TACK alla, för stöd och sympati!
Egentligen är lösningen att flytta från mitt hem, för att folk är oförskämda, elaka och mobbiga, alldeles mot min "personlighet". Jag är ingen mes, men efter att utstått massor av trakasserier och lögner på årsmötet (för andra året i rad), blev jag så oerhört kränkt av att mobben till slut hånade och förlöjligade min trädgård. Det var som ett dolkhugg. Trädgården, med allt sitt pyssel, har varit det enda som har kunnat skingra svårmodet, fått mig att hålla galenskapen utanför dörren. En livsuppehållande låga, för man går ju inte och hänger sig när den nya klematisens första blommor snart ska slå ut...
Det geniala uttryck som Ella så träffande använder - nyanläggningsfult - ja, så ser det ut hos mig. Och att det förmodligen har gjort så alldeles för länge i omgivningens ögon. Men jag möblerar och möblerar om, tänker och tänker om. Och det kan ju verka irrationellt att flytta växter och plattor och krukor och baljor hit och dit.
Grundproblemen är insyn och nyfikenhet. För vore det inte så att min trädgård låg så utsatt för allas insyn: häcken på ena sidan är gammal och trött och når knappt en halv meter upp, gångbanor precis förbi min häck på tre sidor, garage/parkering och infart till området precis framför mig, soptunnorna även - a l l a ser in. Jag har i mångas ögon också blivit ett "favoritknasobjekt": folk kan gå ut med ett tomt mjölkpaket till soptunnorna för att kolla "vad sysslar hon nu med då?" eller plötsligt rasta hunden på parkeringsplatsen (!?) och passera mycket, mycket långsamt när jag ordnar i mitt garage och sätter upp hyllor - man hälsar inte, bara glor. Jag ignorerar dumheten med att vara upptagen med mina sysslor.
Men det verkar som om många bara ser det som inte är färdigt och inte det som jag faktiskt har gjort fint. Jag vet också att vi inte har samma syn på hur en trädgård ska se ut. Jag har fått höra att kvinnan som tidigare bodde här hade perfekt ordning och att det var så prydligt och fint.
Och här ligger ett synsett på trädgård som är främmande för mig: att det ska vara katalogfint runt huset, det ska se snyggt ut för de förbipasserande. Men jag vill att det ska vara fint - för mig. När jag sitter ute, med ryggen mot husväggen, ska det j a g ser vara fint. Förstår ni fokusförskjutningen? Men det finns också förbipasserande som spontant stannar och kommer med beröm, glada tillrop eller börjar diskutera trädgårdfrågor. Sånt är ju kul. Men jag gör ingenting i mitt hem eller i min trädgård för någon annan än för mig själv. Även indirekt i så motto att jag gör ingenting som skulle sänka värdet på huset.
Som bland andra Ralf och Hannele påpekar så finns det knäppskallar och surkart överallt. Någon analyserade klokt: om jag orkar med bli utsatt för något liknande på det nya stället? Jag vet ju ingenting om eventuella nya grannar. Hur utlämnad skulle jag då inte känna mig? Här har jag i alla fall koll på läget. Och omgivningen på mig - på mer än ett sätt
Nu har jag bestämt mig, - jag flyttar inte!
17-08-2003, 09:28
