, jag skulle aldrig slå ihjäl nån stackars liten orm eller ödla. Det där med igelkottar och grävlingar fick jag reda på när jag ringde Kottecentralen och sa att de gärna fick placera igelkottar här eftersom vi inte har några. Då frågade hon om vi har grävlingar... jodå, en hel del sade jag... då fick det inte komma några gulliga små kottar hit..

Vad är kottecentralen?