Vi har en otroligt stor poppel på tomten - större än alla andra fullvuxna träd, tots det mycket yngre (planterades på 20-talet). Tyvärr står den väl inte helt ultimat till. Två meter från husgaveln och sex meter från brunnen..
Därför har vi under de tre år vi bott med den fört en diskussion om dess vara eller inte vara. För dess vara talar att jag älskar stora träd, att den luktar underbart disiga vårmornar, att den syns långväga, att den har en känd historia knuten till tidigare husägare, att fåglarna gillar den, att dess bark är skrovlig och stammen kräver tre famnar för att nå runt...
För dess icke-vara talar att den tappar stora grenar ofta (har hört någonstans att popplar föryngrar sig så?)...å vi har vasstak
, att den är i brunnen och med all sannolikhet under huset med rötterna, att den egentligen inte har någon tradition som trädsort betraktat vid vårt typ av hus, och slutligen, under två av tre augusti med poppeln har den tappat alla sina blad redan i början av månaden och står där nu som ett kalt och sorgligt riktmärke i all sin höghet...
jag antar att det är av vattenbrist (Vi bor på en höjd med lätt sandjord) den gör så. Ett träd klarar väl inte sådana årliga uttorkningar hur länge som helst? Kan man reducera kronan för att på så vis avhjälpa uttorkningen, och hur stor är isåfall risken för rotskott (i kullerstenen o grannens åker, hrmpf)? Den skjuter inga nu, men vet att åtminstone balsampopplar beter sig så rätt friskt?
En fråga till: Hur gammal blir en poppel innan den ger upp (å välter på huset i närmsta vinerstorm
)?
Tänkte att ni på forum kanske kan bidra med goda råd och nya dimensioner i poppelfunderingarna?
Hälsar Unn
Törstande poppel, -vad ska vi ta oss till med den?
25-09-2003, 00:54
