Ska f*n till att vara chef, Sånt här klarar jag inte Alternativ

[Bettson]

Har haft jobb nästan ett år nu. Har jobbat ännu mera än förut fast jag har haft en så rolig tid. Men saker växer över huvudet och till slut fick jag min chef att gå med på en nystartsanställning för att frigöra tid för en del projekt för mig.

Anställde en person på timtid och som var så timid och snäll och gjorde allt jag ville. Jag pratade noggrannt igenom vad jag ville ha för hjälp innan vidare anställning och påpekade att jag ville ha rutinjobb gjort och att det var viktigt det var gjort på mitt sätt. Frågeställningen var om personen i fråga kunde acceptera att inte arbeta efter eget huvud eftersom denne haft eget ansvar förut i sina anställningar. Person i fråga har visserligen inte haft så stort ansvar som vad jag har nu, men i alla fall. Frågan rent ut var, kan du ta order? Svaret var ja från personen som varit arbetslös länge. Jag gör allt du begär.

Snacka om Dr Jekyll och Mr Hyde, jag är helchockad och rätt förtvivlad faktist, samt besviken förstås.

Så snart vederbörande som är tio år äldre än vad jag är, fick att kontrakt så var det som om helvetet brutit löst direkt. Personen i fråga for in som en tornade på kontoret och jag som tänkte beta av en massa arbete som väntar fick nästan intrycket att jag var ivägen. Mina ögondroppar som stod på mitt eget skrivbord stod tom i vägen. Dom står där för att jag skall komma ihåg att droppa i ögonen varannan timme.....Pärmarna står fel, solen står fel, etiketterna på pärmarna är fel. Vi har fel dataprogram, fel rutiner, fel personal, fel möbler, fel, fel , fel , fel..........

Arbetet utför personen efter eget huvud (dessutom fuskas det) och förutom det, så går truten ideligen där personen i fråga undervisar mig i hur jag skall sköta mitt jobb. Eftersom denne har både mindre kunskap och smalare erfarenhet än vad jag själv har så har personen i fråga inte haft rätt en enda gång ännu. Men det känns meningslöst att lägga ner tid på att förklara att personens åsikter i frågan inte fungerar i detta företag.Jag kan inte tänka ordentligt och måste återigen jobba kvällar för att få arbetsro. Hon kacklar hela dagarna i ände och ger sig inte.

Personen i fråga går förbi mig som chef och går dessutom förbi andra chefer på företaget och går och läxar upp andra arbetstagarepå företaget precis som om personen hade en övergripande chefposition.

När mina chefer kommer till mig för att diskutera saker lägger sig personen i samtalet så jag får försöka tänka medels celldelning och ha två frontsbearbetning. dels av chefen och dels av henne för det är en hon.

Hon är plump i telefonen och jag vågar inte låta henne ha kundkontakter. ( det kan kosta en halv miljon eller så ifall man stöter sig med fel person). Så ca 40 % av arbetsuppgifterna som jag tänkt lägga på henne kan jag inte låta henne göra.

Vi är pga platsbrist tvingade att dela rum. Får jag ett känsligt telefonsamtal måste jag ta telefonen och gå till ett annat rum och det är mitt kontor.......oftast får jag låsa in mig på toaletten.

Personen börjar ta affärsbeslut när jag inte är närvarande osv. Det har hon inte befogenhet att göra.Jag törs knapp ta semester som jag sett fram emot.

De allra värsta två sakerna till sist. Hon ljuger och är fräck i truten på ett i mitt tycke lite äckligt sätt. Det finns fräckisar och fräckisar. Mestadels roliga men ibland plumpa och lite äckliga historier. En allmänt rolig fräckis berättad i rätt sällskap och vid rätt tillfälle kan väl vara OK. Men plumpa historier där man känner att det finns lite personlig mening bakom i fel sällskap, nej det är inte min grej. Vill liksom inte klumpas ihop med en person som folk skulle kategorisera som Kåt, singel och sextio och desperat.
Jag tycker inte det är passande att kvinnor i övre medelåldern fäller sexkommentarer till yngre män mellan 18 och 35. Väldigt onödigt i alla fall. Åtminstone skulle jag själv aldrig göra det. Och absolut oförlåtligt är det att fälla sådana kommentarer till externa kontakter.

Alltså jag har i princip beslutat mig för att säga upp henne efter semestern.

Orsaken, Hon fungerar inte socialt, tar inte order, utför inte det arbete jag begär på det sätt jag begär. Kan inte användas till kundkontakter vilket gör att jag bara har 60% arbetuppgifter men betalar 100% lön. Det innebär att jag går miste om 40% avlastning av mig själv.


Naturligtvis har jag försökt tala med personen i fråga men hon lyssnar inte. Man får komma tillbaka med samma sak återigen. Hon tar inte en tillsägelse förrän ungefär fjärde gången och man lätt höjer rösten och går över i skarp tonläge. Sån vill jag inte vara. Det är inte jag och jag mår dåligt efteråt.Och om hon gör som jag säger en vecka eller två så skiter hon absolut i det hela så snart jag är borta några dagar. Då gör hon som hon vill.

Jag är mycket säker i min yrkesroll och känner mig inte hotad av personen i fråga. Jag har en del intruktörs och ledaruppgifter på fritiden, där fungerar jag också bra och har rykte om mig att vara pedagoisk och tydlig och är i de sammanhangen dessutom väldigt respekterad. Jag känner mig respekterad på min arbetsplats av alla andra utom min underställda på min avdelning.

Jag känner så här:

Det är min plikt mot företaget att byta ut personen så att hon inte ställer till skada i havlmiljonklassen

Det är min skyldighet mot mig själv att byta ut en person som inte avlastar mig i den omfattning som jag betalar för. Vill inte slita ut mig själv totalt. Vem blir glad av att jag hamnar på sjukhus av överansträngning vilket inte är långt borta.

Personen i fråga har inte levererat vad hon utlovat innan anställningen pga ett dominant ego som inte visades upp under timanställningen.

Ändå, varför känner jag det jobbigt att säga upp en person som inte förtjänar anställningen egentligen. Jag har gett henna alla chanser, varit tydlig, förklarat, varnat osv. Problemet är att hon inte respekterar mig som chef utan tror att det är hon som är chefen.

Vad säger ni är jag en så jädrans dålig chef som jag känner mig ???