Vad anser ni om blandrasavel (hund, katt, häst, kanin, vad som helst!), är det bra, dåligt, förkastligt, beklagligt? Ös på med åsikter!

Blandrashästar är vackra Bra initiativ till tråd.. Tror detta dryftast förr, men nu är det NYA tag!

Tja...svårt att svara på bara så där.
vet du vad du blandar med och vad du vill få fram, så är det väl ok.
många raser har ju uppstått på grund av blandningar, men att bara blanda på är väl ingen bra idé, eller att blanda raser där deras nedärvda instinter krockar.

Att bara para med grannens fina hund/katt är kanske ingen bra idé, men vet du vad du parar med, så...kör på.
Har blandraser som varit helt underbara, men även "stolpskott" på samma sätt som jag haft renrasiga som visat sig vara katastrof.

Jag riktar mest in mig på hundar i det här inlägget.
Jag vill inte kalla det som de flesta blandras-producenter håller på med för avel. Det mesta varkar vara helt ogenomtänkt och bara för att det är kul med valpar och man tror att man kan tjäna en hacka på det. Jag tycker att det kan vara ok att avla på två olika raser när de har samma egenskaper tex två olika stövarraser eller andra med samma arbetssätt. Men detta är väldigt sällan fallet när man ser blandisannonser på tex blocket. Dessutom verkar detta med blandraser medföra att folk tenderar att tänka igenom sitt hundköp noga. Det finns hur många ettåriga blandishanar som helst som folk vill göra sig av med pga, "tidsbrist", "ändrade förhållanden" osv.
Dessutom är det fel att hävda som många blandrasförespråkare gör, att blandraser alltid blir friskare än renrasiga hundar. Detta kan möjligen gälla i en första blandning, inte när det är fyra, fam raser inblandade. Dessutom är risken stor att man får egenskaper som man inte alls vill ha om man tex blandar vall- och vakt beteende och liknande.

Vi har börjat få ett värde i katterna, det vore väl dumt att få slit och släng tänkande kring hundar som det blir om det finns ett överskott, vilket det helt klart gör och blir om man "avlar" helt ohämmat.

Jag tycker inte illa om blandraser, men jag gilar inte folk som håller på med denna typ av verksamhet helt ogeomtänkt. Gillar inte heller när folk avlar på renrasiga, ej avelsgodkända djur. Tycker inte heller om den "godkända" aveln som skapar hundar som inte kan andas får höftproblem osv, bara för att någon har bestämt att det är snyggt.
Jag håller mig till jakthundar som framför allt avlas fram för att fungera i arbete. Men vill också lägga till att man ska inte skaffa sig en jakthund om man inte tänker jaga med den, det är djurplågeri. Likadant med andra egenskaper, köp inte en vallras om du inte vill aktivera hunden mycket osv.

Och om nu hunden inte fungerar som jakhund då? Är det okej att skjuta den för att den inte jagar tillräckligt bra? Det hände för någon vecka sedan att min pojkväns arbetskamrats pappa gjorde, där kan man tala om slit och släng! Och greyhounds hundarna som födds upp till tävlingar men som avlivas för de inte springer tillräckligt bra, är det seriöst?

Jag tror inte för fem öre att en som avlar renrasig är mer seriös än en som avlar blandraser, det beror helt på vilken inställning man har till djur. Det finns gott om renrasig uppfödare som avlar för avlandet skull och förvara sin djur i kennlar i stället för i hemmet, hur kan man då anse att dessa är mer seriösa än en som tar en enstaka kull hemma?
Min pojkväns familj har en renrasig shäfer, med stamtavla och riktigt fin pappa, men den var inte van vid inomhuslivet för det hade växt upp på utsidan.
Sen kan jag blir irriterad när folk blandar hej vilt olika raser utan att tänka på vad som passar vare sig i storlek eller lynne.

Vad gäller katter tycker jag att det är hemskt med folk som låter sina katter springa och födda ungar stup ikvarten, iställer för att kastrera om de inte tänkt avla. Avla kan man gör på både renrasig och blandrasiga tycker jag bara man tänker på katternas bästa i första hand, och ger blandrasiga samma behandlingsom man skulle gjort med renrasiga, dvs id-märkning, vaccinering osv.

Ett stort problem är snarare att folk väljer djur efter vad som är modern eller snyggt istället för egenskaper som passar deras egna livstil.

Jag citerar bara första stycket i ditt inlägg. Min kommentar till det är: Det där är en helt annan frågeställning. Den här tråden skulle ju handla om vad vi har för åsikter om blandrasavel. I övrigt instämmer jag med Kvarnviks inlägg här ovanför.

