HJÄLP! AKUT! KATTUNGAR AVLIVAS I KVÄLL!, Någon som kan tänka sig att rädda en? Alternativ

[Myosotis]

Ja, jag avmaskade henne efter att ha frågat veterinären. Det måste vara 10 dagar sen och detta hände igår. Men det kanske kan ta så lång tid? Skulle det ha varit uppsvällda tarmar då eller? Jag har aldrig känt något sådant (och som sagt kände ju flera personer på henne som har erfarenhet av dräktiga katter - vilket jag inte har - och de var 100% säkra de också). Jag tyckte även att hennes spenar var svullna, de är då mycket större än på min kastrerade katt och inte dolda i pälsen utan med naken rosa hud runtom.
Tjock har hon aldrig sett ut, bara mager med stor mage. Det här är den enda bilden där magen är med, men den är inte så bra.



Jaja, det är ju bara bra om hon inte skulle vara med barn, men lite snopet känns det, jag som hade så bråttom att fånga in henne. Kan katterna i samma koloni ha så olika mycket mask? Ingen av de andra ser ju ut som hon har gjort.

[Pia L]

Om hon bara har kort tid kvar på havandeskapet så kan hon också se ut att gå ihop sig, småbebbarna lägger sig tillrätta för födseln och hon minskar i omfånget runt magen.
Har ni känt foster så finns dom där och du får snart se dom skulle jag tro, lycka till med småbebbarna!!

[Anic]

Fast om hon inte är dräktig är det ju bara bra, det blir ju svårare att hitta bra hem ju fler katter det är, det blir mer hem över de de som redan är födda. Men jag förstår att det är snoppet, kattungar är ju söta och trevliga, så det är klart man ser fram emot det.

Kan du inte ta henne till vet så de kan känna?

[badabing]

Så himla fint att du bryr dig så. All credit til dig. Behövs fler som du. Själv är jag student och har inte heller råd eller tid med en katt dessvärre, men jag önskar dig verkligen all lycka!

[Myosotis]

Jag blir mer och mer konfunderad, för idag försökte den lilla svarta dia hos sköldpaddan! Hon gick inte riktigt med på det, men var inte alls ovänlig heller utan tvättade ungen. Undrar om de tre små som försvann var någon annans? Hon kanske bara lät dem dia ändå, jag såg det nog bara vid ett tillfälle, och det var strax innan de försvann. Deras mamma kanske hade dött och det var därför de dog också? Men om hon istället är mamma till de här två systrarna kanske hon kan vara mamma till den nya kullen i alla fall...
Och allting hänger på att någon kan svara mig på den enkla frågan: Hur snart efter födseln kan en katt bli dräktig igen? Man skulle kunna tycka att någon vet, men ingen har kunnat svara mig.

[Pia L]

Dom KAN bli dräktiga ganska omgående efter förlossningen, men det är inte vanligt att dom släpper till, det vanligaste är att dom blir dräktiga vid första löpet efter förlossning, vilket är vanligast då ungarna inte diar på fulltid utan äter själva en del

[Myosotis]

Tack!! Det var det jag trodde, att de inte blir dräktiga så länge de ger di. Men hon kan ha blivit det. Hm... räkna räkna...

[Myosotis]

Kan du inte ta henne till vet så de kan känna?

Jag har funderat på det, men eftersom hon verkar må väldigt bra tycker jag att det är onödigt att stressa henne. Hon ser nu ut som en helt vanlig, odräktig katt.

[*Stintan*]

Vet du säkert att det inte är hon som är mamma till ungarna i ladan?

[Anic]

Vet du säkert att det inte är hon som är mamma till ungarna i ladan?

Jag funderade också på det.

Men då undrar man ju hur ungarna i ladan överlevt när mamma varit bort så länge. Äter de då själva eller stöddiar någon annan? Har de blivit i "sämre" skick sen hon kom in osv.

