Blandrasavel, en egen tråd Alternativ

[Whiskuchi]

Vad anser ni om blandrasavel (hund, katt, häst, kanin, vad som helst!), är det bra, dåligt, förkastligt, beklagligt? Ös på med åsikter!

[Wilmer]

Blandrashästar är vackra Bra initiativ till tråd.. Tror detta dryftast förr, men nu är det NYA tag!

[pejori]

Tja...svårt att svara på bara så där.
vet du vad du blandar med och vad du vill få fram, så är det väl ok.
många raser har ju uppstått på grund av blandningar, men att bara blanda på är väl ingen bra idé, eller att blanda raser där deras nedärvda instinter krockar.

Att bara para med grannens fina hund/katt är kanske ingen bra idé, men vet du vad du parar med, så...kör på.
Har blandraser som varit helt underbara, men även "stolpskott" på samma sätt som jag haft renrasiga som visat sig vara katastrof.

[Kvarnvik]

Jag riktar mest in mig på hundar i det här inlägget.
Jag vill inte kalla det som de flesta blandras-producenter håller på med för avel. Det mesta varkar vara helt ogenomtänkt och bara för att det är kul med valpar och man tror att man kan tjäna en hacka på det. Jag tycker att det kan vara ok att avla på två olika raser när de har samma egenskaper tex två olika stövarraser eller andra med samma arbetssätt. Men detta är väldigt sällan fallet när man ser blandisannonser på tex blocket. Dessutom verkar detta med blandraser medföra att folk tenderar att tänka igenom sitt hundköp noga. Det finns hur många ettåriga blandishanar som helst som folk vill göra sig av med pga, "tidsbrist", "ändrade förhållanden" osv.
Dessutom är det fel att hävda som många blandrasförespråkare gör, att blandraser alltid blir friskare än renrasiga hundar. Detta kan möjligen gälla i en första blandning, inte när det är fyra, fam raser inblandade. Dessutom är risken stor att man får egenskaper som man inte alls vill ha om man tex blandar vall- och vakt beteende och liknande.

Vi har börjat få ett värde i katterna, det vore väl dumt att få slit och släng tänkande kring hundar som det blir om det finns ett överskott, vilket det helt klart gör och blir om man "avlar" helt ohämmat.

Jag tycker inte illa om blandraser, men jag gilar inte folk som håller på med denna typ av verksamhet helt ogeomtänkt. Gillar inte heller när folk avlar på renrasiga, ej avelsgodkända djur. Tycker inte heller om den "godkända" aveln som skapar hundar som inte kan andas får höftproblem osv, bara för att någon har bestämt att det är snyggt.
Jag håller mig till jakthundar som framför allt avlas fram för att fungera i arbete. Men vill också lägga till att man ska inte skaffa sig en jakthund om man inte tänker jaga med den, det är djurplågeri. Likadant med andra egenskaper, köp inte en vallras om du inte vill aktivera hunden mycket osv.

[Anic]

Och om nu hunden inte fungerar som jakhund då? Är det okej att skjuta den för att den inte jagar tillräckligt bra? Det hände för någon vecka sedan att min pojkväns arbetskamrats pappa gjorde, där kan man tala om slit och släng! Och greyhounds hundarna som födds upp till tävlingar men som avlivas för de inte springer tillräckligt bra, är det seriöst?

Jag tror inte för fem öre att en som avlar renrasig är mer seriös än en som avlar blandraser, det beror helt på vilken inställning man har till djur. Det finns gott om renrasig uppfödare som avlar för avlandet skull och förvara sin djur i kennlar i stället för i hemmet, hur kan man då anse att dessa är mer seriösa än en som tar en enstaka kull hemma?
Min pojkväns familj har en renrasig shäfer, med stamtavla och riktigt fin pappa, men den var inte van vid inomhuslivet för det hade växt upp på utsidan.
Sen kan jag blir irriterad när folk blandar hej vilt olika raser utan att tänka på vad som passar vare sig i storlek eller lynne.

Vad gäller katter tycker jag att det är hemskt med folk som låter sina katter springa och födda ungar stup ikvarten, iställer för att kastrera om de inte tänkt avla. Avla kan man gör på både renrasig och blandrasiga tycker jag bara man tänker på katternas bästa i första hand, och ger blandrasiga samma behandlingsom man skulle gjort med renrasiga, dvs id-märkning, vaccinering osv.