Jag är ganska säker på att jag tog med mina åsiket om blandrasavlen också, och man kan ju inte bara disskutera blandrasavel utan att ta upp renrasavel, men just jakthundar togs upp i föregående inlägg och då nämde jag denna händelse.

En gammal jakthund som inte orkar jaga längre förtjänar givetvis en lugn och skön pension och mår då heller inte dåligt av att den inte får den motion som jakten ger. En ung hund som är oduglig till jakt får man väl avvakta och se hur den klarar att inte få jaga. Jag har tysk Jaktterrier och jag vet hundar av den rasen som blivit fullsätandigt galna av att inte få jaga. Första steget med en icke-jagande jakthund måste ju vara att försöka aktivera den på annat sätt. Viltspår kanske kan vara ett alternativ, tex. Det jag vänder mig emot är att man skaffar sig en jaktras för att man gillar utseendet, utan att öht tänka sig jakt med den.
Min hund är så här snygg:

Och eftersom det är en rätt behändig storlek (typ Jack Russel) så finns det de som undrar vad det är för ras och tycker att en sån skulle man ha, fast de bara vill ha en sällskapshund. Tycker heller inte som en del med jakthund att hunden ska leva sitt liv i hundgård, vår hund är i hundgården när vi jobbar, annars är hon inne med oss som vilken sällskapshund som helst.

Men nu var det ju avel det handlade om och jag är övertygad om att det procentuellt sett finns betydligt fler oseriösa "blandrasavlare" än de som avlar renrasigt i kennelverksamhet. Ska man hålla på med seriös avel krävs det ju att kunden har ett hum om vad den får, vilket är större chans till när man kan följa meriter och stamtavla. En som har kennel har nog oftast gjort ett större jobb med att hitta en lämplig matchning till sin tik/hane innan han parar än en som tar en enstaka blandraskull hemma.

Jag är som sagt inte emot blandraser som hundar, men tycker inte om att det överproduceras hundar för att folk vill "göra valpar". Har du en kennel så producerar du inte fler kullar än du har täckning för att bli av med (till ett rimligt pris). Jag vill fortfarande hävda att många av dem som producerar blandraser inte tänker så långt som att detta är hundar som ska ha ett långsiktigt ägande. Finns givetvis rötägg inom rasaveln också, som inom alla branscher.

Detta är ett känsligt ämne och diskutioner spårar ofta ur, men jag står för mina åsikter. Det finns redan så många hundraser att det finns en hund för alla, man behöver inte blanda fram egna varianter. Sen finns det helt störda raser registrerade som inte borde få finnas, därför att de hundarna inte kan leva ett normalt liv, det är en annan sak.

En trevlig hund är en trevlig hund oavsett om den är renrasig eller blandad... Men jag föredrar att stödja den renrasiga aveln.

OK, då förstår jag hur du menade.

För det första vill jag säga att jag tror inte det är själva blandrasen i sig som är orsaken till att folk vill göra sig av med sin hund när den har blivit vuxen. Problemet här är att nog snarare att folk tenderar ta för lite betalt för sina blandrasvalpar vilket bidrar till att vissa kanske inte tänker efter en eller två gånger innan de skaffar hund.

I övrigt tycker jag det är ett väldigt klokt inlägg. Man bör vara försiktig när man väljer att avla hemma, oavsett det är en renrashund eller en blandrashund.

Själv har jag "fött upp" en kull av blandningen Dobermann och Rottweiler. Föräldrarna fanns båda i min ägo. Båda fick genomgå besiktning hos veterinär (ingen av dem var reggade) innan vi lät betäckningen ske. Dessutom fick de genomgå ett psyktest för att vi med säkerhet skulle veta att ingen av dem var "dålig" förälder. När vi valde ut ägare till hundarna tog vi ett relativt högt pris, 5500:-, och vi fick sålla bort många som vi ansåg "olämpliga". Samtliga vi sålde hundarna till hade redan hund! Köpekontrakten innehöll flera punkter där vi bl. a. såg till att som uppfödare hade rätten att omhänderta hunden när som helst om vi ansåg att den levde under dåliga förhållanden. Vi har också under dessa tre år rest runt och besökt alla valpar minst två gånger för att försäkra oss om att de har hamnat i bra hem. Överlåtelsen av valpen var helt på våra villkor. T.ex. bad en intressent om att få valpen vid sex veckors ålder, vi sa inte bara blankt nej till detta utan denne person fick heller inte köpa en valp av oss.

All avel, oavsett djur, skall ske med aktsamhet och försiktighet. Strunt samma om det blir fula djur, men de ska fungera fysiskt och psykiskt. Att strunta i en ras' defekter kan anses som djurplågeri tycker jag!

