Kan det vara artros?, Fler leder som spökar Alternativ

[Meriona]

Jag håller med KRT och jag tror att väldigt mycket beror på ens egen attityd vilket bemötande man får. Går man till en läkare med en negativ attityd och antar att man ändå inte får hjälp så blir antagligen det också resultatet av läkarbesöket.

Har själv stött på en läkare jag upplevde som oengagerad och oempatisk på en vårdcentral men den bad jag snabbt att få utbytt. Vem vet den läkaren kanske funkade jättebra med nästa patient.

Detsamma tycker jag!

Men skall man verkligen behöva ha med sig ett Excelformulär när man går till doktorn??
Ett formulär där man listar åkommorna i A-kolumnen, tänkbara åtgärder i B, ansvarig i C och "Klar-datum" i D?
Edit: Glömde ju den Viktigaste punkten! I kolumn E behöver det naturligtvis stå vem som ansvarar för åtgärden! Hm. Rubrikerna i D och E behöver byta plats.

Edit 2: Nu skall jag gå och äta lunch! Jag hade ju redan skrivit Ansvarig.

[Solstorm]

Naturligtvis har attityden hos patienten betydelse, men det är att förenkla att skylla på det. Sjuka människor är ofta nedslagna. Jag har fått ett bra bemötande på VC så långt deras kunskaper räcker. Vid remisser runt om har jag träffat bra läkare som gett mig ett bra bemötande, men de har ju inte kunnat hjälpa förstås. När jag äntligen blev kallad till den specialist som hade bäst förutsättningar att hjälpa mig så var jag glad, inställd på att äntligen få hjälp och med en positiv attityd. Fick svaret vi gör inget för dig, detta får du leva med.

Hjälp finns visst för mig men jag måste skaffa den själv. Detta har absolut inte med min attityd till läkaren när jag kom på besök att göra. Men min attityd var en annan när jag gick därifrån kan jag ju lugnt säga.

[Christa]

Ibland måste man vara frisk för att orka vara sjuk, brukar det sägas och jag vet att det är så ibland.

Tycker ändå inte att det är speciellt svårt att kräva ett hyfsat bemötande, att inte anta saker och att ställa krav. Har suttit hos läkare med lunginflammation, hög feber och andingssvårigheter, dvs verkligen inte i något toppskick, och jag kan lova att hade läkaren gjort något annat än det hon gjorde hade jag sagt ifrpn på skarpen. Är jag sjuk har jag varken ork eller tålamod för något annat än adekvat bemötande och behandling.

Förstår inte hur ni kan bunta ihop alla läkare till "ett kollektiv" det är som att säga att alla "elektriker är lika dåliga, dyra och bekväma och gör bara det enklaste", eller att "alla busschafförer är sura jäklar som borde gå charmkurs". Förstår inte alls varför det skulle vara så svårt att ställa krav på sjukvården, hade en barnmorska närjag väntade första barnet som var usel, så jag såg till att byta till en som var bättre - inget konstigt med det och den första tog inte illa upp. Varför ANTAR "alla" så mycket om läkarkåren, den är lika heterogen som alla andra yrken...... Och hur man kan ANTA att alla läkare per automatik är oempatiska, bara letar efter den enklaste utvägen och alltid håller varandra om ryggen begriper jag inte. Men det är jag det, jag brukarförsöka se till individen istället för att anta en massa eller bunta ihop folk......

Intressant att du tar upp det här med att bunta ihop. Jag reagerade faktiskt på att du gjorde det. Jag har inte gjort det. Jag har bara sagt att jag drar mig för att söka läkare eftersom det bara brukar orsaka frustration. Det finns säkert bra läkare men hur hittar man dem?

Jag orkar inte stå på mig och ställa krav. Jag vill träffa en läkare som jag kan ha en givande dialog med. En läkare som har kunskap, intresse och erfarenhet.

Beträffande knäet så skulle jag vilja komma till någon som lyssnar på ljudet och känner på knäet. Frågar hur det känns och en del andra saker och sedan kan säga mig om jag kan fortsätta springa, promenera, cykla och åka skidor utan att riskera att förvärra orsaken till ljudet.