[Myosotis]

I så fall måste de blivit adopterade av någon annan, för jag hade aldrig hört eller sett dem innan (de borde väl ha ropat på mamma då?) och när jag upptäckte dem flera dagar efter att jag fångat henne så såg de nöjda och välnärda ut, låg och sov i en liten klunga. De är för små för att äta själva, har aldrig kommit ner vad jag har sett. Dessutom verkade ju honan nästan glad över att få komma in, lugn och avslappnad hela tiden. Om hon hade haft ungar skulle hon väl ha varit orolig åtminstone i början? Hoppas verkligen det inte är så, det är ju inte lätt att komma på den tanken när man var övertygad om att hon var högdräktig.

[Myosotis]

Igår när jag stod i duschen och hade bråttom för att jag var bortbjuden, ringde telefonen. Jag brukar inte svara när jag duschar men kände väl på mig att det var viktigt. Det var systersonen, han med gräsklipparen. Inte så lite irriterad. Han hade varit där förra söndagen, sa han, och då hade katterna ingen mat och var hungriga. (Jaha, och?) Så nu hade han fått nog, han hade ju sagt att där inte skulle finnas några katter kvar! Nu skulle de skjutas. Jag fick ju panik, försökte desperat förklara för honom ytterligare en gång (medan grannarna knackade på dörren och jag klädde på mig med en hand…) att jag försöker vänja katterna vid burarna och mig, de ska förknippa mig med mat och därför inte ha hela berg av mat hela tiden. Han hade ju fattat det sist vi pratade trodde jag! Men nu framställde han mig som någon sorts djurplågare som lät katterna lida. Han avbröt mig hela tiden och lyssnade knappt på mina förklaringar: Jag är ju där varje dag. De får äta sig mätta medan jag är där och sedan lämnar jag mat kvar. „Jag förstår inte problemet“, sa han. „De känner ju inte när de blir skjutna!“
Ringde till kommunjägaren och fick inte tag på honom. Paniken växte. Ringde till gubbens syster/ gräsklipparens moster som ju hade varit så förstående. Hon var jättesnäll, lovade att göra vad hon kunde och ringa till sin systerson och prata förstånd med honom. Sen fick jag tag på jägaren som inte hade hört något, han lovade återigen att inte skjuta några fler katter utan kontakta mig först om de skulle ringa honom. Pust. Nu vågade jag gå till festen jag var bjuden till.
I morse fångade jag den lilla röda hankatten och skrev en lapp till gräsklipparen. Ska i morgon försöka ta den vuxna honan och köra henne raka vägen till veterinären. Men det här med att kastrera och släppa tillbaka på gården kan jag ju bara glömma nu. Alltså får hon vara här hon också. Nu börjar det verkligen bli problem här, hoppas jag kan hitta något stödhem åtminstone. Jag trodde ju att den röda honan skulle hjälpa den nyinfångade att känna sig trygg fortare, men istället anföll hon och hade nog gärna mördat honom, tur att jag inte hade hunnit öppna transportburens dörr. Den lille är vettskrämd, inte så mycket för mig utan för honan och hela situationen. Kan liksom inte ha en katt i varje rum, har bara en katttoalett och fick improvisera fram något. Här finns många inbrottstjuvar och jag vill nog faktiskt gärna kunna sätta på larmet när jag går hemifrån utan att katterna utlöser det. Det går bra med en katt i badrummet och en i hallen (och min egen i trädgården), bara inte honan smiter ut när jag kommer in (har satt nät framför dörröppningen, hoppas det räcker). Men om nu sköldpaddan inte heller skulle gå ihop med de andra börjar det bli lite kris. Sen är det ju den lilla svarta också, hittar jag inget hem till henne snart måste hon också flytta in här. Blivande hussen till den svartbruna kommer inte hem förrän om en vecka, hoppas hon får vara kvar på gården till dess.
Jag tycker det är roligt att ta hand om katterna och hjälpa dem så gott jag kan, men dagar som igår vill man ju bara inte vara med längre. Det är tur att jag är så dålig på att ge upp.