Ett stort problem är snarare att folk väljer djur efter vad som är modern eller snyggt istället för egenskaper som passar deras egna livstil.

[Betty]

Och om nu hunden inte fungerar som jakhund då? Är det okej att skjuta den för att den inte jagar tillräckligt bra? Det hände för någon vecka sedan att min pojkväns arbetskamrats pappa gjorde, där kan man tala om slit och släng! Och greyhounds hundarna som födds upp till tävlingar men som avlivas för de inte springer tillräckligt bra, är det seriöst? /...

Jag citerar bara första stycket i ditt inlägg. Min kommentar till det är: Det där är en helt annan frågeställning. Den här tråden skulle ju handla om vad vi har för åsikter om blandrasavel. I övrigt instämmer jag med Kvarnviks inlägg här ovanför.

[Anic]

Jag citerar bara första stycket i ditt inlägg. Min kommentar till det är: Det där är en helt annan frågeställning. Den här tråden skulle ju handla om vad vi har för åsikter om blandrasavel. I övrigt instämmer jag med Kvarnviks inlägg här ovanför.

Jag är ganska säker på att jag tog med mina åsiket om blandrasavlen också, och man kan ju inte bara disskutera blandrasavel utan att ta upp renrasavel, men just jakthundar togs upp i föregående inlägg och då nämde jag denna händelse.

[Kvarnvik]

En gammal jakthund som inte orkar jaga längre förtjänar givetvis en lugn och skön pension och mår då heller inte dåligt av att den inte får den motion som jakten ger. En ung hund som är oduglig till jakt får man väl avvakta och se hur den klarar att inte få jaga. Jag har tysk Jaktterrier och jag vet hundar av den rasen som blivit fullsätandigt galna av att inte få jaga. Första steget med en icke-jagande jakthund måste ju vara att försöka aktivera den på annat sätt. Viltspår kanske kan vara ett alternativ, tex. Det jag vänder mig emot är att man skaffar sig en jaktras för att man gillar utseendet, utan att öht tänka sig jakt med den.
Min hund är så här snygg:

Och eftersom det är en rätt behändig storlek (typ Jack Russel) så finns det de som undrar vad det är för ras och tycker att en sån skulle man ha, fast de bara vill ha en sällskapshund. Tycker heller inte som en del med jakthund att hunden ska leva sitt liv i hundgård, vår hund är i hundgården när vi jobbar, annars är hon inne med oss som vilken sällskapshund som helst.

Men nu var det ju avel det handlade om och jag är övertygad om att det procentuellt sett finns betydligt fler oseriösa "blandrasavlare" än de som avlar renrasigt i kennelverksamhet. Ska man hålla på med seriös avel krävs det ju att kunden har ett hum om vad den får, vilket är större chans till när man kan följa meriter och stamtavla. En som har kennel har nog oftast gjort ett större jobb med att hitta en lämplig matchning till sin tik/hane innan han parar än en som tar en enstaka blandraskull hemma.

Jag är som sagt inte emot blandraser som hundar, men tycker inte om att det överproduceras hundar för att folk vill "göra valpar". Har du en kennel så producerar du inte fler kullar än du har täckning för att bli av med (till ett rimligt pris). Jag vill fortfarande hävda att många av dem som producerar blandraser inte tänker så långt som att detta är hundar som ska ha ett långsiktigt ägande. Finns givetvis rötägg inom rasaveln också, som inom alla branscher.

Detta är ett känsligt ämne och diskutioner spårar ofta ur, men jag står för mina åsikter. Det finns redan så många hundraser att det finns en hund för alla, man behöver inte blanda fram egna varianter. Sen finns det helt störda raser registrerade som inte borde få finnas, därför att de hundarna inte kan leva ett normalt liv, det är en annan sak.

En trevlig hund är en trevlig hund oavsett om den är renrasig eller blandad... Men jag föredrar att stödja den renrasiga aveln.

[Betty]

Jag är ganska säker på att jag tog med mina åsiket om blandrasavlen också, och man kan ju inte bara disskutera blandrasavel utan att ta upp renrasavel, men just jakthundar togs upp i föregående inlägg och då nämde jag denna händelse.

OK, då förstår jag hur du menade.