En erfaren läkare borde kunna göra någon sorts bedömning av den sannolika orsaken till oljudet i knät. Jag har ingen aning om ifall det är frånvaro av brosk, för mycket brosk eller en trasig menisk som kan vara orsaken.

Om jag kommer till röntgen om ett halvår så kanske jag redan har förvärrat det hela. Blir själva benet nedslitet så går det ju inte att göra något åt. Brosk kan ju nybildas men bör man ta det lugnt under tiden?

Vad får man för symptom om det är menisken som gått sönder? Varför går menisken sönder? Varför bryts brosket ner?

En god vän gick till läkare för sina onda knän. De röntgade och såg inget så nu har inte kunnat motionera på över 10 år och har fått diabetes och en massa annat. När det inte syntes något på röntgen så fick han ingen hjälp alls.

I många av de fall när jag inte fått någon hjälp så har bemötandet varit bra. Det är inte alltid det som är problemet.

Redigerat av Christa: 27-01-2010, 13:51

[Christa]

Jag nämnde väl något tidigare om köksbordshomeopater? Symptomen är ömmande knä efter mycket användning, cykling 5 minuter exempelvis. Lite brosk finns kvar, jag har dock inga siffror eller procenttal. På läkarspråk:

Ingen patologisk skelettförändring. Ingen artros i femorotibiala lederna. På patellas ledytekanter finns degenerativa pålagringar kaudalt och lateralt runt leden även. Höggradig ledbroskreduktion i laterala ledfacetten i femeropatellära leden.

Har en halvtam fd husläkare som jag går till. Har den största respekt för honom, tyvärr har han passerat 65 och börjar trappa ner. Det var han som skickade mig till röntgen. Inte riktigt hans bord, han är invärtes medicinare. Han pratade med en kollega efteråt och svaret har jag redovisat. Inte mycket att göra utan det blir en ny led så småningom. Han nämnde sjukgymnast men jag tvekar. Förra omgången när jag var och undersökte knät hos en annan läkare skickade han mig till en sjukgymnast. Det hjälpte inte utan jag fick ont i vänsterknät också.

Då fick du ju egentligen ingen hjälp. Guby hade ju fått ett läkemedel som stimulerade uppbyggnad av brosket igen. Kollade han stödmuskulaturen? Fast gör det inte ont om du går nerför en trappa så är den kanske ok.

Sa han vad som orsakar smärtan? Frånvaro av brosk borde inte orsaka smärta vid cykling. Åtminstone inte lätt cykling.

Jag har inte ont i mina knän nu. Det bara låter högt och konstigt.

Har dock haft ont vid två tidigare perioder. Första gången gjorde det ont även när jag satt och när jag sov. Till slut blev jag så förbaskad så jag tog cykeln för att smörja upp dom. Första kilometern gjorde det så ont så jag såg stjärnor men sedan blev det bättre och när jag kom hem hade det onda försvunnit och kom inte tillbaka.

Ca tio år senare fick jag ont i dem när jag var allmänt nergången. Det var ont på ett annat sätt. Det gjorde ont om jag gick nerför en trappa eller backe. Fick backa nerför alla trappor och backar. När jag började cykla på våren så försvann det onda och nu kan jag springa nerför en backe utan att känna något. Har dock inte vågat göra det efter att det klonkande ljudet kom.

[*Stintan*]

Christa du får söka en ortoped eller kräva en remiss till en sådan.

[gnon49]

Min erfarenhet är faktiskt att dom flesta läkare jag haft kontakt med , har varit lätta att göra med. Däremot är jag försiktig med att använda nätet för egen forskning. Lite på benen inför läkarbesöket är inte fel, men dom symptom man har kan stämma in på hur många sjukdomar som helst, och kan lätt få en att tro det värsta. En knöl betyder inte det är just cancer man fått. Men det är lätt att tvivla om man söker på nätet just ordet knöl.
Oredet cancer dyker ofelbart upp, sida upp o sida ner. Ingen läkare alls är sämre än en dålig läkare. Som man ju kan byta om man är missnöjd.

