"Religion är personlig, men inte privat. Den berör alla mänskliga relationer, även de politiska. Den som vill begränsa religion till en privatsak vill i själva verket avskaffa religionen." säger Werner G Jeanrond som är professor i systematisk teologi i Lund i en debattartikel i SvD.

"Religion är intimt förbunden med vår mänskliga relationsförmåga. Religion organiserar vårt förhållande till allt och alla. Den rör alla våra relationer och inte bara min relation till mitt eget jag. Vi människor relaterar till andra människor, till naturen och universum, men även till oss själva och möjligen till Gud. Om man definierar religion som människans samlade relationalitet, kan man dra slutsatsen att alla människor kan sägas vara på ett eller annat sätt religiösa.

Detta betyder emellertid inte att all religion är bra. Religion är och förblir ett tvetydigt mänskligt fenomen. Det går inte att förneka att religion kan vara farlig. Alltför ofta konfronteras vi med rapporter om religiöst argumenterande självmordsbombare, fundamentalistiska bibelförsvarare, islamistisk hatpolitik, slutna sektvärldar och så vidare.

Men att dra slutsatsen att all religion därför borde avvecklas vore lika dumt som att säga att människan borde avskaffas för att hon är kapabel att göra det onda. Istället behöver vi en offentlig diskussion om religionernas konstruktiva potential för den kulturella, sociala och politiska utvecklingen (inte bara) i Sverige. För att kultivera religion krävs arbete. En offentlig, kritisk och självkritisk teologi är rustad att hjälpa till.

Religionernas potential till emancipation och till förtryck måste diskuteras lika offentligt som förnuftets potential till emancipation och till förtryck. I Sverige finns en utbredd och okritisk tro på det mänskliga förnuftet. Denna tro överraskar ofta invandrare som flytt hit från skoningslöst ideologiskt förtryck i förnuftets namn.

I Sverige pågår en debatt om religionens onda sidor, dock saknas fortfarande en initierad debatt om religionens emancipatoriska potential liksom om upplysningens ideologiska sidor. Frånvaron av en öppen diskussion om människans religiösa dimensioner berövar den svenska offentligheten möjlighet att skilja mellan gott och ont i de enskilda religionernas doktrin och trospraxis. Dessutom försvåras diskussionen om religioners samexistens i vår pluralistiska demokrati.

Den svenska politikens neutralitet i religionsfrågor är både naiv och farlig. Övergången från en statskyrkligt religiös monokultur till en pluralistisk kultur där många religioner och världsåskådningar möts kräver mer än att staten och Svenska kyrkan har skilts åt och staten nu antagit en neutral hållning i alla frågor angående religion.

Statens reträtt från religionspolitik i kombination med den offentliga ideologin att religion är privatsak leder till att religionens relationsgestaltande och politiska potential förträngs från sin naturliga plats i samhället och reduceras till en okritisk underground där den lättare kan jäsa och muteras till fundamentalistisk aggression. De som arbetar för att religion reduceras till den privata sfären bär medansvar för religionens möjliga mutationer till det onda."

Resten av debattartikeln finns här: http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdeb...ikel_517321.svd
Den är ganska lång men intressant. Och det väcker onekligen en del frågor.

Vad är statens uppgift när det gäller religionerna egentligen? Köra huvudet i sanden och låtsas att de inte finns? Låta religionerna sköta sig själva så långt som möjligt och inte lägga sig i? Är inte det ganska farligt?

Bra att ämnet får en egen tråd.

Det är viktigt att staten har insyn så att landets lagar följs.

Kan det vara ett nytt sätt att klaga på att religionen tappar mark? Det är ju skrivet av en teolog. Religion är intimt förknippat med att man skall göra vissa saker för att hålla sig väl med Gud så att prata om religion utan nån Gud är inte relevant. Konstigt nog är det dock aldrig Gud själv som säger nånting.

Jag ser inget problem i att avskaffa all religion men det kommer att ta tid och motståndet från förespråkarna är stort eftersom många vill att deras vilja skall råda över medmänniskorna.

Vore det inte bättre att ha lite koll på det där med religion, den kommer ju alltid att finnas och det vet vi båda två. Istället för att ha en stat som inte tar ansvar för den biten borde religion, som kan vara ett väldigt farligt redskap, kontrolleras och regleras ganska hårt istället.

Som det är nu har vi noll koll och se hur bra det går...

Avveckla religioner? Vad menar du med det?

Och hur bra går det i de länder där staten har stenkoll?

Mig veterligen finns det inget land i världen som kan påstå att de har religionsfrihet OCH koll, så det kan jag tyvärr inte svara på men den kombinationen vore värd att pröva. Religionsfrihet behöver väl inte betyda att staten avsäger sig allt ansvar, all kontroll? Eller är frihet = anarki?

Nej ok, jag missuppfattade. Att avskaffa religionen lär aldrig ske. Men jag håller med Solstorm att staten måste ha insyn och kan kontrollera så att landets lagar följs.

Jag förstår inte vad du menar med "kontroll" i detta sammanhang? Samfund vill ju inte att staten lägger sig i och dessutom kan det komma i konflikt med religionsfriheten. Om staten sätter upp regler för religionsutövning så kan det ses som ett hinder för fri religion.

Däremot kan man se över hur man fördelar olika bidrag till samfund. Om de själva söker bidrag så är det ok tycker jag att sätta upp kriterier likaså vigsel och begravningsrätt.

Ja, alltså med kontroll menar jag inte bara insyn utan också ta tillvara den kreativa kraft som finns inom den här typen av rörelser. Med insyn kan man mota trollen i grind, avarter och sekteristiska grupper får det svårt att gömma sig samtidigt som religionerna får en mer given plats i samhället.

