Debatt Svt1, gamla mammor Alternativ

[Mollis]

Fick tvillingar när jag var 21 och tyckte inte alls att jag var för ung, universitetsutbildningen fick vänta tills barnen började på dagis (jaja.. förlåt, förskolan), förstår inte varför alla ska vänta tills de är klara med utbildning och allt? Inte under nån period i mitt liv har det varit lättare att kombinera mammarollen med arbete än just under studietiden..

[Mollis]

Skulle också vilja säga att det här med att vänta med barn tills allt är "fixt o färdigt" och perfekt har en negativ sida som man kanske inte pratar om. Jag tror att, i att bilda familj ingår de magrare åren, en lite enklare standard till början och ett kämpande som även barnen tar en naturlig del av, lika mycket glädjer dom sig när det går framåt och de kanske får ett eget rum eller en dator, de lär sig nog på ett annat sätt att inte ta allt för givet..
Jag tror att begreppet "Curlingförälder" hör ihop med den kategorin föräldrar som försöker skapa den här perfekta, superplanerade tillvaron som åtminstone jag inte skulle vilja ha....

[Pirum]

Jag tror de flesta kan acceptera en enkel standard, så länge det är en stabil och säker standard. Skaffa barn när man är provanställd tror jag inte de flesta vågar. Inte heller när man studerar, om man inte har en sambo med arbete. Skaffa barn när man bor i andrahandslägenhet utan kontrakt? Men visst är det så att många vill ha karriär och resa först också, själv känner jag dock att jag vill ha utbildning, arbete och bostad säkrat innan jag skaffar barn. Och så får jag väl skaffa nån att skaffa barn med också, det är väl det allra svåraste

(Tillägg: kan själv tänka mig att bo i ett enkelt torp ute i skogen, så det är inte hög materiell standard jag är ute efter när jag skriver utbildning, arbete och bostad)

Redigerat av Pirum: 11-04-2008, 15:31

[skogstroll]

[Blomstertanten]

Jag fick min första 1978 när jag var 16 år och nästa 9 år senare när jag var 25. Minstingen var jag helt ensam med både under graviditeten och sen. Stor skillnad att bli mamma när man är 25 för då har man skaffat sig lite mer erfarenheter och är mer säker på sig själv.
Att få barn när man är för ung är ingen fördel heller. Visserligen är ju inte riskerna lika stora som om man är "gammal" och även om man mognar av att bli mamma , så är det inget jag skulle rekommendera någon.
Inte alls så att jag ångrar nån av mina söner !!!
Har fått 2 älskade barnbarn , 7 och 5 år. Den äldsta när jag endast var 38 år (precis lika gammal som min mamma var när hon blev mormor)och visst har det sina fördelar. Man orkar fortfarande ta hand om dom , men nackdelen är ju att man själv är mitt uppe i sitt eget liv och inte har tid på samma sätt som till exempel min mormor hade.

[Noak]

Jag har fått mina barn i två "kullar", de första två när jag var 23 och 24, de andra två när jag var 35 och 37.
Det var lättare rent fysiskt att vara mamma när jag var ung, men då var jag också så himla osäker...
Men nog var det väldigt tröttande att föda och uppfostra barn när man närmade sig de fyrtio.
Nu känns det som om jag levat med och för barn i hela mitt vuxna liv, nu vill jag gärna vara fri ett tag och leva ett vuxenliv, gubben och jag, och ha råd och tid med lite annat
än barn.
Men nu kommer barnbarnen...

