Vi har en nynfparakit men varför sitter den på en pinne rätt ofta och viftar på stjärten typ gnider den på pinnen.

är de någon som vet

de är en hona

vet tyvärr inget om just nymfparakiter (om de kanske har ett sånt beteende), men två gissningar 1) kan den ha kvalster eller nåt sånt? eller 2) kan det vara en beteendestörning, det låter ju som om ni bara har en fast det är en flockfågel?

Eller kan det vara ett parningsbeteende förresten? Exakt hur gör den?

Hej
Jag har också en nymfparakithane. Han har samma beteende som din. Jag har tagit för givet att det är ett parningsbeteende.

tack för ordet
mvh vanjalarsa

tack för att de finns folk som svarar


tja sitter o låter stjärten gå som en pendel

Nu har jag googlat lite, och det verkar vara vanligt med beteendestörningar även hos nymfparakiter när de t.ex. har det för trångt och lägger sig till med stereotypa rörelsemönster eller när de lever ensamma och blir sexuellt fixerade vid matskålen eller en leksak eller liknande. Min gissning är att den försöker para sig med pinnen. Både hannar och honor kan tydligen göra så. Får den komma ut ur buren och flyga? Är den ensam mycket? Jag tycker att du ska skaffa en kompis till den och låta dem flyga fritt varje dag. När det gäller undulater (som jag själv har haft och därför vet mer om) tycker jag att det är djurplågeri att hålla en ensam fågel, och jag skulle tro att det är samma med nymfparakiter. Låna böcker, sök information på nätet och försök att göra livet drägligt för din fågel, det är du skyldig den. Om den har hållit på länge med sin beteendestörning kan det vara svårt att få den att sluta.


utan att röra vid pinnen?

Här kanske du kan bli medlem och ställa frågor: Forum

ja


jag vet om de forumet men ni här kanske vet något

Jag tror inte att det är djurplågeri att ha en ensam fågel. Skaffade en kompis åt min nymfparakit . DEt gick inte alls. Min fågel mobbade ut den andra totalt. Jag var tvungen att lämna tillbaks den.

MIn nymfparakit är ute och flyger i rummet MInst en gång om dagen. DEt är verkligen inte synd om honom.

Jag tycker att man kan jämföra det här beteendet med när hanhundar "rider " på lite av varje. DEt är väl inte synd om dem också!? eller...

mvh vanjalarsa

Enligt djurskyddslagen får man inte hålla flockfåglar ensamma - det är visst djurplågeri!

Det heter nymfkakadua och inte nymfparakit längre. Myosotis har svarat jättebra.

Ska man tvinga dem att vara två även om de inte vill???????

mvh vanjalarsa

Nej men de kanske hade behövt mer tid? Tänk dig själv hur det skulle vara att träffa en människa igen efter många års ensamhet. Nog skulle man vara rädd, osäker och kanske aggressiv?

jag kan försäkra att jag hade tålamod. Men man kan inte låta fåglarna ta livet av varandra bara för en princip.
Då tycker jag att det liknar djurplågeri...

mvh vanjalarsa

de är djurplågeri om man har den ensama utan sällskap men sälskap kan även vara mänsko sälskap dvs om man har de i rum man vistas mycket i

Tack !
Så är det med min fågel. Han har en stor bur i köket där vi är mycket ofta. Där får han också flyga fritt. Ibland tar han en flygtur in i tv:rummet också..
Att han inte alltid får flyga helt fritt i hela huset beror på att jag är rädd att han kan skada sig.
Jag älskar honom högt och skulle aldrig göra något som kan vara dåligt för honom.

mvh vanjalarsa

Att vara sällskap då och då till en fågel lär ju knappast vara i närheten av att ha en eller flera andra fåglar i närheten dygnet runt. Jag tycker det är tydligt nog att den på något sätt lider av att vara ensam eller av den miljö den bor i för tillfället.