[Lemonne]

Jag riktar mest in mig på hundar i det här inlägget.
Jag vill inte kalla det som de flesta blandras-producenter håller på med för avel. Det mesta varkar vara helt ogenomtänkt och bara för att det är kul med valpar och man tror att man kan tjäna en hacka på det. Jag tycker att det kan vara ok att avla på två olika raser när de har samma egenskaper tex två olika stövarraser eller andra med samma arbetssätt. Men detta är väldigt sällan fallet när man ser blandisannonser på tex blocket. Dessutom verkar detta med blandraser medföra att folk tenderar att tänka igenom sitt hundköp noga. Det finns hur många ettåriga blandishanar som helst som folk vill göra sig av med pga, "tidsbrist", "ändrade förhållanden" osv.
Dessutom är det fel att hävda som många blandrasförespråkare gör, att blandraser alltid blir friskare än renrasiga hundar. Detta kan möjligen gälla i en första blandning, inte när det är fyra, fam raser inblandade. Dessutom är risken stor att man får egenskaper som man inte alls vill ha om man tex blandar vall- och vakt beteende och liknande.

För det första vill jag säga att jag tror inte det är själva blandrasen i sig som är orsaken till att folk vill göra sig av med sin hund när den har blivit vuxen. Problemet här är att nog snarare att folk tenderar ta för lite betalt för sina blandrasvalpar vilket bidrar till att vissa kanske inte tänker efter en eller två gånger innan de skaffar hund.

I övrigt tycker jag det är ett väldigt klokt inlägg. Man bör vara försiktig när man väljer att avla hemma, oavsett det är en renrashund eller en blandrashund.

Själv har jag "fött upp" en kull av blandningen Dobermann och Rottweiler. Föräldrarna fanns båda i min ägo. Båda fick genomgå besiktning hos veterinär (ingen av dem var reggade) innan vi lät betäckningen ske. Dessutom fick de genomgå ett psyktest för att vi med säkerhet skulle veta att ingen av dem var "dålig" förälder. När vi valde ut ägare till hundarna tog vi ett relativt högt pris, 5500:-, och vi fick sålla bort många som vi ansåg "olämpliga". Samtliga vi sålde hundarna till hade redan hund! Köpekontrakten innehöll flera punkter där vi bl. a. såg till att som uppfödare hade rätten att omhänderta hunden när som helst om vi ansåg att den levde under dåliga förhållanden. Vi har också under dessa tre år rest runt och besökt alla valpar minst två gånger för att försäkra oss om att de har hamnat i bra hem. Överlåtelsen av valpen var helt på våra villkor. T.ex. bad en intressent om att få valpen vid sex veckors ålder, vi sa inte bara blankt nej till detta utan denne person fick heller inte köpa en valp av oss.

All avel, oavsett djur, skall ske med aktsamhet och försiktighet. Strunt samma om det blir fula djur, men de ska fungera fysiskt och psykiskt. Att strunta i en ras' defekter kan anses som djurplågeri tycker jag!

[Kvarnvik]

För det första vill jag säga att jag tror inte det är själva blandrasen i sig som är orsaken till att folk vill göra sig av med sin hund när den har blivit vuxen. Problemet här är att nog snarare att folk tenderar ta för lite betalt för sina blandrasvalpar vilket bidrar till att vissa kanske inte tänker efter en eller två gånger innan de skaffar hund.

Jo, jag tror faktiskt att det ligger en del i att det är en blandras. Detta för att man i många fall inte har en aning om hur hunden blir i temperamentet när man blandar raser med olika lynne/egenskaper. Då blir kanske den där gulliga valpen som hade bara liite vall i sig väldigt aktivitetskrävande eller något annat för ägaren icke önskvärt beteende. Ofta är det hanhundar med raser som Rottweiler, schäfer eller likn som omplaceras vid ettårsåldern, helt enkelt därför att ägaren vid köpet inte fattat eller brytt sig om att ta reda på vad en sådan hund kräver för fostran och sen inte klarar av att hantera den. Detta hänger givetvis ihop med prisfrågan. Men här ser jag två problem som är svåra att lösa eftersom de så att säga motsäger varandra. 1: om man inte kan få betalt för valparna, blir det inte intressant att producera dem. (Då minskas blandras"aveln" ner till några enstaka tjuvparningar= bra, enligt mig) 2: Om man inte tar bra betalt för blandisarna blir de slit och släng varor som bondkatter har varit/är.

Man önskar ju att alla som tog sig an ett djur gjorde det med ambitionen att det var för djurets hela livstid och att de också hela tiden hade djurets bästa för sina ögon.

