I fjol våras planterade jag fyra pioner på olika ställen i en rabatt. En av dem var ganska liten och de jag köpte av skickade två stycken eftersom de tyckte att de var så små. Den ena (förmodligen den finaste) planterade jag i den stora rabatten och den andra hamnade i en annan rabatt där jorden bytts ut på grund av anläggningsarbeten.
I "fina" rabatten har jag sandjord. I lilla rabatten är det annan jord som jag tror består av sten och lera. Den blir som cement och det ligger massor av fula småstenar över hela ytan.
Nu har ju pionerna tittat upp. Den i lilla rabatten är minst dubbelt så stor som den i "fina" rabatten. Jag har väl alltid misstänkt att sandjord inte är optimalt för pioner, men det är vad jag har att tillgå. Jag blandade naturligtvis i barkmull och benmjöl vid planteringen, med sandjord är alltid sandjord. Det verkar som om stenig cementjord är mycket bättre.
Min mor har lerjord, och hon har en del över. Vad är bäst? Att gräva upp pionstackarna igen och plantera dem i lerjord? Eller att låta dem stå?
Jag vill ju att de ska växa sig stora och fina, men jag vet också att pioner inte uppskattar att grävas upp, blottläggas och grävas ner igen. Men man tjänar kanske på det i långa loppet?
När är i så fall bästa tiden? Nu eller till hösten?
--------------------
Skåne, zon 1
|