Kirskål är gott, och faktiskt tycker jag bättre om de äldre bladen, eftersom de är skapare i smaken. Jag har mest använt den som färsk krydda. Torkade förlorar de i värde för mig.
För mycket ger bubbel i magen, ungefär som av mycket tugg på stensötan.
Och så är den ju kirskålen laxerande, även om det inte funkar på alla.
CITAT (rahmat2 @ 24-04-2008, 22:53)

Förutom Kirskål känner ni till annat i naturen som har används av människor som mat?
Massor, även om allt inte är så gott. Själv hoppas jag på att prova rötterna av säv i år,
då det ska vara som en delikatess, och påminna lite om valnötter.
Annars har vi ju vildpalsternackan. Hård rot och inte lika stor och god som den man köper, men
fungerar bra, efter mycket kokning. Mållor är bra och näringsrika, brännässlor och vitplister
likaså. Mållor får man ta massor av, för stekta förlorar de jättemycket i storlek. Våtarv är fint att ha som sallad. Färska rötter av Åkerfräken, fast då måste de tas på våren.
Groblad, Svartkämpar. Roten av gåsört. Nötter av bok (varför finns inte de i affären, de är ju jättegoda!), hassel. Färska blad av daggkåpa (koka, de är jobbiga att tugga).
Rot och blad av kärleksört. Penningörtens blad (jättegod som krydda), likaså löktravens (önskar att det fanns mer av den, men den förlorar helt sin goda smak som torkad, sägs dock att man ska vara försiktig att äta den i stora mängder, så helst ingen soppa på den skulle jag tro).
Sommargyllen. Ängssyra (supergod som soppa, och smakar gurka, en mums-soppa från barndomen (tänk på oxalsyrainnehållet)). Kvanneroten till grytor är gott, men ta bara lite,
då den är väldigt aromatiskt och skapar brum-brum i magen (riktigt bra för matsmältningen).
Sedan finns ju alltid olika bär i naturen, och frukter. Äpplen smakar alltid godast från
naturen, och så ska oxelbär tydligen vara goda att ha i bröd. De är rönnbärssläktingar,
så det är dock risk (eller nytta) att de har laxerande verkan.
Gullvivans blommor är ätliga, fast med tanke på att de inte blommar i så stora bestånd
som vitsipporna, så kanske man ska låta de vara till enbart ögonförtjusning.
Bredkaveldunets rötter går att äta och överleva på, men det är nog himla jobbigt
att få rycka upp dem.