Nu tror jag visserligen inte att man kan få fåglar att trivas särskilt bra i fångenskap då de kräver så stora ytor. Alla djur borde ha rätten att leva efter sina naturliga mönster, om man inte kan tillgodose deras behov och ge dem allting som krävs för att de skall trivas, då är djuret olämpligt att ha i fångenskap. Det är dock någonting man borde tänkt igenom innan man skaffar djur, men nu när du ändå har en nymfparakit(eller nymfkakadua) så tycker jag att du skall ta väl hand om den och det hoppas jag att du redan försöker med. Det verkar i alla fall som att du vill göra någonting åt situationen.

Sedan tycker jag inte att man skall tvinga två individer som inte kan vara tillsammans att vara det. När jag var liten hade jag två nymfparakiter som kom bra överens som hade levt hela sitt liv tillsammans. När min mor skaffade en tredje och stoppade i samma bur så var den elak mot dem. Den gick inte att ha tillsammans med andra nymfparakiter, den var elak och bet direkt den fick chansen också

En av nymfparakiterna i paret dog av okänd anledning och då verkade den andra väldigt olycklig. Den slutade nästan äta helt och hållet, den satt bara på sin pinne och gjorde ingenting. Efter ett tag dog även den. Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här. Men det känns i alla fall som att de mår mycket bättre av att vara tillsammans med andra fåglar om de kommer överrens med dem.

så är de här med

Bra Jag hoppas att du lyckas luska ut varför den beter sig som den gör och få bot på det i alla fall.

Kan ju vara som med katter. De mår enligt min erfarenhet klart bäst av att vara fler men bara om de lärt sig kommunicera med andra katter tidigt. En katt som vuxit upp ensam kan må bättre av att få fortsätta vara det.

Men det betyder inte att det från början var rätt att låta dem vara ensam, bara att det inte går att ändra.

Jag hade en dvärgpapegoja (Roger) när jag bodde i lägenhet, först i stan och sen flyttade jag och gojan utanför stan.

Gojan hade nog behövt en flickvän insåg jag senare. Jag jobbade ju hela dagar och när jag kom hem vid 18 "skällde" han på mig som en sur sambo ungefär. Till slut blev han så knasig att han nästan började uppvakta mig och "flirtade" på olika sätt med vingar och mysko kroppsrörelser. Jag har hört att om det krisar så blir de nästan kära i sin ägare (i brist på bättre).

När jag sålde min lägenhet och inte kunde behålla honom (och ingen ville ta hand om honom tillfälligt) gav jag bort honom till en tjej som redan hade gojor av samma sort, så jag hoppas han har det bra och fått många tjejer och smågojor!

Men jag saknar honom, han var så gullig och satt på min mage om jag var sjuk eller ledsen...

Jag har inte så stor kunskap om fåglar, men drar paralleller till marsvin som också är flockdjur och inte ska hållas ensamma, vilket tyvärr är ganska vanligt. De har ett utpräglat språk och kommunicerar flitigt med varandra, precis som fåglar. Även om jag pysslar mycket med mina marsvin, så skulle jag aldrig kunna tillgodose det som andra marsvin kan ge, för jag kan ju inte kommunicera på marsvins sätt eller vara med dem 24 timmar om dygnet. Jag tänker att detsamma gäller för flockfåglar - en människa kan aldrig tillgodose fågelns sociala behov.

Det finns säkert både fåglar och marsvin som bor ensamma och som tycks vara ok - kanske är de extra kontaktsökande just för att de är så ensamma. Men jag tycker att det är helt fel mot djuren. För ett flockdjur är det en viktig del av livet att vara just en del av en flock.

För det mesta går det att sammanföra individer om man har en tillräckligt stor bostad, och sammaför dem efter konstens regler. Sedan finns det undantag där det faktiskt inte går att ha djuren tillsammans med andra, ex. djur som har socialt störda beteenden (som ex. kan bero på lång tid i ensamhet). Men jag tycker alltid att man ska ge djuren en chans, en sista utväg är ju att ha två burar bredvid varandra så att de åtminstonde kan se och prata med varandra.