[Aqvakul]

Beundrar dig att du pallar!
Det känns så dumt att jag faktiskt inte kan ta emot någon katt.

[Myosotis]

Det känns så dumt att jag faktiskt inte kan ta emot någon katt.

Men alla har ju inte möjlighet att göra det, inte behöver du känna dig dum, du som dessutom har bidragit med så mycket pengar och moraliskt stöd!!

[Nostalgia]

Verkar vara en stressad situation du är i just nu
Att vara dålig på att ge upp är väl en av de bästa egenskaper man kan ha

Jag känner också som Aqvakul, skulle också velat hjälpa dig genom att ta någon av katterna, men kan tyvärr inte ha fler katter än jag redan har.

Jag sätter nu under veckan ut "kattauktionerna" och hoppas på att dessa går bra så att jag iallafall kan hjälpa dig ekonomiskt. Skickar dig ett PM med uppgifter om detta så snart dom ligger ute på nätet.

Ha en bra dag!

[Miro]

Usch så jobbigt!
Killen verkar ju lagom rolig. Lustigt att människor bara är förstående när det passar dem...
Du gör i alla fall ett toppen-jobb, även om ddet kanske inte känns så när man är tvingen att hålla katterna i separata rum. Tror du inte de kommer vänja sif vid varandra. Honan kanske bara vill försvara sitt nya toppen hem och lugnar sig när hon märker att det inte blir mindre av det goda åt hennè?

[Wilmer]

Katternas beskydddare!

[Myosotis]

Återigen stort tack till er alla för vänliga ord, tröst, uppmuntran, kloka råd, kunniga svar och pengar! Just nu känns det inte så jättekul, ni hjälper mig att kämpa vidare. Så här på landet känner man sig annars lätt som den enda människan i världen som INTE tycker det är okej att skjuta katter.
Det blev ingen katt infångad idag. Människan hade ju hällt ut så mycket mat att jag inte ens såg till någon katt, de satt väl proppmätta i nåt hörn och undrade varför jag ropade.
Hoppas de två röda vänjer sig vid varandra snart, det går år rätt håll, hon bara morrar och väser ibland istället för att vråla konstant. Hon har dock inte använt den alternativa toaletten utan skitit på hallgolvet (i protest?), som tur var där det inte var någon matta.
Den lille är så söt, han har krypit in i det skydd jag har byggt och känner sig nog ganska trygg redan, för ibland kan man höra honom spinna högt. Jag har bara låtit honom vara i fred, han måste ju finna sig tillrätta först. Alltid lika fascinerande att en katt som aldrig har sett en katttoalett vet precis var den ska gå. Han tycker förresten att burkmat är så gott att han inte märkte när jag fångade honom! Jag vek in hans svans, stängde dörren till transportburen och väntade på explosionen. Men han bara fortsatte att äta! Jag hängde över en filt och väntade tills han hade ätit upp innan jag bar honom till bilen. Han blir nog kvar här; när han pep lät han precis som min saknade försvunna katt när han var liten så jag är nog på väg att bli lite kär i honom.

Att vara dålig på att ge upp är väl en av de bästa egenskaper man kan ha

Tack! Annars brukar folk väl mest tycka att man är jobbigt envis

[Myosotis]

Det börjar så smått gå åt rätt håll. Mina två röda har accepterat varandra och en tjej har hört av sig som kan erbjuda jourhem för skölpaddan som jag ska försöka fånga idag. Men jag är tveksam om det lyckas, hon är så pass skygg att hon aldrig går in i buren när jag står för nära. Gubben kommer i helgen igen, skulle jag tro, så det hade ju varit bra att få bort så många katter som möjligt därifrån innan dess.

[Bruna fingrar i ...]

Trakten Skåne var ju lite långt och tyvärr bor jag i lgh..utekatter brukar inte må så bra av instängdhet.
Men lycka till och hoppas allt ordnar sig, Inget pensionärshem i trakten som är intresserade i terapeutiskt syfte.
Alla vet vi ju vad en katt gör gott!
varma hälsningar malin