Jo, jag tror faktiskt att det ligger en del i att det är en blandras. Detta för att man i många fall inte har en aning om hur hunden blir i temperamentet när man blandar raser med olika lynne/egenskaper. Då blir kanske den där gulliga valpen som hade bara liite vall i sig väldigt aktivitetskrävande eller något annat för ägaren icke önskvärt beteende. Ofta är det hanhundar med raser som Rottweiler, schäfer eller likn som omplaceras vid ettårsåldern, helt enkelt därför att ägaren vid köpet inte fattat eller brytt sig om att ta reda på vad en sådan hund kräver för fostran och sen inte klarar av att hantera den. Detta hänger givetvis ihop med prisfrågan. Men här ser jag två problem som är svåra att lösa eftersom de så att säga motsäger varandra. 1: om man inte kan få betalt för valparna, blir det inte intressant att producera dem. (Då minskas blandras"aveln" ner till några enstaka tjuvparningar= bra, enligt mig) 2: Om man inte tar bra betalt för blandisarna blir de slit och släng varor som bondkatter har varit/är.

Man önskar ju att alla som tog sig an ett djur gjorde det med ambitionen att det var för djurets hela livstid och att de också hela tiden hade djurets bästa för sina ögon.

kvarnvik, jag håller med dig i det mesta, Igentligen allt som du skrivit, framför allt om att om man tar valpar (vilket djur som helst) ska man vara beredd på att ta ansvar för ungarna även om man inte kan hitta hem till dem. Hur det ser ut procentuellt bland renras-blandras avlen har jag ingen anning, du har kanske rätt. Därför tycker jag det är viktigare att man tittar på hur uppfödarna avlar, hur de behandlar sin djur, hur ofta en kull tas på varje mamma, hur många kulles som tas överhvudtaget hos uppfödaren, vilket ansvar de tar, att djuren får sin vetrinärbesiktning, idmärkning, avmaskning osv och inte enbart stirrar sig blind på en stamtavla.

Ang lämplig matchning... När jag funderade på att ta kattungar på min maine coon (katt för de som inte vet) läste jag massor om hur man skulle hitta en lämplig hane, och många(i princip alla som skrev om det) tyckte det vra okej/tom bra med viss inavel för att får fram en viss "typ", när endå finns så många inom rasen tycker jag det var fruktansvärt att överhuvudtaget överväga inavel oavsett hur låg procent det är. Enda gången som man borde överväga det är om det inte finns så många inom rasen att man kan hitta en partner utan inavel. I slut ändand blev det inga ungar efrtsom hon är en ganska nervös katt och har en känslig mage( trots att hon i övrigt är en underbar gosig katt), det hade varit synd att avla vidare på det eftersom ungarna kunde ärvt samma problem.

Just nu funderar jag på att ta ungar på min andra katt(en blandras) och enda anledning till att jag tvekar beror på att det redan finns så många katter som behöver ett hem. Men det gäller ju även om hon hade varit renrasig... Om jag skulle välja att ta ungar hade jag behandlat dem som om de var renrasiga, det hade fått försäkringar, id-märkning, vetrinär, avmaskning osv och syftet hade inte varit att "tjäna en hack".

Jag kan erkänna att jag förmodligen aldrig kommer att köpa en renrasig hund igen

Här är anledningarna:
- min brors renrasiga Schäfer har medfödda höftproblem
- en av mina väninnors renrasiga Malle utvecklade allergier och fick så småningom avlivas. Hennes andra hund, en renrasig Terv fick problem med psyket och fick avlivas efter att ha attackerat ett barn (ska också nämnas att denna väninna är kursledare på brukshundsklubben)
- min Dobermann har under de senaste året utvecklat allergier, för hoppningsvis är det något jag kan hålla under kontroll...
- en kompis Grand Danois fick avlivas pga psykiska problem (kan visserligen ha lite att göra med ledarskapet snarare än hundens psyke)
- Svärföräldrarnas rottisar; nr 1 blev 7 år, nr 2 blev 9 år, nr 3 blev 3 år

- Första familjehunden var en labrador/schäfer blev 16 år
- Andra familjehunden är en labrador/golden, är 14 år osv

Ni som har hundar med allergier, har ni testat att barfa dem? Väldigt många blir bättre utav det.

