Är det jag som e känslig eller? Alternativ

[marskattan]

Spontant skulle jag säga att; nej, det är inte du som är känslig, utan jag skulle kalla dig en normalt funtad människa med känslor! Man kan inte bli utsatt för det du blir utan att reagera.

Hejsan förresten! Såg att du blev medlem sedan jag tagit "paus" härifrån. Kan nämligen säga att tidigt i år så blev allt för mycket för mig, och blommorna och Odla som varit min glädje orkades inte med. Har oxå kronisk smärta och är inte alltid på topp om man säger så, sen att dippen skulle vara så länge trodde jag inte.

Men tillbaks till ditt inlägg... Din mamma kan du tyvärr inte ändra på, utan du får helt enkelt försöka fundera igenom vilken relation du VILL ha med henne. Dvs om hon inte hjälper dig nu så lär hon nog inte börja göra det, men träffa henne bara när DU vill, ring när DU vill prata med henne. I alla fall till en början för då väljer du tillfällena när du mår bra och risken att hon sårar dig är mindre än om du låter henne avgöra er kontakt. Visst det låter enormt egoistiskt att du bara ska ha kontakt med henne när du vill, men du måste göra det för att klara dig igenom den här krisen.

Din sambo... Rädslan för att bli ensam och hur man ska klara sig då är enormt stor och det är bara du själv som kan avgöra om du älskar honom och vill leva ihop med honom. Men då måste det till en förändring annars kommer inte ert förhållande att klara sig. Min sambo har varit fantastisk under hela tiden, men det är jag som har ställt för höga krav på mig själv. Jag visade inte honom hur ont jag hade och hur dåligt jag mådde utan jag låg till sängs på dagarna fram tills 1-2 timmar innan han skulle komma hem då jag satte en djävla hastighet med städning, tvätt, handla, laga mat och andra saker. Jag skämdes över att jag inte klarade allt som jag normalt klarade, jag skämdes över att min familj (föräldrar + syskon) bara tyckte att jag "gick hemma och hade det bra", jag ville att det skulle vara fint när min sambo kom hem så han slapp dubbeljobba.

Om du tycker det är svårt att prata med sambon eller du upplever att han inte lyssnar: Skriv ett mail/brev till honom, låt denna diskussionen ligga uppe så han läser den. Håll inte dina känslor inom dig, spara inte din gråt till när du är ensam, om han ligger på soffan och är sjuk så har du DEFINITIVT oxå rätt att göra det. Strunta i att lägenheten inte är så välstädad som du vill, ditt diskbråck blir inte bättre av allt städande. Ni måste definitivt hjälpas åt.

Kramar Agge