Hur rensar man en lägenhet som ska säljas, Tips emotages Alternativ

[Klura]

Fera, tack för tipset ang fotona.
Jag vet att några album där kan vara värt att lämna vidare.
Min morfar fotade mycket i Nynäshamn och jag vet att det redan skänkts massor av hans bilder, plåtar och negativ till någon form av arkiv. Ska kolla upp det.

Måste också tacka er alla för alla tips och allt rart ni skriver, det är mycket värt

[Wilmer]

Det kanske Fera skrev, men man kan ju alltid plocka ur fotona, skriva bakpå och förvara dem mer plats-ekonomiskt så. Även om det är roligast att ha dem kvar i albumen kanske.

[Huggorm]

Syrran har väll troligtvis inte tid till den massiva tidsinsats som krävs för att sortera och försöka sälja allting. Samtidigt får hon dåligt samvete om hon låter dig göra hela jobbet. När jag och mina syskon skulle städa ur morsans lägenhet ville jag att vi skulle göra en gemensam insats så tidigt som möjligt, men alla hade diverse förhinder så vi väntade nästan tills uppsägningstiden för lägenheten var slut. Jag blir nervös av att gå och vänta med ett såpass stort jobb hängande över mig, jag vill göra mig klar så snabbt som möjligt och gå vidare.

[Klura]

Tid har hon men hon har tyvärr alltid varit sån här.
Känner inget känslomässigt alls för någonting. Hon verkar bara vara lycklig när hon får städa.
Lite OT men när mamma ramlat och låg med bruten höft hemma skulle syrran städa upp och tvätta av mamma först innan hon ringde ambulansen, det tog 45 min innan hon ringde.

Var likadant när vi sålde vårt sommarställe 2001 som funnits i familjen sen 20-talet.
Alla andra saknar och ångrar den försäljningen så fruktansvärt men hon känner absolut ingenting.
Det var bara fantastiskt att få städa ur huset och kasta prylarna.

[Berith]

Sånt här får jag nästan panik av! Släng inga album!! Har ni ingen annan släkting som dom är guld värda för?

[Klura]

Sånt här får jag nästan panik av! Släng inga album!! Har ni ingen annan släkting som dom är guld värda för?

Vi har två fastrar som ska komma på besök en sista gång i lägenheten.
Den ena reser från Florida och kommer i början av augusti.

[Berith]

Vi har två fastrar som ska komma på besök en sista gång i lägenheten.
Den ena reser från Florida och kommer i början av augusti.

Nån av dom kanske är intresserad? Beror ju på om albumen är på deras sida av släkten förstås.

[skogstroll]

precis, spara fotoalbumen!!! resten kanske du kan klara dig utan i långa loppet. Det är ju minnet som är viktigast!

[Ciczi]

Spara albumen. Från min farmors sida finns väldigt lite sådant bevarat och det är trist. Även om det inte intresserar mig nu så finns väl risken att det blir intressant längre fram.

mvh Ciczi

[Klura]

Som tur är så var pappa noga med att sätta in kort och skriva om händelserna.
Men sen är det rätt mycket från hans sida där vi inte vet nånting så det får fastrarna hjälpa till med.
Idag har jag bokat tid med mäklaren så han kommer den 10 augusti och ska värdera lägenheten.
Han sålde lägenheten under mammas förra året + några andra på samma gata så han känner väl till husen där.

[Wilmer]

Min pappa var en slängare av stora mått, från hans sida av familjen har jag inget kvar i princip. Jag har MINNET kvar av fotoalbum.. Kanske därför jag värderar det jag har från mammas sida så mycket högre! Har man råd kan man ju alltid hyra ett förråd tills lite tid har gått så måste man inte fatta ALLA beslut på en gång.

