Detta ämne har stötts och blötts på mina trakter sedan länge. Varianter har testats och rådbråkats.
Nu har vi äntligen enats om vilket material som passar bäst som "gårdsgrus"; alltså grus för infarter, grusgångar eller uteplatser.
Nämligen: älvdalsporfyr i fraktion 0-8.
Älvdalsporfyren för att den är vackert röd ( att den är makalöst hård är mer av intresse för vägbyggarna ).
Den innehåller alltid mycket stenmjöl vilket ger en mycket god stabilitet för exv en infart där man vill belasta med en bil. Här gäller det att dock att noga se till att inte ta det översta lagret i en större stenhög som genomregnats under en tid; där ligger mjölet i botten.
Fraktionen är så fin så det blir inget bekymmer med de stenar som möjligen skvätter ut i gräsmattan ; bra vid klippning.
Ogräs har problem att etablera sig då grusbädden blir ganska tät; detta till trots är dräneringsförmågan i alla fall acceptabel. Om man börjar med markduk - och det bör man - räcker ett lager om 4-5 cm för ett helt OK resultat. Duken köper man lämpligen av entreprenör på ett vägbygge ( högsta kvalitet, lägsta pris ).
Naturgrusets stora nackdel är att det krävs minst 7-8 cm för ogräsets skull och då är det mycket segt att gå i....
Älvdalsporfyr ( som alltid är kross ) i fraktion 0-8 !!