Hur dyr klocka?, I föhållande till er inkomst? Alternativ

[Aqvakul]

Hur avgör du vem som verkligen vill ha prylen och ven som "bara vill skryta"?
Gita

Ibland är det uppenbart, ibland vet bara bäraren/ägaren...

[Gita]

I det här landet tycker jag att förfäran över saker och ting ofta förväxlas med avundsjuka. Som när en av mina bekanta köpte en massa statusprylar till sitt kök, espressobryggare, värstingspis, med mera med mera och la över 200.000.- på sin köksrenovering, då var jag avundsjuk när jag tyckte att det är slöseri med pengar enligt dem. Medan jag tyckte att det bara var slöseri i största allmänhet, i synnerhet när de knappt använder sitt kök. De pengarna kunde de använt till sådant de verkligen nyttjar istället, som en värsting stereoanläggning och hembiosystem. Det hade jag tyckt var ett bättre köp hos dem.

Din inställning där förstår jag inte alls, dina vänner prioriterade naturligtvis ett fint kök före en stereoanläggning och kan väl själva avgöra vad som är ett bra köp för dem. Hur kan du ha synpunkter på hur andra använder sina pengar?
Gita

Jag fick min klocka efter lång och trogen tjänst i 25 år, hur länge hade du jobbat Gita? Några använder klockan i mobilen, skulle aldrig funka för mig. För det mesta ligger mobilen avstängd i en ficka på jackan även när jag hängt upp den nånstans, eller så ligger den påslagen i fickan. Eller så ligger mobilen på ett bord nånstans. Det är nästan lite med mobilen som med en fin klocka, man vill verka oumbärlig och måste kunna bli nådd när som helst. Fast mest är det oviktiga samtal. Är det inte rätt?

Jag hade bara jobbat cirka ett år på ASEA, men alla anställda fick en minnesgåva när företaget fyllde hundra år. Det var ett par tre prylar i samma prisklass man fick välja mellan, kan inte komma ihåg vad det var mer än klockan.
Gita

[KRT]

Om det är något jag verkligen vill ha (av olika skäl), kan jag tänka mig att lägga en hel del på det. Men samtidigt är jag ganska praktiskt lagd, och det spelar ofta in när jag köper saker. En ska jag vet att jag kommer använda, är praktisk, snygg och bra kvalité på - den kan jag lägga mycket pengar på, oavsett om det är en apparat, ett smycka, en klocka, kläder osv. Däremot skulle jag aldrig lägga jättemycket pengar på en klocka, eftersom jag vet att jag är oförsiktig med den och kommer repa den ganska omgående .....

Ang kök så planerar vi just nu en köksrenovering, och då har maken och jag besämt att vi ska välja det vi verkligen VILL ha, oavsett vad det kostar (vi har iofs ingen extremt exklusiv smak, men ändå ), och inte görra som förra gången när vi snålade (valde träbänkskiva isf sten som vi egenligen vill ha, IKEAS kyl/frys fast vi egentligen inte gillade den osv). Vi vill ha ett praktiskt och snyggt kök, som fungerar bra att arbeta i och där vitvaror är både bra, snygga och praktiska!

Om mina inköp, vanor eller saker skulle sticka någon i ögonen så struntar jag faktiskt i det. Man får lägga pengar på vad man vill, däremot jag skulle aldrig någonsin "skryta" med vad något kostat, vad det är för märke etc. Har en "ingift" släkting som ofta tittar snett på våra vanor och saker, snörper på munnen och är avundsjuk på våra jobb och inkomster - det personen inte inser är att vi har ganska stora studielån (4,5 års studier blir mycket pengar), och det är tack vara dessa studielån vi har jobben vi har.... Vi har jobbat hårt för våra jobb och de löner vi har - skulle man då inte få köpa sådant man vill bara för att alla i omgivningen inte har samma förutsättningar?

Däremot känner jag personer som måste ha det senaste eller speciellt märken oavsett om saken betyder något för dem eller ej, eller om de ens kommer använda det - och sedan är man mycket noga med att berätta för alla att denna stolen är minsann XXXX som kostar si eller så mycket. Och det tycker jag är ganska löjligt

[*Stintan*]

Hur avgör du vem som verkligen vill ha prylen och ven som "bara vill skryta"?
Gita

Det kan naturligtvis vara svårt om man inte känner personen ifråga. Jag känner dock en och annan status/märkesjägare som klart visar det genom sin attityd. Jag kan dock inte påstå att jag bryr mig alls egentligen. Möjligen tycker jag lite synd om såna som tror att dom växer och blir mer värda för att dom bär på dyra prylar. Som tur är är inte alla såna så för mig får folk köp vilka klockor, eller vad det nu är, dom vill.

[*Stintan*]

I det här landet tycker jag att förfäran över saker och ting ofta förväxlas med avundsjuka. Som när en av mina bekanta köpte en massa statusprylar till sitt kök, espressobryggare, värstingspis, med mera med mera och la över 200.000.- på sin köksrenovering, då var jag avundsjuk när jag tyckte att det är slöseri med pengar enligt dem. Medan jag tyckte att det bara var slöseri i största allmänhet, i synnerhet när de knappt använder sitt kök. De pengarna kunde de använt till sådant de verkligen nyttjar istället, som en värsting stereoanläggning och hembiosystem. Det hade jag tyckt var ett bättre köp hos dem.

Fast att spendera så mycket pengar på ett nytt kök är ju även en investering i sitt boende som kanske höjer värdet vilket då jag tycker är sundare än att lägga pengar på förbrukningsartiklar. Kan inte se det som slöseri med pengar om man nu har råd. Själv skulle jag aldrig ens komma på tanken att ifrågasätta och ha synpunkter på en väns prioriteringar av vad vederbörande lägger sina pengar på.