Jag älskar blandisar (hundar och katter), men tycker att man borde nog tänka efter vad man blandar. Och då menar jag inte ras a med ras b, utan vilket psyke honan och hanen har, vilka egenskaper, hur bra de är fysiskt mm.
Mina föräldrar har alltid haft blandras hundar men när jag själv köpte hund för första gången blev det en ras-hund. Jag har iom det lärt känna en uppfödare och har fått insikt i hur tänket går runt aveln, det ska kollas upp hur tidigare generationer var (psykiskt o fysiskt), det ska kollas leder och ögon. Och så är det ju inte direkt billigt att föda upp, mamman ska ha extra näringsrik mat, hon ska kollas av vetrinär, valparna/kattungarna/xx ska vaccineras och få "barn"-mat, det ska avmaskas och registreras och startar man kennel så finns det avgifter för det och det ena med det andra. Så man ska inte tro att det går att tjäna några stora pengar på avel. Och dessutom borde man vilja ha lite koll på vem man säljer till, så att inte de små krakarna hamnar helt fel, gärna ska man ha lite kontakt med köparna så att de kan ställa frågor om det skulle vara något och så att man får höra att det går bra. Det är mycket jobb med små krabater, så man måste nästan vara pensionär (sjuk-/ålders-) eller av annan anledning inte ha något jobb. Och tänk bara, efter ca två månader ska man lämna ifrån sig de där små sötnosarna som man har "tagit" om hand om...

Så trevligt med en civiliserad diskussion!!! Även om jag är "för" blandraser lyssnar jag gärna på era argument när de framförs så här kunnigt och genomtänkt. Det ligger mycket i det att det kan bli oönskade egenskaper ibland, t.ex. verkar det inte så smart att ha Border Collie i alla blandraser hur som helst, jag känner en jättegullig stor svart lurvig blandrastik som är underbar på alla sätt och vis, jag brukar passa henne ibland. Men hon blir jättestressad när folk inte är samlade utan går åt olika håll, hon vill samla in dem igen och blir helt olycklig, hon har väl så mycket vall i sig (BC) att hon inte vet vart hon ska ta vägen. BC ska man inte hålla som sällskapshundar, och det borde gälla BC-blandisar också. Likadant med jakthundar och jakthundsblandisar som inte får jaga.
Men oftast blir det bra: min absoluta favorithund innehåller Landseer, Groenendal och Springer Spaniel.

Hon är frisk (höfterna kollade) och har ett fantastiskt lynne. Hennes matte som är veterinärassistent har tagit två kullar på henne, valparna växte upp i familjen, fick den bästa maten, såldes för 6000:- och var naturligtvis veterinärbesiktigade, id-märkta och vaccinerade. Och på vilket sätt skulle detta vara ansvarslöst och förkastligt?! Hon har kollat upp att hundarna har fått bra hem. Den dagen jag skaffar egen hund blir det en valp efter Sotis och nej, det finns ingen ras som kan mäta sig med henne. Har dock absolut ingenting emot rashundar, min daghund är en renrasig Amstaff, jag har umgåtts mycket med Golden Retriever och gillar Hovawart. Men det finns sjuk avel, det kan väl ingen förneka. Man inavlar medvetet, avlar vidare på defekta hundar etc. Det är ansvarslöst. Och när renrasiga valpar börjar kosta 20.000:- har det gått överstyr.

Är det samma dobbis som du tog en kull valpar på kanske.... allergier är ju oftast ärftligt och då spelar det ju ingen roll att det är en annan ras du parar med, det är ju lika ärftligt i alla fall. Då är du ju inte ett dugg bättre än "vi" renrasuppfödare som ni tror parar sjuka hundar hej vilt........
Anki





Vad vet hon om den hundens föräldrar och generationen före det??? Är dom alla hd-röntgade och deras avkommor också?? Dom flesta sjukdomar som finns i raserna ärvs faktiskt inte rakt ner från föräldrar till barn utan kan hoppa flera generationer tills dom dyker upp igen.

Anki

Precis, recessiva anlag är luriga, men i renrasaveln håller man koll på vilka linjer som kan tänkas bära på anlag.

Sen finns det åtminstone hos katt även sjukdomar som är dominanta men som inte syns förrän de bryter ut, jag tänker på HCM. Hjärtmuskulaturen förtjockas, det får plats med mindre blod i hjärtat = det tvingas slå hårdare och fortare. Rätt vad det är kan katten dö. Bara falla ihop. Helt utan förvarning. Fatta vilken chock för ägaren!

Som tur är finns det DNA-test som kan påvisa om katten bär på anlag för HCM. Hur många backyard breeders / blandras"uppfödare" låter DNA-testa sina katter? Låt mig gissa - inte någon.