[Gita]

Jag var 27 och min man 29 när vi fick vårt första barn, då hade vi varit ett par i 10 år och hunnit med en massa kul ihop, rest runt som "backpackers" och levt ansvarslöst hippieliv. Vårt andra barn föddes när jag var 34 och då levde vi ett stabilt liv med bra jobb , villa vovve osv. Tycker att båda våra barn kom vid precis rätt tillfälle.
Gita

[Netha]

Jag var 19 när första barnet föddes, maken var 23 ... när det yngsta kom fyllde jag några månader senare 38.
Har inte känt mig som varken för ung, el gammal ... alla fyra har varit planerade och välkomna (fast det blev ofrivillig lång väntan)

Kan inte påstå att jag haft mer el mindre ork med någon av dem ... har alltid varit aktiv, under småbarnsåren
och likadant när de började skolan. Kände mig inte heller "udda" där, för det fanns i barnens klasser, både unga förstagångsföräldrar
och "äldre" med lite mer erfarenhet.

6 st barnbarn ... livets efterrätt ... har vi också hunnit få ... 6, 5, 5, 4, 2 & 2 år gamla är de idag.

[zaaritha]

Mor var 42 när jag föddes.

[Bee]

Jag var inte 20 fyllda när mina två första barn var födda (1965 resp 1969). Dom växte jag upp med på sätt och vis. Milde, vilka roliga minnen vi har! 3:an kom när jag var 27. Det var HELT annorlunda (1976). Då hade jag lite mer skinn på näsan och jag kände mig nästan vuxen. (vad innebär vuxen - sett så här långt efteråt?)

Jag tror som många andra här sagt att man orkar betydligt mer när man är yngre.

Det är lustigt det här med ålder på mamman vid första barnet. Min mormor fick sitt första barn när hon var 18, en helt normal ålder för en förstföderska 1918. Mitt första barns farmor sa att när hon födde sin första son 1938, 25 år gammal, så tyckte folk att det horribelt ungt! Det visar sig att just på 30-talet föddes inte så många barn alls och dom fick barn var inte så unga. Det var då paret Myrdal kom med sina sociala idéer och boken "Befolkningskrisen i Sverige" eller vad den nu hette.
Sen kom 2:a världskriget och då sjönk åldern på förstföderskor betydligt.
Och nu är vi återigen uppe på hög ålder för förstföderskor.
Finns det något att lära sig av historien?

[Anma]

/.../
Finns det något att lära sig av historien?

Det enda man skulle behöva lära sig av historien är väl att befolkningen bör hålla en jämt antal nyfödda per år. 40-talisterna är ju hiskeligt många (efterkrigsbarn....) och på 80-talet var ju också en babyboom. Rent krasst är det bättre för statsfinanserna att antalet hålls jämnare, som tur är finns det många 80-talister som kan ta ansvar för alla åldriga fyrtitalister (när de väl börjar känna sig åldriga, vill säga)...

[netaave]

Jag var 41 och maken 49 när vår yngsta föddes, tycker vi varit en "bättre" föräldrar med henne, hade ett helt annat lugn och mer erfarenhet.
Har absolut inte orkat med henne sämre men naturligtvis hör vi till dom äldre på föräldramöten o.s.v. men "so what" det är ju så det är.
När jag fick dom andra var jag 23 och 35.

Tror andra har betydligt mer bekymmer om åldrar och barnafödande än dom som är däri.
Har aldrig saknat vuxenliv, det har jag haft hela tiden, och första barnbarnet kom 6 år efter vårt yngsta, perfekt!

[Solstorm]

En fördel med barn i spridda åldrar och barnbarn som tar vid är att man får fler jular där det finns någon med som tror på jultomten

[Snöflinga]

En fördel med barn i spridda åldrar och barnbarn som tar vid är att man får fler jular där det finns någon med som tror på jultomten

[Aqvakul]

En fördel med barn i spridda åldrar och barnbarn som tar vid är att man får fler jular där det finns någon med som tror på jultomten

En motsvarande nackdel skulle väl vara att det blir mindre utrymme för "vuxenaktiviteter"....

[CurlySue]

Min styvdotters (13 år) mamma är bara 5 år yngre än min mamma..(jag fyller 40 år)
Själv var jag 23 och 27 med båda mina barn. Visste tidigt att jag inte ville bli en gammal mamma.