När det värsta har hänt, finns det hopp, kan man hälpa Alternativ

[Aqvakul]

Igår fick vi ett fruktansvärt besked. Vår f.d. grannflicka 16 år tog livet av sig genom att hänga sig i bostaden.

Kan föräldrar drabbas värre?

Vi var grannar i åtta år och umgicks lite, men har bara setts på stan en gång de sista fyra åren. Vi vill göra något, men vad?

[Ralf]

Det var väl korkat sagt Ralf, hur många närstående har inte en aning om att deras nära går med självmordstankar, hur ska då utomstående veta det??? En familj måste inte haft det svårt för att en tonåring ska bli självmordsbenägen det trode jag alla visste??

nej familjen kanske ej vet om vad som försigår men kanske kamrater mobbar, när dom borde vara just kamratrer.

[netaave]

Det var väl korkat sagt Ralf, hur många närstående har inte en aning om att deras nära går med självmordstankar, hur ska då utomstående veta det??? En familj måste inte haft det svårt för att en tonåring ska bli självmordsbenägen det trode jag alla visste??

Oj, så långt tänkte inte jag heller. Jag bara pratar utifrån egna erfarenheter och där var det inte självmord.

[Aqvakul]

Ralf och Netaave!
Jag har hört er uppfattning - just nu var det inte särskilt stöttande....

[Wilmer]

Min erfarenhet av närståendes dödsfall är att ingen hörde av sig och där satt jag själv som en idiot, så Aq, MIN rekommendation är att bry sig

[Cacki]

Sen skulle jag fråga fråga mig, var var ni när den avlidna levde och hade det svårt??

Men det beror väl ändå på.
Är det en vän man "lämnat i sticket" och kommer efteråt och gråter med de anhöriga som man inte känner, så kan man nog tänka så. Om jag inte fattat fel så är det för att visa sin empati för flickans familj som Aq och hans fru vill ge sej tillkänna.
Tänker man som du skriver så måste det väl vara för att man känner sej bitter på någon. I det här fallet så var det kanske ingen som anat att flickan mådde så dåligt att hon gjorde det hon gjorde, så vem kan klandras??

[Motti]

Såg på" efter tio med Malou" i dag, där just en mamma var med vars dotter tagit sitt liv ,hon tyckte det var jobbigt att alla slutat höra av sig och att ingen frågade om vad som hänt eller hur hon mådde.Det enda man kan göra är att finnas där och lyssna och att trösta,vänd inte en vän eller bekant ryggen i sådana svåra stunder.Vet man inte vad man ska säga !ja då kan man just säga att man inte vet vad man ska säga men att man kände att man ville höra av sig och höra om man kan göra något för dom.Min bästa vän kämpar just nu mot sin andra omgång canser så jag vet hur mycket det betyder att man visar att man finns där som stöd och hjälp och att man lyssnar.

MVH Motti

[Gunilla T]

Jag tror inte man ska dyka upp o gråta lite tillsammans. Var det inte här på Odla som nån fick en ytlig bekant på begravning som grät värst av alla, så släktingar till den avlidna fick trösta denna kvinna och inte själva sörja....

Om jag var dessa efterlevande skulle jag nog bara vilja vara själv nu. Sen skulle jag fråga fråga mig, var var ni när den avlidna levde och hade det svårt??

Att skuldbelägga någon som vill visa medmänsklighet är fult!

[Christina i Taxi...]

Nya bud, känns som lite dålig timing!

Vi har efter stor vånda beslutat oss för att åka dit utan att göra mycket mer än att ge en blomma, visa att vi bryr oss och gråta lite tillsammans. Vi tänker inte tränga oss på eller babbla en massa. Det hade varit väldigt mycket lättare att undvika den personliga kontakten. Dessutom vet jag att familjen inte har särskilt stort umgänge.
Vi får väl se hur det utfaller....

Precis så! Inte tränga sig på - det är viktigt!
........och det är såååå sant att det hade varit enklare att "undvika den personliga kontakten"!
Det är tufft, men ni gör rätt! Och det tar inte många minuter!

Tänker på er!

[Aqvakul]

Vi vill framförallt stötta föräldrarna i den värsta situation man som förälder kan råka ut för. Jag vet att flickorna var det allra viktigaste i deras liv och att de satsade jättemycket på dem. Jag förstår inte hur de ska kunna leva vidare med detta. Kan vi hjälpa dem bara ett litet uns så ska vi försöka med det. Göra man inte ett försök så ....

(För snart 15 år den dog min bästa kompis hastigt och lämnade efter sig fru och tre döttrar 9 - 15 år. Det var lite annorlunda eftersom det var en mer gemensam sorg - men vi umgicks nästan som en familj i flera år efteråt...)

PS Nu är det dags att sticka... DS

[Olle A]

Jag håller med Wilmer, Pejori och flera andra. Det är helt rätt att visa att ni bryr er. Jag hade säkert inte velat bli lämnad ensam i en sådan situation, utan verkligen uppskattat omtänksamma, förstående människor. Det viktiga är som sagt inte vad ni säger eller tar med er, utan att visa att ni bryr er.

