Min mor (då 63 år) åkte på sitt livs semester, första gången en långresa utomlands och dessutom ensam, över jul för fem år sedan. Hon bodde hos bekanta i Patong, en bit upp i bergen, men på Annandag jul vandrade hon ner till stan för att shoppa lite på morgonen och det slutade med att hon drogs med av Tsunamivågen. Hon hade tur, hon överlevde trots att hon blev både blåslagen och annat. Själv satt jag hemma och försökte ringa UD hela dagen, vilket som bekant var helt meningslöst. Till slut fick jag fatt i en person i Thailand som hade träffat henne och visste att hon mådde bra, och dagen efter lyckades jag prata med henne själv också. Men vilken vånda och frustration jag kände innan dess... Och jag var ju inte ensam. Många många svenskar var i samma situation, och alla var inte lika lyckosamma.
Hur påverkade Tsunamin dig? Hade du några vänner eller släktingar som var med? Eller kanske du själv?
Edit: felstavning
Redigerat av HelenJ: 26-12-2009, 12:29
--------------------
|