[Anic]

kvarnvik, jag håller med dig i det mesta, Igentligen allt som du skrivit, framför allt om att om man tar valpar (vilket djur som helst) ska man vara beredd på att ta ansvar för ungarna även om man inte kan hitta hem till dem. Hur det ser ut procentuellt bland renras-blandras avlen har jag ingen anning, du har kanske rätt. Därför tycker jag det är viktigare att man tittar på hur uppfödarna avlar, hur de behandlar sin djur, hur ofta en kull tas på varje mamma, hur många kulles som tas överhvudtaget hos uppfödaren, vilket ansvar de tar, att djuren får sin vetrinärbesiktning, idmärkning, avmaskning osv och inte enbart stirrar sig blind på en stamtavla.

Ang lämplig matchning... När jag funderade på att ta kattungar på min maine coon (katt för de som inte vet) läste jag massor om hur man skulle hitta en lämplig hane, och många(i princip alla som skrev om det) tyckte det vra okej/tom bra med viss inavel för att får fram en viss "typ", när endå finns så många inom rasen tycker jag det var fruktansvärt att överhuvudtaget överväga inavel oavsett hur låg procent det är. Enda gången som man borde överväga det är om det inte finns så många inom rasen att man kan hitta en partner utan inavel. I slut ändand blev det inga ungar efrtsom hon är en ganska nervös katt och har en känslig mage( trots att hon i övrigt är en underbar gosig katt), det hade varit synd att avla vidare på det eftersom ungarna kunde ärvt samma problem.

Just nu funderar jag på att ta ungar på min andra katt(en blandras) och enda anledning till att jag tvekar beror på att det redan finns så många katter som behöver ett hem. Men det gäller ju även om hon hade varit renrasig... Om jag skulle välja att ta ungar hade jag behandlat dem som om de var renrasiga, det hade fått försäkringar, id-märkning, vetrinär, avmaskning osv och syftet hade inte varit att "tjäna en hack".

[Lemonne]

Jag kan erkänna att jag förmodligen aldrig kommer att köpa en renrasig hund igen

Här är anledningarna:
- min brors renrasiga Schäfer har medfödda höftproblem
- en av mina väninnors renrasiga Malle utvecklade allergier och fick så småningom avlivas. Hennes andra hund, en renrasig Terv fick problem med psyket och fick avlivas efter att ha attackerat ett barn (ska också nämnas att denna väninna är kursledare på brukshundsklubben)
- min Dobermann har under de senaste året utvecklat allergier, för hoppningsvis är det något jag kan hålla under kontroll...
- en kompis Grand Danois fick avlivas pga psykiska problem (kan visserligen ha lite att göra med ledarskapet snarare än hundens psyke)
- Svärföräldrarnas rottisar; nr 1 blev 7 år, nr 2 blev 9 år, nr 3 blev 3 år

- Första familjehunden var en labrador/schäfer blev 16 år
- Andra familjehunden är en labrador/golden, är 14 år osv

[Solstorm]

Ni som har hundar med allergier, har ni testat att barfa dem? Väldigt många blir bättre utav det.

[karlsdal]

Jag älskar blandisar (hundar och katter), men tycker att man borde nog tänka efter vad man blandar. Och då menar jag inte ras a med ras b, utan vilket psyke honan och hanen har, vilka egenskaper, hur bra de är fysiskt mm.
Mina föräldrar har alltid haft blandras hundar men när jag själv köpte hund för första gången blev det en ras-hund. Jag har iom det lärt känna en uppfödare och har fått insikt i hur tänket går runt aveln, det ska kollas upp hur tidigare generationer var (psykiskt o fysiskt), det ska kollas leder och ögon. Och så är det ju inte direkt billigt att föda upp, mamman ska ha extra näringsrik mat, hon ska kollas av vetrinär, valparna/kattungarna/xx ska vaccineras och få "barn"-mat, det ska avmaskas och registreras och startar man kennel så finns det avgifter för det och det ena med det andra. Så man ska inte tro att det går att tjäna några stora pengar på avel. Och dessutom borde man vilja ha lite koll på vem man säljer till, så att inte de små krakarna hamnar helt fel, gärna ska man ha lite kontakt med köparna så att de kan ställa frågor om det skulle vara något och så att man får höra att det går bra. Det är mycket jobb med små krabater, så man måste nästan vara pensionär (sjuk-/ålders-) eller av annan anledning inte ha något jobb. Och tänk bara, efter ca två månader ska man lämna ifrån sig de där små sötnosarna som man har "tagit" om hand om...