Olle

[Gita]

Det är nog väldigt olika hur man reagerar, själv skulle jag tycka att vore på gränsen till outhärdligt obehagligt om någon som inte stod mig riktigt nära skulle dyka upp i sådan situation, men att det skulle vara skönt att ha familj och de allra närmaste vännerna runt sig.
I det här fallet skulle jag själv skriva ett personligt brev för om jag tolkat Aqvakul rätt så var man inte närmare vänner med den drabbade familjen utan mer bekanta.
Gita

[Monaxe]

Jag hoppas verkligen att Aq gjorde som de bestämt sig för, att åka dit med en blomma!

Det är så typiskt svenskt att inte vilja störa eller tränga sig på, trots att de allra flesta upplever det som något positivt, att medmänniskor bryr sig och tar sig tid.

I ett sånt känsligt läge som ett självmord är, tror jag verkligen att all stöttning som kan ges är mycket viktigt och ffa välkommet!

Så Ralf, Gita och Netaave, jag hoppas att inte mina vänner och bekanta tänker som er om olyckan skulle drabba mej eller min familj.

[pejori]

Håller med där.
Inte nog med att en fullt frisk närstående dör ifrån en, det sker dessutom genom självmord.
Tyvärr finns det folk som vänder eller går över gatan när dom möter någon i sorg för "det är obehagligt och jag vet inte vad jag ska säga"

Jag beklagar er sorg och en liten axeltryckning kanske????

Mer behövs faktist inte, utan det räcker så bra med att visa att man vet och inte undvika dom.

[netaave]

Det är nog väldigt olika hur man reagerar, själv skulle jag tycka att vore på gränsen till outhärdligt obehagligt om någon som inte stod mig riktigt nära skulle dyka upp i sådan situation, men att det skulle vara skönt att ha familj och de allra närmaste vännerna runt sig.
I det här fallet skulle jag själv skriva ett personligt brev för om jag tolkat Aqvakul rätt så var man inte närmare vänner med den drabbade familjen utan mer bekanta.
Gita

Det var ju det jag försökte få fram. Att det kan bli så fel. Det finns fler aspekter på allt.
Men dom kanske vet i just detta fall att dom inte har så många som ställer upp, han skrev ju nåt om det och då kanske det är bra att dom åker.

Vad jag däremot tyckte var jobbigt som någon också skrev här, det var sen när man landat och började visa sig ute igen. Då fanns sånna som man varit som man trott iaf riktigt god vän med som vände då dom såg oss.
Nu hände det oss 2 saker som förändrade hela vårt liv radikalt samma vecka, min bror dog och dottern opererades för en tumör i hjärnan, så när vi väl "kom ut igen" hade vi henne i rullstol och det var det många som inte "kunde ta" framförallt föräldrar med barn i samma ålder.

Mitt råd är fortf (inte direkt till aquakul nu då) ligg lågt, vänta ett tag. Men om ni tar kontakt så håll i den under lång tid. Det finns en tid då "alla tycker" att nu är det över, men i själva verket är det kanske då det börjar.

[Aqvakul]

Åter från vår utflykt:

Som jag gruvade mig innan och när Neta och Ralf började tänka i andra banor så blev det jättejobbigt.

Det blev faktiskt ett riktigt bra besök - vi fikade och pratade både om ledsamt och om annat. Det var som vi misstänkte att det bara var farföräldrar, mormor och morbror som kommit på besök. Vårt besök var uppskattat och vi kommer att fortsätta att hålla kontakten.

[Anma]

Åter från vår utflykt:

Som jag gruvade mig innan och när Neta och Ralf började tänka i andra banor så blev det jättejobbigt.

Det blev faktiskt ett riktigt bra besök - vi fikade och pratade både om ledsamt och om annat. Det var som vi misstänkte att det bara var farföräldrar, mormor och morbror som kommit på besök. Vårt besök var uppskattat och vi kommer att fortsätta att hålla kontakten.

Vad skönt! Tror att det betydde jättemycket för dem, då ingen annan besökt. Fortsätt håll kontakt, tror de behöver vänner nu, och sen också.

[aanderss]

fy vad hemskt. här i byn har jag känt 3 som tagit sitt liv o alla har varit i 30 års åldern o haft bra jobb. man frågar sig varför

[Monaxe]

Vad skönt att det gick bra Aq! Ett bra val var det som ni gjorde också, ert besök har säkert gett dem lite mer kraft att orka med morgondagen.
Säger som Anma, försök fortsätt håll kontakt, det behöver de säkerligen.

Jag undrar så varför vi är så rädda för att tränga oss på och störa andra när någon har sorg.

Om man själv tänker efter, iaf jag, i en svår situation som denna, skulle det värma mig mycket om människor tog sig tid med att höra efter hur just jag mådde, tog sig tid att sitta ner och fika tillsammans med mig och, om så behövdes, kunde gråta tillsammans med mig.

[Gunilla T]

Ni gjorde rätt - ärlig och äkta omsorg är aldrig fel

[Aqvakul]

Jag föreställde mig innan att det skulle vara väldigt jobbigt, upprivande och kanske pinsamt tyst. Sen blev det så väldigt bra. Två mycket ledsna människor som ändå förmådde reflektera över sin situation och på något sätt få en dag i sänder att fungera. Det märkliga var att det inte på något sätt kändes tvunget eller exceptionellt utan som ett ganska vanligt möte människor emellan.