Tror att DNA-test bara funkar på maine coon. Det är ändå inte helt säkert och bör kombineras med scanning. Många kattuppfödare känner till sjukdomen men ändå är det ganska få som testar för olika sjukdomar. Önskar att priset stiger på djuren. Då tror jag fler uppfödare skulle kosta på olika tester. Förstår att det svider när man inte får in de kostnader man lagt ut för att ta en kull.

Ragdollen kan också DNA-testas. Men visst, scanna bör man också göra - hur många blandrasuppfödare gör DET? Önskar också att priset stiger, men så länge man kan få huskatter gratis lär raskatterna inte kunna gå upp mer i pris, tyvärr

Man kanske väljer huskatterna för att de är mer robusta o klarar sig mer själva än vad t.ex en perser gör som man måste fixa pälsen på jämt.
Och många tycker faktiskt att en huskatt är den bästa katten, själv skulle jag gärna vilja ha en maincoon också, de är Mycket katt
Min älskade skogis fick jag jämt kamma o borsta för han inte skulle få tovor.. men det fick han ju ändå han var så lycklig om man rakade honom...

En liten fråga bara: När vi pratar om katter, menar ni då huskatt när ni säger blandras? Bara så vi vet att vi pratar om samma sak.

Mitt hjärta klappar för alldeles vanliga bonnkatter, men de är ju väldigt varierande i sättet. Jag har haft både änglakatter och gangsterkatter. När det var dags att skaffa ny katt så letade jag efter en bonnkatt som var änglakatt. Inte lätt att veta något om deras temperament. Blev tipsad om birma. Den är i sättet som en bonnkatt när den är som allra bäst. Och den kan sköta pälsen själv, saknar underull så den får inga tovor. Så nu har jag mina änglakatter.

Fast nu blev det OT. Handlar inte om blandras, men en kärleksförklaring kan ni väl orka med.

Ja det e ju precis det djur ska handla om... Kärlek

Jag menar de katter som jag vet är blandras, även om de tekniskt sett är huskatter Och nej, de "skogskatter" som säljs på Blocket hör sällan till blandraserna



Men det finns ju långt fler raskatter än persern? Och dessutom finns det gott om långhåriga huskatter som kräver lika mycket pälsvård som just persern...

Jag har absolut inte sagt ett ont ord om renrasuppfödare! Du har nog missförstått mig, jag har bara sagt att i fortsättningen förmodligen kommer att välja blandrashundar när jag väljer hund.

Min dobis har stamtavla, hennes föräldrar kommer båda från Dobermannkennlar. Likaså Rottweilerns föräldrar. Det finns dessutom inga belägg för att allergier är ärftligt!

Jag barfar min dobis, och det har blivit bättre efter det, men allergierna finns ändå kvar. Ofta är det ju också ämnen i fodret som de är allergiska emot!

Blandras är helt okej tycker jag, har hört talas för något år att blandraserna är mer friska än renrasiga. Vet inte om det stämmer. Inom hästraser så kan man nog säga att dagen sporthäst är rätt så blandrasiga. När man kollar på stammen kan en Svenskt Varmblod ha Engelskt Fullblod, Holsteiner i sig men ändå är den en renrasig Svenskt Varmblod. Visst så ska ett Svenskt Varmblod ha ädelt blod vilket man får från fullblodshästarna. Men dagens sporthäst kan tillhöra flera olika avelsföreningar för olika raser.
Men jag tycker blandras är helt okej, alla djur har rätt att få ett värdigt och bra liv fast det inte är renrasigt.

Så länge det finns pengar att hämta för oseriösa blandrasuppfödare kommer det tyvärr att finnas sådana. Jag tycker att det är ok att blanda i vissa fall t.ex. för att få fram den optimala draghunden eller jakthunden men då är det kunniga människor som sysslar med detta och den aveln betraktar jag inte som oseriös. Men många blandar hejvilt bara för att dom tycker att dom har världens sötaste hund så det blir hur många raser som helst i valparna. Kamphundar har ju varit på modet ett tag och man kan ju fråga sig hur många renrasiga sådana det finns som dessutom kunnat köpas av helt okunniga människor. Småhundar är också på modet och säljs för hutlösa priser trots att det ofta är blandraser.

Sedan förstår jag inte varför man blandar hur som helst och särskilt inte om man har en renrasig hund. Är hunden inte reggad så betraktas den ju som blandras och borde inte avlas på. På Blocket finns sorgligt nog hur många omplaceringshundar som helst och jag undrar ibland vart alla tar vägen och det säger en hel del om hur många olämpliga hundägare och oseriösa uppfödare det finns.

