Svårt det här. Min pappa var 40 när jag föddes och jag kan inte önska mig en bättre farsa, vi har ju fortfarande kul ihop trots att han är 82!
Men 67 talar ju LITE emot måste jag säga, en tonåring kommer att få uppleva en stor förlust, och det är ju inte det man önskar sig. Mycket beror nog på mamman, hon är ju i detta fallet avsevärt mycket yngre och kan kompensera bortfallet.
Nä, nu har jag funderat och beslutat mig för att tycka att det är OK om det finns rejäl stöttning med andra familjemedlemmar.
Tror jag. Men vem vet när man inte varit där själv?