Hon är dock 13 år och har aldrig varit till veterinären annat än den obligatoriska vaccinationen. Jag köpte min vovve då jag var 16år för att jag ville ha barn men insåg själv att jag aldrig skulle klara av det så det blev Nadja istället. Lättare att sälja en hund då man ledsnar men hon blev kvar och har nu varit min skugga sedan dess. När jag sedan fick min lilla dotter trodde jag inte att det skulle gå men Nadja var och är fortfarande helt underbar med min dotter, trodde inte en hund kunde ha så stort tålamod.
Har alltid tänkt att hunden överlever inte mig och det är "bara" en hund men nu önskar jag att hon skulle överleva mig och att jag slapp ta detta hemska beslut. Nadja har dock inte ont (än) och så länge hon äter, inte har ont och leker ska nog hon få fortsätta leva tror jag. Är jag elak då? Känner mig ganska självisk då jag tänker så. Undra varför man plågar sig med att skaffa djur då man vet att beslutet måste tas i slutändan, det finns inget värre.
Min älskade vovve i våras.
xIMG_12511.jpg ( 676.71k )
Antal nedladdningar: 26
Har ett tungt beslut att fatta, Min hund har fått knölar under magen
05-08-2008, 12:13
