"Religion är personlig, men inte privat. Den berör alla mänskliga relationer, även de politiska. Den som vill begränsa religion till en privatsak vill i själva verket avskaffa religionen." säger Werner G Jeanrond som är professor i systematisk teologi i Lund i en debattartikel i SvD.
"Religion är intimt förbunden med vår mänskliga relationsförmåga. Religion organiserar vårt förhållande till allt och alla. Den rör alla våra relationer och inte bara min relation till mitt eget jag. Vi människor relaterar till andra människor, till naturen och universum, men även till oss själva och möjligen till Gud. Om man definierar religion som människans samlade relationalitet, kan man dra slutsatsen att alla människor kan sägas vara på ett eller annat sätt religiösa.
Detta betyder emellertid inte att all religion är bra. Religion är och förblir ett tvetydigt mänskligt fenomen. Det går inte att förneka att religion kan vara farlig. Alltför ofta konfronteras vi med rapporter om religiöst argumenterande självmordsbombare, fundamentalistiska bibelförsvarare, islamistisk hatpolitik, slutna sektvärldar och så vidare.
Men att dra slutsatsen att all religion därför borde avvecklas vore lika dumt som att säga att människan borde avskaffas för att hon är kapabel att göra det onda. Istället behöver vi en offentlig diskussion om religionernas konstruktiva potential för den kulturella, sociala och politiska utvecklingen (inte bara) i Sverige. För att kultivera religion krävs arbete. En offentlig, kritisk och självkritisk teologi är rustad att hjälpa till.
Religionernas potential till emancipation och till förtryck måste diskuteras lika offentligt som förnuftets potential till emancipation och till förtryck. I Sverige finns en utbredd och okritisk tro på det mänskliga förnuftet. Denna tro överraskar ofta invandrare som flytt hit från skoningslöst ideologiskt förtryck i förnuftets namn.
I Sverige pågår en debatt om religionens onda sidor, dock saknas fortfarande en initierad debatt om religionens emancipatoriska potential liksom om upplysningens ideologiska sidor. Frånvaron av en öppen diskussion om människans religiösa dimensioner berövar den svenska offentligheten möjlighet att skilja mellan gott och ont i de enskilda religionernas doktrin och trospraxis. Dessutom försvåras diskussionen om religioners samexistens i vår pluralistiska demokrati.
Den svenska politikens neutralitet i religionsfrågor är både naiv och farlig. Övergången från en statskyrkligt religiös monokultur till en pluralistisk kultur där många religioner och världsåskådningar möts kräver mer än att staten och Svenska kyrkan har skilts åt och staten nu antagit en neutral hållning i alla frågor angående religion.
Statens reträtt från religionspolitik i kombination med den offentliga ideologin att religion är privatsak leder till att religionens relationsgestaltande och politiska potential förträngs från sin naturliga plats i samhället och reduceras till en okritisk underground där den lättare kan jäsa och muteras till fundamentalistisk aggression. De som arbetar för att religion reduceras till den privata sfären bär medansvar för religionens möjliga mutationer till det onda."
Resten av debattartikeln finns här:
http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdeb...ikel_517321.svdDen är ganska lång men intressant. Och det väcker onekligen en del frågor.
Vad
är statens uppgift när det gäller religionerna egentligen? Köra huvudet i sanden och låtsas att de inte finns? Låta religionerna sköta sig själva så långt som möjligt och inte lägga sig i? Är inte det ganska farligt?
Stat och Religion, hur ska vi ha det?
05-05-2008, 09:10
