CITAT (aanderss @ 15-01-2009, 17:33)

de är djurplågeri om man har den ensama utan sällskap men sälskap kan även vara mänsko sälskap dvs om man har de i rum man vistas mycket i
Att vara sällskap då och då till en fågel lär ju knappast vara i närheten av att ha en eller flera andra fåglar i närheten dygnet runt. Jag tycker det är tydligt nog att den på något sätt lider av att vara ensam eller av den miljö den bor i för tillfället.
Nu tror jag visserligen inte att man kan få fåglar att trivas särskilt bra i fångenskap då de kräver så stora ytor. Alla djur borde ha rätten att leva efter sina naturliga mönster, om man inte kan tillgodose deras behov och ge dem allting som krävs för att de skall trivas, då är djuret olämpligt att ha i fångenskap. Det är dock någonting man borde tänkt igenom innan man skaffar djur, men nu när du ändå har en nymfparakit(eller nymfkakadua) så tycker jag att du skall ta väl hand om den och det hoppas jag att du redan försöker med. Det verkar i alla fall som att du vill göra någonting åt situationen.
Sedan tycker jag inte att man skall tvinga två individer som inte kan vara tillsammans att vara det. När jag var liten hade jag två nymfparakiter som kom bra överens som hade levt hela sitt liv tillsammans. När min mor skaffade en tredje och stoppade i samma bur så var den elak mot dem. Den gick inte att ha tillsammans med andra nymfparakiter, den var elak och bet direkt den fick chansen också

En av nymfparakiterna i paret dog av okänd anledning och då verkade den andra väldigt olycklig. Den slutade nästan äta helt och hållet, den satt bara på sin pinne och gjorde ingenting. Efter ett tag dog även den. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här. Men det känns i alla fall som att de mår mycket bättre av att vara tillsammans med andra fåglar om de kommer överrens med dem.
Redigerat av Nauti: 15-01-2009, 18:14