[Gossen Ruda]

Då fick du ju egentligen ingen hjälp. Guby hade ju fått ett läkemedel som stimulerade uppbyggnad av brosket igen. Kollade han stödmuskulaturen? Fast gör det inte ont om du går nerför en trappa så är den kanske ok.

Sa han vad som orsakar smärtan? Frånvaro av brosk borde inte orsaka smärta vid cykling. Åtminstone inte lätt cykling.

Visst fick jag hjälp, med en diagnos. Jag fick dock ingen hjälp med själva problemet för den enda hjälpen som finns är att byta ut leden och det är jag inte beredd på än. Ledbrosket tunnas ut med åldern och det är inget att göra åt, det finns ingen medicin eller annan behandling som hjälper. Det är möjligt att ledbrosket är helt nerslitet på något ställe, det går inte att se med röntgen eller på annat sätt.

[Aqvakul]

Min erfarenhet är faktiskt att dom flesta läkare jag haft kontakt med , har varit lätta att göra med. Däremot är jag försiktig med att använda nätet för egen forskning. Lite på benen inför läkarbesöket är inte fel, men dom symptom man har kan stämma in på hur många sjukdomar som helst, och kan lätt få en att tro det värsta. En knöl betyder inte det är just cancer man fått. Men det är lätt att tvivla om man söker på nätet just ordet knöl.
Oredet cancer dyker ofelbart upp, sida upp o sida ner. Ingen läkare alls är sämre än en dålig läkare. Som man ju kan byta om man är missnöjd.

Instämmer i dessa kloka ord!

[KRT]

Instämmer i dessa kloka ord!

Och så gör även jag.......... (om det nu inte har framgått redan innan )

[Hej igen]

Och så gör även jag.......... (om det nu inte har framgått redan innan )

Så gör även jag.

[Christa]

Jag förstår inte riktigt kopplingen mellan de senaste inläggen och det jag tagit upp i denna tråd. Min intention från början var att ta del av andras erfarenheter av samma problem.

Sedan halkade tråden in på orsaken till att jag inte valt att söka läkare.

Promlemet med mina läkarkontakter har inte varit bemötandet som sådant utan bristande kompetens och engagemang. Jag gick dit med tro och förhoppning att bli hjälpt.

Att jag fortfarande efter 3 år inte fått tillstymmelse till diagnos präglar naturligtvis mina förväntningar på ytterligare kontakt.

Även vid mina tidigare läkarbesök har inte bemötandet som sådant varit grunproblemet.

Vad har ni då för råd att ge? Jag har beskrivit var jag står idag men ingen har kommit med något råd.

Beträffande ursprungssyftet med tråden så vill jag tacka framförallt Gossen Ruda för de värdefulla uppgifterna om vad en röntgensvar kan innehålla. Är i och för sig fortfarande intresserad av vad läkaren gjorde och ställde för frågor vid första besöket.

[Meriona]

Men jag skrev ju tidigt i tråden att MR för mig var det enda som kunde avgöra att jag hade artros? Läkaren började med att ge bedövning i knäleden för att utesluta att värken satt i senfästen osv och sedan var det bara MR som kunde ge svaret. MR=magnetröntgen.

[KRT]

Min förra chefs fru hade problem med knäna, röntgen visade inget så i hennes fall blev det explorativ kirurgi, dvs en läkare gick in och tittade via titthål. Med denna metod kan läkaren samtidigt utföra mindre op om man finner behov, t.ex ta bort lösa bitar i leden. Tyvärr var det inte det som var fel, utan en nedslitningav brosket har jag för mig, så efter att ha konstaterat detta syddes hon ihop och fick åka hem.......
Vet dock inte hur hennes knäproblem yttrade sig, om det "bara" var smärta eller andra symptom också. Enl läkaren var hennes problem vanligt hos personer som spelat mycket fotboll.....