Ja, bra miljöförhållanden och rätt sammansättning av grupper är nödvändigt för att få det att funka mellan artfränder av flockdjur. Man måste vara påläst vid sammanförandet av djur med varandra.

När det gäller undulater som också är flockdjur så funkar det oftast inte om man har fler honor än hanar - då honorna börjar slåss om hanarna. Man ska inte heller ha tre fåglar då en ofta blir utanför.

Tänk då också på att hundar är utpräglade flockdjur.
De flesta har ju bara en hund.. Har aldrig ansett det vara djurplågeri.
Men vi ska kanske släppa ut våra husdjur ,fåglar , hundar odyl fritt i naturen.......??
Tyvärr så måste man vara LIte realistisk också

mvh vanjalarsa

"Det finns säkert både fåglar och marsvin som bor ensamma och som tycks vara ok - kanske är de extra kontaktsökande just för att de är så ensamma"

Detta tycker jag är intressant, tycker mig minnas en massa gamla smådjursböcker som rekomenderade att bara "skaffa en" för att de skulle bli mer tillgivna. Tack och lov att saker förändras. När jag var barn hade jag tex ett marsvin och en undulat på dessa rekomendationer, något jag inte skulle göra idag.

I mitt huvud är hundar annorlunda baserat på flera logiska orsaker. För det första har det varit tama i VÄLDIGT många generationer av avel och prägling. Och såvitt jag vet har studier visat att deras värld kretsar kring flockledaren, vilket bör vara ägaren. En studie visade att en hundkompis på intet sätt kunde ersätta matte/husse, man hade bara TVÅ hundar som kände sig ensamma om man inte hade tid.

Håller med Miro, hundar är inte vargar längre. De har evolverats tillsammans med människan under lång tid, det går inte att jämföra med undulater. Flockfåglar som verkar glada kanske i själva verket är ensamma och ledsna och störda. Om man har en fågel som är helt präglad på människor så skulle man i så fall behöva vara med den dygnet runt i princip, då kanske man till viss del kan ersätta flocken. Om man någonsin har sett hur en till synes nöjd ensam undulat förvandlas till sprudlande lycklig när den får en kompis, vill man inte att någon undulat någonsin ska behöva vara ensam mer. Livsglädjen stegras för övrigt ytterligare när de är fyra eller ännu fler.

Hundar är domesticerade och har varit det väldigt länge. De trivs i människors sällskap och behöver kanske inte andra hundar på samma sätt som andra flockdjur behöver individer av samma art.

Fåglar däremot är såvitt jag vet inte domesticerade, kanske definitionen skiljer sig från vad jag tror att det innebär. Men jag tror inte att man kan få fåglar att trivas i fångenskap om man inte lägger ner massor av pengar och tid på det.

Vi skall inte behöva släppa ut några djur som inte trivs i fångenskap, vi skall aldrig skaffa dem. Det känns väldigt naturligt för mig att tänka efter innan man skaffar ett djur. Tanken "Kan jag ta hand om det här djuret och få det att trivas?" borde därför komma upp någon gång under planeringen.

Det är ju ingenting fel med att ha ett husdjur, bara det är ett djur som trivs med att vara ett husdjur. Annars skall man absolut inte skaffa det.

Hej!
Undulater och nymfer får nog anses vara domesticerade. Över hundra generationer av avel har gjort dem väl anpassade till burar.
MVH
Jan Lindgren

I sådana fall känns det bara tragiskt synd om djuren Att man vänjer djur som är vana vid obegränsade ytor och att ha luft under vingarna vid att sitta på en pinne i en bur. Jag hade gissat på att det var ganska nyligen som vi började stoppa fåglar i burar.

