I EU talar Sverige för mångfald och bevarande av arter. På hemmaplan dödar man individer av den mest utrotningshotade arten, vargen, men i svensk folktro har gråben alltid fått bära ett oförtjänst dåligt rykte. Varför? Kanske den till syvende och sist är mer mänsklig än människan själv som med bössan i handen och licens i fickan kan hänge sig åt sin hemliga njutning ... att döda. Vad är det som är så lockande i detta? Att se livet slockna i rådjursögon? Eller att hänga ett varghuvud som trofé på stugväggen? Rekreation? Nej. Ljug inte för mig. Att jaga är spänning. Att gå i skogen och se alla dess under är rekreation. Jag mår illa av idiotin i vargjakten. Jag orkar inte ens att skriva ner alla de punkter som visar på denna idioti, utan lämnar er att motsäga mig och håna mig med ert varghat! Ett hat som i tråden om vargjakten här på odla förvandlades till ett hat mot er själva och mot varandra ... Istället hyllar jag vargen! Detta ädla och socialt högst kompetenta djur. Hoppas det till våren föds nya kullar trots att så många individer och så många alfadjur skadesköts och dödades! Trots allt skall det komma en vår ...
Mina vackraste rosor till vargen
Bifogade miniatyrbild(er)