[Myosotis]

Så trevligt med en civiliserad diskussion!!! Även om jag är "för" blandraser lyssnar jag gärna på era argument när de framförs så här kunnigt och genomtänkt. Det ligger mycket i det att det kan bli oönskade egenskaper ibland, t.ex. verkar det inte så smart att ha Border Collie i alla blandraser hur som helst, jag känner en jättegullig stor svart lurvig blandrastik som är underbar på alla sätt och vis, jag brukar passa henne ibland. Men hon blir jättestressad när folk inte är samlade utan går åt olika håll, hon vill samla in dem igen och blir helt olycklig, hon har väl så mycket vall i sig (BC) att hon inte vet vart hon ska ta vägen. BC ska man inte hålla som sällskapshundar, och det borde gälla BC-blandisar också. Likadant med jakthundar och jakthundsblandisar som inte får jaga.
Men oftast blir det bra: min absoluta favorithund innehåller Landseer, Groenendal och Springer Spaniel.

Hon är frisk (höfterna kollade) och har ett fantastiskt lynne. Hennes matte som är veterinärassistent har tagit två kullar på henne, valparna växte upp i familjen, fick den bästa maten, såldes för 6000:- och var naturligtvis veterinärbesiktigade, id-märkta och vaccinerade. Och på vilket sätt skulle detta vara ansvarslöst och förkastligt?! Hon har kollat upp att hundarna har fått bra hem. Den dagen jag skaffar egen hund blir det en valp efter Sotis och nej, det finns ingen ras som kan mäta sig med henne. Har dock absolut ingenting emot rashundar, min daghund är en renrasig Amstaff, jag har umgåtts mycket med Golden Retriever och gillar Hovawart. Men det finns sjuk avel, det kan väl ingen förneka. Man inavlar medvetet, avlar vidare på defekta hundar etc. Det är ansvarslöst. Och när renrasiga valpar börjar kosta 20.000:- har det gått överstyr.

[Anki på Öland]

.................................. - min Dobermann har under de senaste året utvecklat allergier, för hoppningsvis är det något jag kan hålla under kontroll................................

Är det samma dobbis som du tog en kull valpar på kanske.... allergier är ju oftast ärftligt och då spelar det ju ingen roll att det är en annan ras du parar med, det är ju lika ärftligt i alla fall. Då är du ju inte ett dugg bättre än "vi" renrasuppfödare som ni tror parar sjuka hundar hej vilt........
Anki

.....................Hon är frisk (höfterna kollade) och har ett fantastiskt lynne....................

Vad vet hon om den hundens föräldrar och generationen före det??? Är dom alla hd-röntgade och deras avkommor också?? Dom flesta sjukdomar som finns i raserna ärvs faktiskt inte rakt ner från föräldrar till barn utan kan hoppa flera generationer tills dom dyker upp igen.

Anki

[Whiskuchi]

Dom flesta sjukdomar som finns i raserna ärvs faktiskt inte rakt ner från föräldrar till barn utan kan hoppa flera generationer tills dom dyker upp igen.

Precis, recessiva anlag är luriga, men i renrasaveln håller man koll på vilka linjer som kan tänkas bära på anlag.

Sen finns det åtminstone hos katt även sjukdomar som är dominanta men som inte syns förrän de bryter ut, jag tänker på HCM. Hjärtmuskulaturen förtjockas, det får plats med mindre blod i hjärtat = det tvingas slå hårdare och fortare. Rätt vad det är kan katten dö. Bara falla ihop. Helt utan förvarning. Fatta vilken chock för ägaren!

Som tur är finns det DNA-test som kan påvisa om katten bär på anlag för HCM. Hur många backyard breeders / blandras"uppfödare" låter DNA-testa sina katter? Låt mig gissa - inte någon.

[Solstorm]

Tror att DNA-test bara funkar på maine coon. Det är ändå inte helt säkert och bör kombineras med scanning. Många kattuppfödare känner till sjukdomen men ändå är det ganska få som testar för olika sjukdomar. Önskar att priset stiger på djuren. Då tror jag fler uppfödare skulle kosta på olika tester. Förstår att det svider när man inte får in de kostnader man lagt ut för att ta en kull.

[Whiskuchi]

Ragdollen kan också DNA-testas. Men visst, scanna bör man också göra - hur många blandrasuppfödare gör DET? Önskar också att priset stiger, men så länge man kan få huskatter gratis lär raskatterna inte kunna gå upp mer i pris, tyvärr