Jag har inget emot blandrashundar men jag är emot den allt vanligare oseriösa blandrasaveln. Jag har ju själv en liten blandras som jag faktiskt blev tillfrågad om jag ville köpa vid precis rätt tillfälle. Men det skulle aldrig falla mig in att avla på henne trots att hon är världens finaste och sötaste hund.

http://www.blocket.se/vi/15980149.htm?ca=18_s
http://www.blocket.se/vi/15999915.htm?ca=18_s

Är trött och orkade inte leta mer, men dessa var de två första omplaceringshundarna som dök upp på blocket... Inga blandraser, eller hur?

Att säga att samtliga "blandrashundsuppfödare" är oseriösa tycker jag är helt galet, det är inte sant. Det finns även supermånga kennlar som inte är att lita på, också. Blandras eller renrasig hund är både på gott och ont. Men ska man göra jämförelser så mår alla djurarter bättre av genetisk uppblandning. Jag vill ha en frisk hund som lever länge, det är det viktigaste för mig!

Jag måste bara få, utan att nämna vem, säga att jag har bott bredvid en rasuppfödare. Som är reggad i svenska kennelklubben, välrenomerad håller kurser etc. Deras hundar stog ute nätterna igenom i gallergårdar, ylade, kastade sig motgallren.. Även när de hade valpar, de lät helt galna valpisarna. Sugen på att köpa en? NÄE. Tycker inte deras hunduppfödande var det minsta seriöst, men jag kanske inte förstår bättre. Alla uppfödare är troligen inte toppen de heller!

Håller inte med dig, min uppfattning är att allergier är ärftliga


Konrad Lorenz hävdade att blandraser var bättre än rasrena och så kom han med en synnerligen kränkande, i kvinnoögon, jämförelse - är det detta du menar?


Håller med dig om att det finns många annonser på blocket och just de två du tar upp , där försöker man sälja hundar med fysiska eller mentala problem - hundar som inte är helt unga utan sådana som jag upplever att ägaren tröttnat på.

ingrid

blir bara förbanand av att läsa dessa översvallande positiva inlägg angående blandrasproduktion.
Hur i alla sin dar kan man tycka det är ok att blanda hej vilt. Är det aldrig någon som undrar varför somliga s k rasrena hundar inte är registrerade? Utan papper från SKK har dom blandrasstatus och anledningen till att dom inte är registrerade brukar vara att deras föräldrar har någon defekt som gör att man inte får registrera deras avkommor!
En gång i tiden fanns det duktiga kynologer som fick fram vissa raser för vissa andamål - nu skall allt blandas o förstöras. Men nu är det ju populärt att hacka på uppfödarna, man tror att dom tjänar pengar!
Blandrasproduktion är en mycket lönande affär!
Hur är det med blandraser och konsumentköplagen - har man tre år på "dolda fel" även där??? Förmodar att det är så och då gäller det att hålla reda på vem man köpt av!
Om folk kunde sluta köpa blandraser och sluta"adoptera" diverse konstigheter och sluta köpa smuggelhundar på blocket så skulle vi kanske kunna få ordning på hundsverige igen.
Det fanns en tid när varje import behövde importtillstånd från Jordbruksverket - det vill jag ha tillbaka.
Det fanns en tid när en del raser överhuvudtaget inte fick importeras till Sverige.
Det fanns en tid när blandraser var resultat av olyckliga omständigheter - man avlivade som regel en del valpar om det var en stor kull och lät tiken behålla ett par och såg till att någon vänlig människa tog hand om den.
Det finns ju så otroligt många trevliga hundraser attt välja bland
Det finns alldeles för många duktiga uppfödare som just nu har för många osålda valpar som i vissa fall kommer att avlivas därför att de dumma svenskarna hellre köper "friska" blandraser.
Hade ju faktiskt planerat en kull i år och är glad att det inte blev så. Valpar är underbara men det gäller att hitta rätt valpköpare. Det är inte alltid lätt!

http://www.blocket.se/vi/15678616.htm?ca=16_s

lite blandras för 8.200 - priset nedsatt fr 9000 - båda förälldrarna är renrasiga!!!
den blir väl inte mindre blandras för det - chihuahua/jack russel - ja det kan man ju bara fundera över vad det kan bli.

Var du står i frågan går inte att ta misste på och jag håller med till viss del, men när du kallar människor för "dumma" för att dom köper en blandras så gör du dig skyldig till en grov förolämpning. Själv visste jag mycket väl vad jag köpte för hund då jag känner båda föräldrarna och även uppfödaren. Jag har haft många hundar genom åren och samtliga har varit renrasiga. Det här är alltså min första blandras och jag ångrar inte köpet en sekund. Det är inte heller så att jag valde om jag skulle köpa en renras eller en blandras. Den här hunden passade mig helt enkelt. Jag anser inte att du har rätt när du dömer ut blandrasköparna. Det är inte dom man ska ge sig på utan dom som avlar blandraser.

