Debatt Svt1, gamla mammor Alternativ

[Netha]

Varför väljer alltfler att föda barn så sent, trots riskerna?

Tittar just nu på programmet och kom att undra...
Hur gammal/ ung var du (mamma) när du fick dina?

Jag fick mina vid 19, 28, 36, 37-års ålder.

[aanderss]

min pappas kusin var 48 när hon fick sitt sista barn

[Netha]

min pappas kusin var 48 när hon fick sitt sista barn

En av mina systrar fick sitt yngsta barn vid 45-års ålder.

[Solstorm]

Fick första barnet som ganska ung om än inte tonåring, andra som nästangammal. Förutom att man har hunnit skaffa sig mer kunskap inför andra barnet än inför första så var jag bättre som ung mamma. Yngre, starkare, orkade mer. Bättre på att stå på händer och klättra i träd tillsammans med första barnet. Andra barnet så hade kroppsliga begränsningar hunnit infinna sig.

Tycker att det är synd att så många väntar så länge. Fertiliteten avtar, den är som störst hos tonåringar. Den minskar ju vid olika ålder hos olika kvinnor, men tråkigt om man upptäcker vid 35 att det är försent.

När man planerar avel för sina husdjur så räknas det som djurplågeri att låta dem föda första barnet efter en viss ålder. Bäckengången har inte töjts ut utan stelnar och det blir svårare att föda. Absolut inget som kan lagstifta om eller sätta regler omkring, men nog är det något som unga människor borde upplysas om. Men livet ger ju begränsningar. Man kanske inte hittar sin partner förrän ganska sent och då får det ju bli som det blir.

Tycker att det är mycket tråkigt att det på något sätt har blivit lite tjusigare att få barn sent än tidigt.

[Pirum]

Varför väljer alltfler att föda barn så sent, trots riskerna?

Tror det ofta beror på att man 1) inte anser sig hittat rätt partner och 2) inte anser sig ha nog stabil ekonomi. Sen tillkommer såklart reslust och annat, men jag tror de två första väger tyngre.

[maramara]

Jag fick min första baby när jag var 34 år snabbt följt av ännu en baby när jag var 35 år.
Dessa efterlängtade och överraskande söner såg dagens ljus 1979 och 1980.
Hade då redan fått glädjen i min bonus-son som maken generöst bjöd med redan i början av vår bekantskap. Han var 10 år (bonus-sonen alltså) när vi fick vår första gemensamma son, DÄREFTER Följde de 7 bästa och lycligaste åren av mitt liv

[maramara]

Vill göra ett tillägg I mitt fall var det inte planerat att vänta så länga med att bli med barn. det bara blev inget,med förtvivlan accepterade jag till slut min barnlöshet, mycket beroende på bonusbarnet, som fortfarande är mig lika kär som resten av sönerna.

Jag betraktades som en gammal förstföderska vid 34 år 1979. Alla andra nyförlösta mammor var rejält yngre då.

Idag tror jag att de flesta äldre förstagångsmammor har planerat det medvetet. Utbildning och karriär planeras först, därefter kanske hus och bil. Eventuellt jordenruntresa.
Har man inte "turen"att genast hamna på den hektiska karriärstegen kanske man inser att barn naturligt kommer i den period i en kvinnas liv när kropp och själ mest gynnar barnalstring. Det är min teori. Vad tror ni?

Redigerat av maramara: 10-04-2008, 22:40

[herkules]

när jag fick min första dotter 1980 var jag 21 år gammal, och bland de äldsta på bb!
sen fick jag nästa när jag var 30.

Redigerat av herkules: 10-04-2008, 23:21

[Sussie F-Flower]

Jag fick min dotter när jag var 22 och min son när jag var 31. (jag är nu 45)
Min dotter blev min sons xtramammma när jag var borta eftersom hans far tyckte att allt blöjbyte var vidrigt...

Kunde inte ens åka till affären om inte hon var hemma... (ojojoj, -en jobbig tid...)

Träffade en gymnasiekompis igår som jag inte sett sedan vi slutade skolan 1980, hon hade en kille på 6år och en tjej på 3 år. Friskt vågat, tyckte jag....

Men till sommaren ska jag bli MORMOR!
Enligt ultraljud den 7/7!!!
Spännande må jag säga. Känns lite underligt...

Bä,bä, vita lamm....

[Solstorm]

Absolut en fördel med att bli mamma tidigt att man inte är lastgammal när barnbarnen kommer. Tänk om man är över 80 när första barnbarnet kommer! Barnen kommer ju inte ha så mycket roligt med sina mor och farföräldrar och heller inte ha samma minnen av dem, jämfört om med om de är 40 år.

[torvan]

Jag var nog rätt "normal" förstföderska 1986 i Stockholm.
28 vid första och nästa vid 32. Idag är ju ålder mycket
högre. Men tycker att jag ser fler o fler yngre mammor
här där jag bor. Torvan

[pimpim]

Jag fick min första dotter 1989 och jag var då 23 år, sen min andra dotter kom 1994 och jag var då 28 år. För mig känns det som om det var alldeles perfekt. Jag är 42 år nu och visst känns det ibland som om man skulle vilja ha en liten till men...nej det är skönt nu när de är stora och kan klara sig själv mycket.

