CITAT (MariaS @ 02-03-2009, 09:54)

det är nu man skulle ha en smiley som knaprar på naglarna...
För det första: TACK för alla kramar och vänliga ord, jag blir ju alldeles rörd ju!

Det var inte meningen att det skulle bli en sån här tråd alls och att ni skulle oroa er...
Ja ja, hur som helst.
Åkte alltså in med sjuktransport på lite omvägar, kom till sjukhuset ca 3½ timme efter att jag hade ringt. Framförallt skulle det diskuteras om jag tillhör östra eller västra Skåne och om jag skulle till Kristianstad eller Helsingborg. "Nej,
vi kör inte där. Jag kopplar dig." - "Nej,
vi kör inte alls där. Jag kopplar dig." - "Nej,
vi kör inte där. Ring det här numret." - "Nej,
vi kör inte där. Ring
det här numret." - "Vi kör bara i västra Skåne." osv. i all oändlighet

De kanske hoppas att man ska avlida under diskussionen för att de ska slippa köra alls?

Till slut lyckades någon komma fram till att min kommun ligger i västra Skåne och således kördes jag till Helsingborg där jag som sagt fick vänta på att träffa en läkare i ca. 7 timmar som jag tillbringade sittande på en stol och senare liggande på en brits. Jag önskar att jag hade stannat hemma och åkt senare. Jag sövdes ner efter ytterligare några timmars väntetid, de snittade upp pekfingret och handflatan för att skölja bettet, och jag fick intravenös antibiotika. Senan verkar ha klarat sig.
Sen fick jag tjata som fan för att få åka hem och ta hand om mina djur, jag var sjuk av oro för dem fast en granne hade tittat till dem. Min kompis hämtade mig, jag fick hjälp med kattlådan och disken och sen sov jag gott i min
egen säng.

Fick antibiotikatabletter för natten (fick ställa klockan och ta medicinen mitt i natten), och igår morse skulle jag komma dit igen (6 mil enkel resa, men vad gör man inte för att få komma hem till sina höns och snödroppar) för att få mitt intravenösa antibiotikum och en koll om det behövdes spolas en gång till, vilket det tack och lov inte gjorde. Envis som jag är körde jag dit själv med högerarmen i gips och vänsterhanden i bandage pga kanylen. Straffet blev att jag på hemvägen fick motorstopp (pga bilen, inte pga min skada) i en rondell

. Kan ni tänka er att någon faktiskt tutade på mig? Som om jag inte hade lagt märke till att jag stod i vägen.
Igår kväll och i morse körde jag dit också, nu idag togs gipset äntligen av, så nu har jag bara ett bandagerat finger och ska till vårdcentralen varannan dag. Stygnen tas om 12 dagar. det kan behövas ortopedisk träning eller vad det heter för att jag ska kunna använda fingret igen.

Läkaren tyckte det såg mycket bra ut, rörlighet och känsel var bättre än förväntat, men själv blev jag förskräckt över att inte kunna böja fingret så mycket.
Ett bra tips till er alla: Undvik att bli biten av katter!