Att skylla på "dumma" blandrasköpare för att man inte får sina valpar sålda är ju lättare än att erkänna att man planerat dåligt.
Du säger att det finns så många trevliga trevliga hundraser, javisst men om jag nu skulle köpa en renras så finns det absolut inte många raser för mig att välja på, 98% går bort direkt i dagsläget. För mig räcker det inte med att en hund är trevlig utan jag måste också tänka på andra saker.

Men visst jag sa redan i ett tidigare inlägg att jag är emot blandrasavel utom i vissa speciella fall och det är den man ska angripa.

Nu börjar visst diskussionen bli lite hetsig, hoppas att vi kan hålla oss ifrån personangrepp.
Jag kollade igenom blocketannonser igår och framför allt bland unghundar är det en klar övervikt av blandraser till omplacering. Annonser där folk vill omplacera hundar som är fyra- fem månader gamla pga, ändrade familjeförhållanden, tidsbrist och liknande. Jag tycker att detta tyder på att man tenderar att tänka efter mindre vid köp av blandrashundar.

Håller med Gunvor om att ska det vara försvarbart med regelrätt blandrasavel så ska det vara i syfte att ta fram nya önskvärda egenskaper eller att öka genbanken inom en ras. Ett exempel på detta är Schillerstövaren som har blivit en så liten ras att inaveln blir för stor. Här har man börjat diskutera inblandning av andra störvarraser för att rädda rasen, men det betyder ju inte att man blandar den med Drever, chiuahua eller vad som helst. Detta kräver stora kunskaper och noggrannt arbete i generationer.

Jag håller med dig. Det finns på tok för många som köper hund utan att veta någonting om vad det innebär för ansvarstagande. Nu har jag inte kollat på Blocket men ska nog göra det för jag tycker också det skulle vara ganska intressant att ta reda på vad det är för typ av hundar som oftast är ute för omplacering.

För i tiden var jag emot allt vad blandrasavel heter, det "ska" man göra som seriös hundägare. Med åren har jag fått ett lite mer nyanserat perspektiv på det där med avel överhuvudtaget. Visst, det finns inga riktiga, bra argument FÖR blandrasavel, men å andra sidan finns det en hel del argument mot kontrollerad avel överhuvudtaget, oavsett om det är med blandraser eller renrasiga djur. Så avel är väl en fråga där jag väljer att ta ett steg tillbaka och inte ha alltför mycket konkreta åsikter. Däremot så är jag emot oseriöst hundägande där man inte ger sin hund det den behöver, antingen av okunskap eller ointresse, och där kommer både blandraser och renrasiga in. Men där kanske blandraser är lite överrepresenterade.

Tyvärr vad gäller blandraser så klumpas de ofta ihop till en massa. En hund som består av flera olika raser definieras ofta som en blandras och inte som en blandning av ras x och y och helt plötsligt har den egenskaper av en "blandras". På en kurs jag höll så hade jag en person som på frågan varför hon hade skaffat just sin hund svarade att hon "hade helst velat ha en schäfer eller rottweiler men att de är brukshundar båda två så jag tänkte att det var för mycket för oss, så det var perfekt när jag hittade den här blandningen av schäfer och rottweiler." Personen i fråga hade helt rätt i att hon inte riktigt hade kapaciteten för en krävande brukshund, hon missade bara att en blandning av de båda raserna inte direkt ledde till en mindre krävande och lugnare hund än vad båda föräldrarna var.

Själv vill jag veta så bra som det går vad jag kan förvänta mig i den hunden jag skaffar. Jag vill inte ha en hund med stirrigt vallhundsbeteende eller för stark jaktinstinkt samtidigt vill jag ha en hund med stark motivation att jobba med mig och en uthållighet att jobba länge. Då är det självklart för mig att jag ska leta bland de rasrena hundarna där det trots allt är mer definierat vad du kan förvänta dig att få. Men även där måste man vara noggran. Det finns gott om oseriösa även i den rasrena uppfödningen. En golden är ju exempelvis knappt en golden längre med rädslor och bristande nyfikenhet som gör att de i bästa fall passar som soffpotatisar i en barnfamilj men i värsta fall inte ens klarar en miljö med oberäkneliga barn, de flesta är i vajre fall långt borta från den hårt arbetande jakthunden som älskar att få arbeta med sin förare som det en gång i tiden var.