[Aqvakul]

Hustrun var 26 resp. 30 år när våra barn föddes. jag är två år äldre. Min dotter var 27 år när hon fick sin dotter. Det verkar som många högutbildade väntar länge med att skaffa barn idag. Boende, karriär och personlig frihet prioriteras. Samtidigt verkar det som om det finns en ganska stor grupp dåligt utbildade som skaffar barn tidigt. Klasskillnaderna har väl alltid funnits, men nu verkar de vara tydligare än någonsin.

[Lemonne]

Jag är 27 och har ännu inga barn. Mitt ex ville inte ha några och det var lite därför det tog slut också. Fast jag kan ju erkänna att det inte är förrän det senaste året jag börjat känna längtan efter barn. Mognat sent kanske?

Helst skulle jag vilja vara färdig med min utbildning innan jag får barn (3 år kvar) men det är ju inget måste.

[Eva i Skåne]

Mina barn fick jag när jag var 22, 27, 31 och 32 år.
Den första fick jag i slutet av 70-talet och då hörde jag till de yngre mammorna, kanske beroende på att vi bodde i ett område med få småbarn och lite äldre par med ett sladdbarn i ålder med min dotter.
Så ambitiös jag var då! Anmälde mig frivilligt som klassförälder t ex när hon började skolan. Där satt de andra trötta 40+ föräldrarna och var förmodligen överlyckliga att slippa.
Jag hade väl orken kvar även när de yngsta var små, men det var såklart inte lika lätt att göra saker med dem när man hade syskonen att ta hänsyn till.
De yngsta barnens pubertet och tonår måste jag erkänna har varit mycket jobbigare för mig eftersom jag är så mycket tröttare nu.
Från att ha varit ung mamma i dotterns klass kände jag mig absolut som gammal mamma i yngste sonens. Där var nästan alla barn förstabarn och hade unga mammor och småsyskon.

Givetvis beror det på omständigheter när man får sitt första barn. Idag studerar många länge.
Min dotter är 30 och inte aviseras det något barnbarn där inte, men från att i många år har sagt att hon inga barn skulle ha så hör jag ett annat resonemang nu, men att det kanske bara blir ett eller två barn eftersom hon blivit så pass gammal...

Absolut skulle jag rekommendera kvinnor att få barn tidigt (om möjligheterna finns) för det är enklare att hänga med när man är ung och sen kan man ha några goda år mellan barnen flyger ut och pensionsåldern.


Jag håller med Aqvakul att det blivit så att det föds en hel del barn av unga mammor som saknar utbildning och jobb. Det bidrar nog till att behålla klasskillnaderna, tyvärr.

Alltså finns det inget rätt eller fel utan för- och nackdelar får vägas mot varandra från person till person.

[Aqvakul]

Glömde att säga att jag tycker att det är mkt som talar för att börja skaffa barn innan man är 30 år. Sen kan det ju inte alltid bli så, av olika skäl.

[Magdis]

Jag var 28 år vid första barnet och 33 vid andra. Maken är 7 år äldre än mig. Vi hade först tänkt försöka få ett tredje barn men tänkte sedan om p.g.a åldersskäl. Jag känner mig inte för gammal ännu men maken är 42 år och han funderade på att om våra barn får barn lika sent som han så är han 80 år när barnbarnen kommer.

[*Stintan*]

Det kan ju bero på en massa saker att man är lite äldre när man får barn. För det första måste man hitta någon som man vill ha barn med och man bör också ha en bostad och ett jobb vilket inte är helt lätt för många unga idag att få. Man kan ha svårt att bli gravid mm mm.

Jag fick mitt första när jag var 34 och betraktades då som gammal förstföderska, själv kände jag mig inte alls gammal, men jag hade inte velat ha barn tidigare och dessutom fanns det inte innan dess någon som jag ville skulle bli mina barns far. Båda mina barn är nu i 30-årsåldern och några barnbarn har jag inte men visst vore det roligt om det blev något medan man har lite ork kvar. Det är dock inget jag kan påverka.

Som världen ser ut idag så tycker jag inte att det är konstigt att många väntar med att få barn, men jag tycker att det är lite galet när kvinnor över 60 skaffar barn. Däremot om man är i fertil ålder och anser att man orkar och vill så tycker jag inte åldern spelar så stor roll när man får barn. Det är ju upp till var och en och därför tycker jag att det är lite svårt att ha synpunkter om det.

[Lillja]

Jag var 20 22 24 och27 år när jag fick mina barn, däremot var min pappa
närmare femtio och mina mamma femton år yngre när de fick mig.
Jag tycker vi har forlorat en generation där, även om min pappa blev över
åttio år, mina barn har svårt att minnas honom.

[Pirum]

Båda mina barn är nu i 30-årsåldern och några barnbarn har jag inte men visst vore det roligt om det blev något medan man har lite ork kvar. Det är dock inget jag kan påverka.

Så sant. Det finns så många "om" att det inte går att ta hänsyn till dem alla. Man skaffar barn för barnens skull, och kanske sin egen, man vet aldrig när ens egna barn sen skaffar barn. Man kan inte heller garantera att man själv, trots att man skaffar barn som ung, är med upp i 80-årsåldern. Det finns så många faktorer som kan påverka; rökning, övervikt, sjukdom, genetisk disposition. Argumentet "jag röker, och dör nog därför 14 år tidigare, så därför vill jag inte skaffa barn efter 30" hör man sällan. Just kanske för att det är så absurdt.
Man bör fokusera på att klara att vara förälder; får man sedan förmånen att vara mor- elller farförälder länge så ska man ta det som bonus.

Redigerat av Pirum: 11-04-2008, 09:56