[gnon49]

Själv ahr jag full tilltro till sjukvården men jag har insett att krämpor som kommer med stigande ålder inte alltid går att göra något åt. Har några i bekantskapskretsen som vid närmare åttio har fått svaret att dom får leva med sjukdomen så gott det går. Slitna leder och sköra skelett är vad ålderdomen erbjuder. Fy för att bli gammal. Är inte där ännu mwn tiden går fort.

[Biggan_]

Själv ahr jag full tilltro till sjukvården men jag har insett att krämpor som kommer med stigande ålder inte alltid går att göra något åt. Har några i bekantskapskretsen som vid närmare åttio har fått svaret att dom får leva med sjukdomen så gott det går. Slitna leder och sköra skelett är vad ålderdomen erbjuder. Fy för att bli gammal. Är inte där ännu mwn tiden går fort.

Jo så är det nog! Att motionera och hålla kroppen i trim är nog det bästa för att förebygga.

[Christa]

Men jag skrev ju tidigt i tråden att MR för mig var det enda som kunde avgöra att jag hade artros? Läkaren började med att ge bedövning i knäleden för att utesluta att värken satt i senfästen osv och sedan var det bara MR som kunde ge svaret. MR=magnetröntgen.

Förlåt Meriona, jag var otydlig. När jag skrev att ingen kommit med något råd så menade jag om hur jag skall få en läkare som är bra. Jag har ju bytt vårdcentral men inte valt läkare än.

Beträffande den diskussionen så har ju många haft åsikter om att ställa krav och en del annat men jag vet ju ingenting om de olika läkarna. För att kunna gå till läkare så måste jag först ta reda på en att gå till.

Skall jag skriva ner mina önskemål på en läkare eller kanske ringa deras chef eller hur brukar ni göra när ni väljer vem ni vill gå hos?

Jag orkar inte med ett stolpskott till. Nu tycker väl någon att jag är elak men det har verkligen varit jobbigt med de här konstiga läkarna som inte har kommit med ett enda förslag på vad det kan vara för fel. Jag blir helt matt bara jag tänker på det och det gör jag ofta.

Jag är mycket för skriftliga saker. Blir tydligare så. Om jag skriver en liten lista över egenskaper som jag vill att min läkare skall ha och lämnar det till den trevliga chefen som jag pratade med innan jag valde vårdcentral. Är det en framkomlig väg tro?

[freya]

Det verkar värt att pröva. jag har en väldigt bra läkare som jag är listad hos, men hon är barnledig nu. Och så kom en konstig stafettläkare, som inte har grepp om någonting. Nu ska jag ringa 'min' dr närmaste kollega, fick hans telnr från sköterskan som har hand om de två doktorerna. Hoppas han kan s.a.s ta över mig tills min egen dr kommer tillbaka. Eftersom jag dels inte fått det rtg-svar jag var till stafettdr för att få, däremotett svar på en rtg jag inte gjort,(men kanske ett som var till någon av de andra två patienterna hon hade samtidigt) vill jag inte ha nästa svar från henne.

OM jag har artros i händer och fötter med, inte bara i ett knä och ländrygg vill jag veta det och ha papper på det. Dvs, jag behöver ju inte pappret, känner så tydligt o fint var värken sitter, men AF behöver dokumenterat om de ska förstå varför jag nu inte klarar det jag klarat så bra förut.

Och så ska orken som är väldigt liten just nu, räcka till att bli coachad och söka jobb aktivt med. Det gör den inte, antingen få en dr som kan ställa diagnos eller Remittera till en specialist som kan det, eller söka jobb. Bägge delarna fixar inte jag iaf.

[Meriona]

Jag är mycket för skriftliga saker. Blir tydligare så. Om jag skriver en liten lista över egenskaper som jag vill att min läkare skall ha och lämnar det till den trevliga chefen som jag pratade med innan jag valde vårdcentral. Är det en framkomlig väg tro?

Ja varför inte? De måste ju leva upp till det de har lovat inför valet.