Jag är för blandrasvalen(och självklart är jag för rensrasavlen också om den sköts ordentligt utan inavel), men inte att man ska blanda hejvilt. Man bör ju tänka efter vad man blandar och att man inte blandar hur många raser som helst, min personliga gräns går vid 2-4 raser som skall var likvärdiga i personlighet/utseende.



Varför skulle man inte veta vem man köpt av? Min collie/schäfer blandning jag hade, visste vi vem som födde upp och uppfödaren frågade ibland om hur det gick för honom.



Håller helt och håller med dig!!! Skulle inte tveka en sekund att skriva på en lista för det.






Finns bara ett ord jag kan säga om det "VIDRIGT", då har man ingen som helst intresse av djur överhuvudtaget och behandlar dem som saker som man kan slänga när man tröttnat. Personer som inte borde ha djur övehuvudtaget anser jag.
Dessa renrasiga uppfödare som avlivar sina valpar för de inte blir sålda har inte planerat tillräckligt och är höjden av oseriösa!!!!!

Har förökt komma in på agrias hemsida i över en vecka, men det funkat tyvärr inte för mig. Men där vet jag att det står under katt ialla fall att huskatt(blandis) sällan har de problem och sjukdommar en renrasig har. Och eftersom Agria skriver det borde det vara sant, det är ju trots allt agria som betalar och har större insyn i vilka sjukdommar som drabbar vem (de har ju många djur försäkrade).

Av mina tre katter är en renrasig och också den som varit mest problem med både ur vetrinär synpunkt och beteende. Mina blandisar har aldrig varit problem med hittills.

Samma här..
Huskatterna är mer robusta o friska, gråter varje dag för att min älskade skogis inte var det...

Inga problem med blandraser tycker jag man kan ju ta och blanda 2 individer med bra psykiska egenskaper och få en supergod hund även om den inte är renrasig. Här är ett ex.

Mina föräldrars golden-schäferkorsning hon har verkligen fått de bästa egenskaperna från båda raserna.

Hemskt när nogon man älskar inte mår bra eller dör.

Europén då? En RASKATT, som härstammar från den gamla svenska bondkatten. Bondkatten, som knappast finns kvar längre, då det är ganska vanligt med rasinslag längre bak i släkten ("50% norsk skogskatt-ungar" på Blocket, någon?)

Renrasuppfödarna klumpas också ihop, i klumpen "seriösa".

så länge folk köper så finns det ju en marknad så visst ligger ett stort ansvar hos köparna.
det gäller även renrasavel, oseriösa uppfödare ska man sky som pesten.

Jag skulle tro att renrasuppfödare generellt är mer seriösa än blandrasdito

Varför anmäler man inte en sån uppfödare?? Någon som misssköter sina djur så, varesej dom är renrasiga eller ej, bör väl i alla händelser anmälas till endera kommunen eller SKK!!




Kan också bero på att dom flesta som föder upp renrasiga hundar tar tillbaka sina valpar/vuxna hundar när familjen av någon anledning inte kan behålla dom.




Man har inte så mycket val, man har SKK hängande över axeln vad man än gör! På gott och ont.
Som valpköpare har man otroligt mycket flera rättigheter när man handlar av en SKK-ansluten uppfödare!

Anki

Måste bara flika in med att detta är den bästa, mest konstruktiva diskussion om blandrasavel jag läst på länge!!

Jag vacklar nog ändå inte i min uppfattning. Med det menar jag inte att jag aldrig kommer skaffa en renrasig hund igen, däremot så väger blandraser tyngre för min del. Det finns ju många blandraser som är så lyckade korsningar, så att de nästan blir en egen ras (jag täcker här på Schottis och Schabrador). Jag är stark motståndare till "kamphundsraser", i synnerhet efter det att jag och mina hundar blivit attackerade av en bulldogg/rottweiler 2 ggr. Vissa raser borde det vara lag på att inte blanda med andra raser. Bulldoggen har t.ex. visat sig inte fungerat särskilt bra när man mixar den med andra raser - hundarna har ofta blivit aggressiva och svårhanterliga.

Om någon säger Italienskimporterad Dobermann så springer jag!! Hur seriöst är det när privatpersioner börjar importera hundar? Det ska vi sannerligen akta oss för!

Köper jag en renrasig hund blir det från en kennel - inte privatuppfödare.

Nu vet jag inget om just dobermann, men importerar man inte för att få in nytt blod och minska inavelsgraderna? Menar inte att man ska importera hejvilt men jag trodde att det var något bra.

Import tycker jag enbart ska skötas av kennlar och kunniga, inte av privatpersoner.

Men om jag som privatperson skulle vilja köpa en hund eller annat djur från ett annat land till mig själv bör jag väl få göra det? eller hur menar du?