Som det är nu skuffas religion undan som något fult, och så behöver det ju inte vara. Det vore trist om alla de goda egenskaperna slösades bort bara för att man fruktar de negativa.



Se mitt svar till Stintan, jag tror du missuppfattade mig

[quote name='LadyG' date='05-05-2008, 10:10' post='833657']
"Religion är personlig, men inte privat. Den berör alla mänskliga relationer, även de politiska. Den som vill begränsa religion till en privatsak vill i själva verket avskaffa religionen." säger Werner G Jeanrond som är professor i systematisk teologi i Lund i en debattartikel i SvD.

Men nu är det ju faktiskt så att vi rent lagligt har religionsfrihet i detta land...så självklart är det en privatsak!!!

Jag väljer vad jag vill tro eller inte!

Det är ingen som försöker få dig att ändra tro heller, var fick du det ifrån?

Jag kommenterade det jag citerade...att religion inte skulle vara en privatsak!

Klart det låter skumt taget ur sitt sammanhang, men läser man fortsättningen står det ganska klart vad han avser tycker jag.

Arbetar med ett gäng schizofrena personer där kyrkan har fångat upp dem!
Bra...säger deras biståndshandläggare...som kan skriva i sina papper att dom går i nån aktivitet!
Åt helvete säger jag som får kämpa med alla missförstånd...all ångest som blir av detta!
Att ta sej igenom religiösa föreställningar..förvanskade då om man är schizofren.. är så tufft!
Kan inte se att religionen hjälper...tvärtom den försvårar för oss att hjälpa våra klienter att kunna hantera sina liv!

Har sagt det förr och det tål att sägas igen:
Religion blir vad du gör den till, det blir varken bättre eller sämre av att bara gnälla.
Religion kan utnyttjas som ett mycket kraftfullt vapen, men det är var och ens plikt och skyldighet att använda religionen till något bra och konstruktivt istället.
Även om mitt överhuvud väljer att slå mig i huvudet med en helig skrift och sedan trycker ned den i halsen på mig betyder inte att jag måste göra detsamma i min tur. Jag kan välja att istället läsa den heliga skriften eller helt sonika låta bli.

Religion och politik hör inte ihop längre, och väl är väl det. Politik genererar materiellt välstånd och religionen genererar i bästa fall själsligt välstånd - beroende på hur man väljer att använda det.
Att gapa och svälja genererar däremot inget annat än ren skit.

LadyG: intressant tråd.

Övrigt

det nämns att religion ska vara en privatsak i dagens samhälle. någon skrev att det är klart det ska vara. och så var det någon som skrev om politik.

vi har såvitt jag vet både religionsfrihet och frihet att välja vilken partitillhörighet man har. politik pratas det om ständigt och jämnt för där ser folk att man kan påverka i positiv riktning. eller?? när jag jämför med politik borde absolut religion också få en större plats i debatten. och då för det som kan påverka i positiv riktning.

och tack vare att det finns många olika religioner i Sverige kan man man faktiskt ta kontakt med representanter om man undrar något. Tex en judisk eller muslimsk präst.

Varför ska man INTE få debattera religion? Jag tycker absolut att man borde kunna få göra det utan att anses vara en hetsare åt ena eller andra hållet.

Och det är ingen som sagt att man ska trycka ner nåting nånstans.
Däremot ska religion debatteras, lyftas fram och beskådas i ljuset av konstruktiv kritik och förhoppningsvis utvecklar både människor och religionerna sig.

Hoppet är att kunna förvalta den energi, den kraft, som finns i religionerna och göra något gott av det.
Det innebär också att eftersom religionerna inte diskuteras, inte debatteras oeller granskas av någon så kan vilka avarter och sekter som helst smyga sin in (Knutby) och få härja fritt länge, trots att de om de lyfts fram tidigare skulle ha stoppats.

Jag är själv agnostiker, men jag respekterar att andra vill tro på något och jag respekterar att det finns de som inte vill tro. Ett konkret exempel på det jag tycker är positivt med religion är t ex den grupp som anordnar utflykter för traktens alla barn här. De predikar inte, det är självkostnadspris och alla har en glad dag tillsammans där man leker, grillar och har kul. Inte ett ord om religion och hade jag inte slagit upp organisationen hade jag nog inte vetat om att den var kristen. När jag frågade tyckte de var självklart, de försökte göra något bra för ungarna i min stadsdel (det finns ganska gott om barn som sällan får åka på sånt). Deras mission var i det här fallet att göra gott, inte sprida ett eller annat budskap. Det respekterar jag dem för.

Staten sköter ju sitt jobb ganska dåligt. T ex så ska de ju ha insyn i vad som händer i skolorna. Där får vi ju faktiskt tacka våra journalister som har visat på när aga förekommer i bl a muslimska och livets ords skolor.

Riktiga religiösa avarter är det ju när en muslimsk imman talar om var muslimerna ska ta sina döttrar för att få dem omskurna. Det är ju tack vare journalister med dold kamera som sådant avslöjats. Man kan tycka vad man vill om dolda kameror men om man kan rädda en enda flicka från att bli omskuren så är det värt det. För övrigt så tror jag inte (vet inte säkert) att det står något om omskärelse i koranen. Utan att ha läst koranen så har jag fått uppfattningen att det står mycket bra i den, men det är avarterna som måste fram i ljuset. Sådana religiösa ledare ska granskas och i det här fallet hoppas jag innerligt att han hamnade i fängelse, vilket jag inte tror att han gjorde.

Det finns mycket att säga om våra schartauanska präster också, men då hänger jag ut familjer på ett sätt som jag inte vill göra.

Ändå så tror jag på gud (fast inte på någon god gud) men jag tror inte på några präster.