Det fick jag höra i min barndom och fick även bevittna min annars så ordentliga mor knipsa av ett pelargonskott på postkontoret hemma i byn när postfröken vände ryggen till.
Äpplet föll inte så långt från trädet och när min son slutade på dagis passade jag på att norpa ett skott från en glaskaktus som nu tio år senare vuxit sig stor och hänger i hans rum. Sedan har jag hållit mina gröna fingrar i styr ända tills för någon vecka sedan. Då hängde en helt oemotståndlig bladkaktus i väntrummet hos tandläkaren.....

Det eventuellt dåliga samvetet stillades dock sedan jag betalat räkningen.
Och hur är det med er andra? Törs ni berätta?