Hej!
Människor har nog alltid haft tamdjur, även fåglar. Det är nog däremot bara under det senaste århundradet som man har fött upp burfåglar. Exporten av undulater från Australien stoppades 1896.
Det är viktigt att inse att djur inte är små människor. Tittar man på fågelhobbyn så inser man att i de flesta fall så sköts djuren mycket väl och är friskare och mer långlivade i burar än i naturen.
MVH
Jan Lindgren

Jag tycker snarar att det är viktigt att man inser att människor är djur och att de andra djuren inte är så olika oss som vi tror.

Om fängslade människor får näringsriktig mat, tillgång till träningsredskap och en skyddad miljö, vilket i sin tur bidrar till en högre medellivslängd bland människor som sitter i fängelse. Betyder det att de har det bättre än eller lika bra som oss andra, som lever i frihet och har friheten att göra våra egna val även om de inte är de bästa för oss?

Sedan säger jag inte att alla burfåglar lider, men jag tror att det är väldigt få som faktiskt får allting de behöver för att leva efter naturliga mönster.

Hej!
Jag är den första att hålla med att inte alla husdjur har det bra. Jag skulle vilja att man var tvungen att ha en viss utbildning för att ha djur. De första utbildningarna borde gälla hundar, katter och reptiler. Jag tror att det finns störst behov med de djurgrupperna.

Man kan inte jämföra alla djur med varann på ditt vis. De olika arterna har mycket olika behov.
MVH
Jan Lindgren

Jag har väl inte jämfört alla djur? Jag säger ju bara att alla djur borde få trivas och leva efter sina naturliga mönster. Naturliga mönster behöver ju inte innebära att de bor i någonting som är identiskt med deras ursprungsmiljö. Utan snarare att de får tillgång till sådant som de behöver för att må bra som finns naturligt för dem, även om det råkar vara inomhus. Det är klart att behoven varierar mellan arter, och det är ju det djurägaren borde ta reda på innan som sagt.

Hej Nauti!
VI är överens. Det är djurägarens sak att ta reda på hur husdjuret ska skötas för att trivas och må bra och inte störa grannarna.
MVH
Jan Lindgren

Ja det är sant och självklart att man som djurägare måste göra allt för att husdjuren ska ha det bra.
HUr många hundar är det inte som ligger ensamma hemma på dagarna när matte och husse jobbar...

DEt behöver inte vara synd om fåglar . Jag tror istället att de flesta burfåglar är älskade och att de har det bra.
SEn tycker ju jag att det är lite fånigt att jämföra människor och djur på det viset . Man måste vara realistisk och se som föregående skrivare sa att djur inte är små människor.

DEt kan kanske vara svårt att åstadkomma deras naturliga miljöer. Man får nog göra det bästa och framför allt vara lite mer i verkligheten. En savann hemma med en flock hundar kan ju bli lite svårt...

mvh vanjalarsa

Jag vill gärna veta vad det är jag har jämfört. Om du inte visste så är människor djur, men vi har någon tendens att vilja få oss att framstå som mycket bättre än andra djur och att vi skulle vara mycket mer värda o.s.v. av någon anledning.

Det har ju inte så mycket med det här att göra och jag förstår inte varför man måste skilja på människor och andra djur, vad hade det med någonting att göra? Det handlade väl om att få dem att trivas och må bra. Att människor inte har samma behov som husdjur är väl ganska uppenbart.

Nu har jag inte orkat läsa alla inlägg i ämnet men hos mig bor det två stycken av denna sorten;
Ester - en hane på 21 år och så Kalle som är ett år yngre.

I tidernas begynnelse var Ester, när han var unge, en fågel som fick mycket tid - han hade både underlat, hund, katt och iller som kompis och var ofta ute ur buren, men så flyttade barnen och han blev ensam. När mormor dog för några år sedan flyttade Kalle hem till oss och nu får Ester och Kalle vara glad om jag kommer ihåg att ge dem mat så de flyttar gärna till någon som har mer tid - Någon som har lust att bli omplacering?

Hej aanderss
Hur gammal är din fågel?

Om det inte fungerade med den första fågeln kanske man kan prova med en annan? Det kanske finns någon zooaffär som låter en prova.Det förlorar de ju inte på.