OJ så trevligt, här har ja ju en hel del "hönsfolk" flaxat in sedan jag var in på Odla sist
och vad kul att ni "vanliga folk"
också tycker denna tråd är intressant.
Vilka fina hönsbilder det kommit in och vilka vackra höns ni har allihop
önskar jag också kunde lägga in några bilder men sedan en tid tillbaka får jag inte in bilder till Odla, det kommer upp en ruta och fast jag godkänner den så händer inget.
Men jag kan bidra med en liten solskenshistoria. Jag har fött upp många kycklingkullar under åren och har haft turen att äga många ruvvilliga hönor och dom flesta av dem har även visat sig vara mycket bra "mammor". Från tiden den här historien kommer ägde jag även några blandras ankor och dom värpte duktigt och hade tillgång till vatten där dom kunde para sig och min förhoppning var förståss att vi skulle få babyankor på gården. men tiden gick och ingen av honorna värkade vilja ruva på äggen som låg där i det fint byggda boet dom gjort. Pratade med min grannes "hönstokiga" son om mitt problem och han sa : det är bara att du använder dig av någon av dina hönor. Lycklig åker jag hem, går ner till hönsgården och börjar fundera ut vilken av mina hönor som skulle få bli "ankmamma". Jag har turen på min sida, för Prickan min bästa ruvhöna och kycklingmamma, har gått och klucket ett par dagar, hon får det naturligtvis bli, bara att vänta ut henne tills hon har lagt sig. Några dagar senare när jag kommer in i hönshuset ligger Prickan äntligen stilla i ett av redena, hon muttrar lite surt när jag lyfter henne för att titta hur många ägg hon har under sig, fyra finns under hennes varma mage, plockar dom från henne och lägger snabbt dit tre ankägg, Prickan är en liten blandras höna så det är precis så att hon täcker dom stora ankäggen. Tidigare har hon ruvat ruvat fram 5-6 kycklingar i varje kull och varit en av dom bästa mammor en kyckling kan ha. Tiden går och Prickan ligger tåligt och lugnt kvar på sina ägg, jag läser lite om ankruvning och förstår att ankägg naturligt får en högre luftfuktighet än vad vanliga kycklingägg får eftersom ankhonorna badar emellanåt. Hur gör jag nu? kanske Prickans ägg behöver fuktas lite? Ringer grannens son och jo det tycker han låter klokt men vet inte om det egentligen behövs. Jag penslar ändå Prickans ägg försiktigt lite då och då, till hennes förvåning men tålmodigt finner hon sig i detta. Dagen med stort D närmar sig och när man håller äggen intill örat kan man höra ankungarna.
Så äntligen kläcks dom, alla tre dessutom, vilken lycka och vilka godingar
Många kommer för att se detta "under" och Prickan visar som alltid stålt upp sina "kycklingar" helt ovetande om varför just dessa får sådan uppmärksamhet. Tiden går och ankungarna växer snabbt och trängs för att få plats under sin mamma. Nu är de så pass stora så jag tycker det är dags att dom med sin mamma kan få gå utanför hönshagen och utforska resten av gården. Vi bor mitt i skogen så en del faror lurar (rovfåglar, räv m.m) och visst har vi haft oturen att bli av med en del av våra höns under åren.
Prickan passar på sina "små" och visar dom på ett och annat matnyttigt allt verkar fungera så jag litar på Prickan och går in för att förberda lte mat. När jag står och skär tomater hör jag ett fruktansvärt kacklande och jag hör också tuppens orosläte.
Nej tänker jag, nu händer det som inte får hända, nej, nej jag rusar ut, tittar snabbt ut över gården, sen hör jag var det värsta kacklandet kommer ifrån, grusvägen.
Med andan i halsen springer jag mot vägen, några höns som anslutit sig till platsens händelse flaxar åt sidan och jag ser tuppen oroligt spatsera fram och tillbaka.
Jag kommer aldrig att glömma vad som mötte mig när jag äntligen kom fram :
Ankungarna hade hittat en större vattenpöl på vägen där dom nu gladeligen badade för fullt och stakars Prickan stod på sidan av och kacklar sitt högsta varningsrop hon kan och förstår inte varför hennes "Kycklingar" inte lyssnar på henne. Jag lyfter upp henne och föser ankungarna ner tillbaka till hönsgården, väl där inne springer dom förtjust fram till sin mamma igen och hon putsar nöjt på dem. Dagen därpå när dom åter släpps ut, dröjer det inte förrän dom igen vankar upp mot vägen men den här gången med både Prickan och mig och nu låter hon dom hållas, på något sätt är det som hon förstår, ja det är väl vad jag tror iallafall, för hon är en mycket klok hönsmamma
Ankungarna växte upp och flyttade sedan in till ankflocken och dom verkade inte fått några men av att haft en hönsmamma, utan smälte fint in hos dom andra ankorna. Men så hade dom ju inte haft vilken hönsmamma som helst, utan Prickan
Redigerat av Nostalgia62: 14-08-2008, 11:44
Höns
08-08-2008, 20:15
Värper gröna ägg!
Och fint foto.
Myosotis, du har gjort mig så glad idag
Jag har bara haft kycklingar en gång, då lät jag hönan ruva fram dem. Jag tycker inte om maskin, det är taskigt och onaturligt och de får fel instinkter. Mina blev jättetama ändå, jag tog upp och höll dem varje dag, och de fick mat när de kom till mig. Tar man sig tid så blir de tama. Flockens beteende spelar också roll, om mamman eller tuppen är hysteriska av sig så lär sig kycklingarna av dem att människor är farliga.