[Motti]

Jag förstår hur svårt det är !min mor dog för två år sedan och allt hon höll högt var värdelöst tex hennes enorma boksamling visade sig vara helt värdelös,hon hade varit med i Bra Böcker i många år och enligt Bokantikvarien var de värda tre fyra kronor styck Vi tog det vi kunde och det som var värde i tex äkta mattor smycken konst ,en del fick mors grannar som var invandrare och de va jätteglada över sängbord skrivbord osv,resten åkte på tippen efter som vi själva va i färd med att flytta till ett mindre hus så fick vi själva slänga massor.Tyvär uppskattas inte samma sakre längre som våra föräldrar eller vi uppskattat och ingen Antikauktionsfirma vill ha grejer om de inte är 1800 tal eller äldre ,jag ringde runt.Sen är det en del bök med att annonsera ut på Blocket osv man måste ha en massa tid att engagera sig ta emot samtal och intresserade,i vårt fall fanns Mors lägenhet tre mil ifrån oss alla,och Röda korset Lions osv stänger ju kl 1800.Spara det som känns riktigt viktigt tex gammla foton saker som din mor skattade högt släktklenoder osv,annars är jag benägen att hålla med din syster att ´slänga,oftast har man ju själv för mycket grejer.

[CillaM]

Jag tycker att det mesta ska sparas, packas ner i lådor och sedan lagras på något förråd. Att överhuvudtaget göra sig av med någon persons ägodelar innan han eller hon är borta känns ganska rått. Givetvis så finns det attiraljer som man kan göra sig av med om man själv inte är intresserad av det. Men böcker, fotoalbum och annat som betyder mycket för den som äger dom.... ens egen historia slänger man väl ändå inte???

[Klura]

Ja känner lite åt samma håll som Wilmer o Cilla.
Är rädd att mamma kanske frågar efter någon pryl som hon saknar och så finns den inte kvar.
Möjligt att det blir nån form av förråd beroende på hur mycket som sparas och så kan man gå igenom det i lugn och ro.
Jag har iofs garage, men det är nästan fullt av motorcyklar och annat och meningen är ju att en bil ska få plats där... suck.

Redigerat av Klura: 19-07-2009, 21:56

[Wilmer]

Vi hade kanske tur som fick plats med i allafall lite favoritsaker och album hos mormor medans hon levde! Vet inte hur andra boenden ser ut ritkigt, men detta var ett litet rum med garderober.

[Myosotis]

Mina föräldrar har ibland ställt ut saker (typ möbler, stora växter) på gatan med en lapp på: Bortskänkes. Det tog inte många minuter förrän någon bar iväg med fyndet, men så bor de i en storstad också. Jag tycker det är så dumt att man inte når dem som säkert skulle vilja ha. Varför kan inte kommunen anordna ett skjul där folk kan ställa allt de vill ge bort och så kan andra komma dit och ta det de vill ha?

[Kajsa i Arvika]

Stod inför ditt dilemma för 7år sedan när situationen blev ohållbar för min mamma och hon blev tvungen att flytta till ett boende.. Vi försökte göra det så likt hemmiljön som möjligt för att undvika förvirring för henne.. jag jobbar nu själv på ett annat demensboende..

du vet säkert själv vilka saker som betydde mest för henne.. strunta i om det inte är så vansinnigt praktiska.. det är hennes känsla av igenkännade som är viktigt.. Fotoalbum är en självklarhet att spara.. jättebra om det finns namn vid åtminstone en del av bilderna.. det är till stor hjälp för personalen om inte annat, ger en bra källa för samtal med din mamma..
Vi har något som kallas aktiveringslådor.. innehåller gamla saker som man kan samlas till samtal runt omkring.. kanske finns något liknande på hennes boende.. hör med personalen..

Skulle nog rekommendera att ni hellre bor trångt ett tag istället för att göra något förhastat.. Synd att göra sej av med nåt som kan vara av värde.. det är ju trots allt fortfarande din mammas ägodelar..

[ängsvädd]

Tid har hon men hon har tyvärr alltid varit sån här.
Känner inget känslomässigt alls för någonting. Hon verkar bara vara lycklig när hon får städa.
Lite OT men när mamma ramlat och låg med bruten höft hemma skulle syrran städa upp och tvätta av mamma först innan hon ringde ambulansen, det tog 45 min innan hon ringde.

