Hon är dock 13 år och har aldrig varit till veterinären annat än den obligatoriska vaccinationen. Jag köpte min vovve då jag var 16år för att jag ville ha barn men insåg själv att jag aldrig skulle klara av det så det blev Nadja istället. Lättare att sälja en hund då man ledsnar men hon blev kvar och har nu varit min skugga sedan dess. När jag sedan fick min lilla dotter trodde jag inte att det skulle gå men Nadja var och är fortfarande helt underbar med min dotter, trodde inte en hund kunde ha så stort tålamod.
Har alltid tänkt att hunden överlever inte mig och det är "bara" en hund men nu önskar jag att hon skulle överleva mig och att jag slapp ta detta hemska beslut. Nadja har dock inte ont (än) och så länge hon äter, inte har ont och leker ska nog hon få fortsätta leva tror jag. Är jag elak då? Känner mig ganska självisk då jag tänker så. Undra varför man plågar sig med att skaffa djur då man vet att beslutet måste tas i slutändan, det finns inget värre.
Min älskade vovve i våras.
[attachment=22270:xIMG_12511.jpg]

Det låter ju helt rätt att så länge hon äter och inte har ont så finns det ju ingen anledning att ta bort henne.
Ja, det är en himla glädje med husdjur men när dom blir gamla och sjuka så är det fruktansvärt. Min förra hund blev 16 år men blev då så sjuk till sist att det inte var annat än att ta bort honom. Det är alltid jobbigt.
Hoppas din Nadja får vara smärtfri så hon får vara kvar hos dig en tid till

Vad är det för knölar? Det kanske bara är juvertumörer och de tas lätt bort.
Christer.

Fettknölar brukar hon ha så de känner jag igen och det är det inte. De känns mer som ihoptovat hår som ligger under huden. En knöl sitter inte i huden utan är "fast" om du förstår vad jag menar. Vet inte heller om jag vill operera en hund på 13 år, visst hon kan få en massa bra år till men hon är dock redan gammal, halvblind och halvdöv, ialla fall när det är tråkigt som ska göras. Har heller ingen försäkring på henne, fy, fy på mig.

Om det är juvertumörer och de inte växer nåmnvärt kommer de inte att göra något åt dem. Tycker nog det kan vara värt att kolla i alla fall. Min gamla Erna har dem och de växer så sakta att hon hinner passera vidare innan de skulle behövas ta bort.
Christer.

Tack Christer det var skönt att höra Har ringt och pratat med en kompis som är nyutbildad veterinär, hon skulle komma och kika på henne vid tillfälle. Skulle samtidigt ta den lilla tandsten hon har.

Erna har haft dem i snart tre år. De har gått från millimeterstorlek till strax större än en böna under den tiden. Så numera oroar jag mig inte för dem i alla fall. Håller tummarna för er!
Christer.

Så länge hon inte har ont och far illa av dem så tycker jag att du ska ha henne hos dig precis som nu. Utvecklingen av cancerknölar kan ta lång tid, men håll dem under uppsikt. Hon kommer att berätta för dig när hon inte vill mera om du är lyhörd!
Tröstekram
Fenja