CITAT (Gita @ 10-08-2008, 11:48)

Sen blir man väl nästan alltid bemött såsom man bemöter, bemöter man som en bitterkärring blir man väl oftast behandlad som en sådan. Bemöter man människor på ett bra sätt så blir oftast man bemött på samma sätt tillbaka, det gäller i relationer till män och även till andra kvinnor.
Dessutom tycker jag absolut inte att man kallas ett naivt våp för att man "lyckats" i sina relationer till män, tvärtom tyder det väl på att man är en stark och fri kvinna.
Gita
Så när män ideligen ställer privata frågor till dig och uppvaktar dig - förhoppningsvis mot din vilja samtidigt som de gnäller som fan på sina fruar hemma så tar du det som en komplimang för att du tror att de ser dig som en stark och fri kvinna? Kanske är det så Gita att du tror att du är en stark och fri kvinna medan alla andra fruar är jättetråkiga och det är jättesynd om de stackars männen?
För min del har jag god lust att klubba ihjäl och gräva ner sådana män, men det är ju jag - bitterkärringen.
"Vad säger din man om att du jobbar som svetslärare?"
(då brukar jag ljuga och låtsas att jag har en man)
"Han tycker det är bra"
"Är du lycklig med din man?"
"Mycket"
"Brukar du ha kjol?"
"Nej"
"Vad tycker du om att din man gör med dig?"
"Det ska du skita i"
och så drar de en massa fräckisar och tror att de är såååå roliga och när de märker att jag inte bryr mig, eftersom jag är ganska van vid skiten så börjar de berätta om historier ur livet istället, om när deras kompisar blir gökade i röven med sina flickvänners dildos. När jag då säger ifrån att jag inte vill veta, att de får pyssla med vad de vill ber de om ursäkt.
"Det är lugnt" svarar jag.
Då ber de om ursäkt ännu mer och vill bli kallade vänner, bjuda på middag och börjar skicka blommor med bud.
"Jag bara måste ha dig" är en ganska vanlig fras som brukar förvåna mig ofta eftersom jag inte gör någonting alls för att uppmuntra dem. Jag kan verkligen inte bemöta dem mer avhållsamt än vad jag gör, för isåfall får jag sluta gå ut.
Detta handlar alltså inte om en enda arbetsplats eftersom jag rör mig mellan olika arbetsplatser och träffar nya människor ideligen.
Männen i fråga är gifta och ogifta mellan 20 - 65 år.
Äcklad? Ja.
Trivs? Nej, men jag är jävligt bra på mitt yrke.