Var likadant när vi sålde vårt sommarställe 2001 som funnits i familjen sen 20-talet.
Alla andra saknar och ångrar den försäljningen så fruktansvärt men hon känner absolut ingenting.
Det var bara fantastiskt att få städa ur huset och kasta prylarna.

Din syster verkar lida av mental ohälsa eller någon form av störning. Jag hoppas du orkar stå på dig och rädda betydelsefulla saker för din mamma och dig.

På äldreboenden brukar finnas möjligheter att hyra källarförråd - så var det på min mammas äldreboende. Men jag håller med övriga som skriver att spara fotoalbum, brev, minnessaker.

[ninnisky]

Ja, för allt i världen spara fotoalbumen. Dem kommer du ha mycket glädje av - om inte annat när du själv blir äldre....

Vi har en diger samling på över 40 st med bilder från före förra sekelskiftet fram till nu. Barnbarnen tar ofta fram dom och tittar i och frågar.
Bland korten fanns många bröllopskort från 1890 till 1940 som jag låtit sätta ihop till ett kollage och ramat in.

Så synd att det inte funkar mellan syskon när det är arvskifte (eller som i ditt fall nu) bara för att man har olika inställning. På min mans sida blev det tyvärr brytning mellan syskonen just vid ett sådant tillfälle - själv är jag enda barnet.

Jag tycker du ska spara det du känner för och sedan kanske gå igenom det en gång till efter ett tag!

[Klura]

Oj, vad tiden runnit iväg. Idag ska vi börja och det är inte direkt så att jag hoppar och studsar av förtjusning.
Har typ en molande magvärk. Det har jag iofs ofta när jag ska träffa syrran så jag borde vara van.

Mimmi, du har så rätt att hon lider av något.
En sak som hände i lördags fick syrran helt ur spel och hon ringde 3-4 gånger och var mer el mindre hysterisk.
Jag satt med morronfikat vid datorn och kollade upp städfirmor.
Mailade sex stycken om en offert på flyttstädning. Skrev ner länkarna till firmorna och mailade dom till syrran.
Sen ringde jag för att tala om att jag skickat mailet. Märkte direkt på syrran att jag gjort något "fel" och fått henne ur total balans. Efter ett par av dom här hysteriska samtalen förstod jag att felet var att jag inte hade meddelat henne först att jag tänkte ta in offerter. Vi hade ingen kommunikation menade hon.
Och vad fasiken spelar det för roll att jag kollat upp det här?? Det är ju inget bindande och vi måste så småningom göra det och jag hade tid just då. Vad är felet?? Men så var det, jag ska inte ta egna intiativ så är det bara.

Wilmer, Tyvärr har bara mamma en garderob med en hylla, stång och skohylla. Sen är det ett skåp med större lådor där hon har kläder och det är fullt.
Jag har tyckt att vi ska dit en liten Billybokhylla som mamma har, men det var det ju bara jag som tyckte..
Jag får nog ha grejorna hemma i garaget. Det blir lite mer plats där när dottern flyttar ner till malmö i september.

Kajsa, de där aktivitetslådorna har jag läst en del om.
Men jag får känslan av att flera av personalen inte är utbildad på minnessjukdomar.
Personalen är dock trevlig och mamma trivs bra. Hon är den som är friskast och mest pigg.
Många sitter bara och inte gör något alls tycker jag. Nu är jag mest där på helgerna då det säkert är mindre personal. Så det kanske är mer aktivitet i veckorna. Mamma läser mycket och är inte så road av att baka eller knåda lera som jag vet att de gjort nån gång.
Hon har en fantastisk utsikt över Mälaren och hon gillar ju vatten och båtar så det är som en levande tavla.
Sen har de en jättestor balkong där mamma sitter och solar mycket. Vet också att de har nån båt som de har varit ute med.