Jag har haft en gigantisk gran på tomten, sisådär 30 meter hög och med en stamdiameter i midjehöjd på cirka 60 cm. Ett tätt, symmetriskt, och väldigt vackert träd, men det skuggade nåt oerhört, så till slut fick jag det fällt.
Det framgår kanske inte, med granen upphuggen och riset bortforslat, hur stor den egentligen var, men den var dubbelt eller mer mot de andra träden.
Jag har alltid antagit att ett så stort träd också var väldigt gammalt, så när det var fällt räknade jag förstås årsringarna...
...och det var bara 49 årsringar! Snitt-tjockleken på årsringarna är nästan en centimeter.
Nog hade jag märkt att granplantor drar iväg om jag låter dem, men att granar kunde växa SÅ himla fort, det hade jag ingen aning om!
Redigerat av Azur: 08-04-2009, 23:55
Så föll Monstret..., vill bara berätta.
08-04-2009, 23:50
Azur 