[Motti]

Jag tycker man får bestäma själv var smärtgränsen går har själv en Rolex men det är aldrig någon som märkt det när jag haft den och det gör mig inte ett dugg, sen har jag en Pumaklocka och sen har jag en del billiga varianter för det är kul att byta,själv tänker jag aldrig på vad folk har för klockor på sig mer än att dom är snygga.Många får ju klockor som pressent när de komfimeras tar studenten fyller jämna år osv.Min man fick en Certina klocka av sina syskon och sin far när han fyllde 50 ,ofta får man ju lite dyrare klockor i pressent.Helt klart håller en kvalitets klocka bättre än en billig och sen har du ju garanti på en dyrare

[Simplicity]

De som bryr sig om klockmärken är oftast män. Kvinnor visar status på annat sätt, genom kläder, skor osv... på det sätt som omgivningen kan identifiera.

Sen beror det på i vilken del av samhället man rör sig. Mammor i trettiofemårsåldern håller sig gärna med en Odd Molly-garderob, tjejer ute i svängen har Loubourtainskor (reserverar mig för stavningen där) överst på önskelistan osv. Det finns otaliga sätt att visa vilken samhällsgrupp man tillhör...

Jag har en Longines, men har den enbart för min egen skull. Min omgivning kan inte identifiera den! Det är nog få av dem som förstår hur dyr den är. Jag uppskattar en vacker och välgjord klocka, och det är huvudsaken för mig.

[Simplicity]

*ler*
Motti - du och jag skrev visst samtidigt. Vi har desstom samma inställning till våra klockor.

Jag kom på att jag vill säga att damklockor idag är mer modeur och blir fort omoderna. De stora Axcent-klockorna med breda läderarmband som var högsta mode för några år sen får vila i smyckeskrinen nu. Nu är det mer blingiga Guess med mycket strass som gäller, om det inte redan är omodernt på sina håll...

Redigerat av Simplicity: 26-01-2010, 11:54

[Motti]

Kom i håg att jag på 70-talet köppte en sådan där jätteklocka på Ur o Penn( tror jag)kallades för Popur rosa urtavla med orange armband,den skulle man sparat för nu är dom ju inne igen !Vad som är inne beror nog mycket på vilken ålder man är i också !

[skogstroll]

jag har bara mobilklockan ser inget skäl att ha en på armen också. dessutom påmins man ju om tiden överallt... hade en liten Tissot förut som jag fick av mormor tror jag... den hade jag rätt länge

[cato]

Dyra klockor skulle jag aldrig satsa på och vist kan dessa sticka i ögonen på folk.

Jag minns ett tillfälle på mitt jobb, där jag satt som inköpare och ekonomiansvarig.
En ovanligt flott merzedes stannade utanför dörren och ut steg en spänd typ.
Strax efteråt steg han in på mitt kontor. Det var då jag upptäckte han Roolox-klocka (eller hur det stavas).
Gissa om ha fick sälja några av sina onödigt dyra prylar den gången.
Inte ville jag göda honom på företagets bekostnad.

[Gita]

Dyra klockor skulle jag aldrig satsa på och vist kan dessa sticka i ögonen på folk.

Jag minns ett tillfälle på mitt jobb, där jag satt som inköpare och ekonomiansvarig.
En ovanligt flott merzedes stannade utanför dörren och ut steg en spänd typ.
Strax efteråt steg han in på mitt kontor. Det var då jag upptäckte han Roolox-klocka (eller hur det stavas).
Gissa om ha fick sälja några av sina onödigt dyra prylar den gången.
Inte ville jag göda honom på företagets bekostnad.

Han hade säkert en kopia som kostar runt hundralappen. Inte skulle jag låta en klocka avgöra om det blev affär eller inte, det låter inte särskilt proffsigt.
Gita

[cato]

Gita!

Det var nog hela hans uppträdande inte enbart klockan som avgjorde.
Sen var det onödiga prylar också. Men klockan och bilen var kanske proppen.

[Gita]

Gita!

Det var nog hela hans uppträdande inte enbart klockan som avgjorde.
Sen var det onödiga prylar också. Men klockan och bilen var kanske proppen.

Jag tänkte väl det, hade det bara varit bil och klocka så hade det ju varit ganska fördomsfullt.
Gita

[Simplicity]

Ursprungsfrågan i den här tråden var hur dyr klocka man har i förhållande till vår inkomst.

Jag anser att inkomsten är helt irrelevant i förhållande till en klockas pris. Jag tror nämligen att vällevnad eller rikedom, eller vad man ska kalla det, handlar mer om attityd än om tillgång på pengar...

[Christa]

Andras ägodelar sticker aldrig i ögonen på mig. Jag skulle nog inte lägga märke till vad någon hade för klocka heller för den delen. Inte vet jag hur man ser på en klocka om den är dyr heller.

Statusprylar är helt ointressanta för mig både när det gäller vad andra har och vad jag själv har.

Min egen kostade 100 kr och är nog minst 10 år. Jag vill inte ha dyra prylar som jag måste vara rädd om. Det blir bara jobbigt. Då skulle jag inte våga lägga den i väskan när jag skall bada på sommaren.

[Piccante]

Med tanke på att jag brukar tappa mina klockor eller göra sönder dom så bör de ligga i prisklassen 0- (-500kr) dvs att jag får en gratis eller en i present (men inte för dyr för det är ingen mening).

[KRT]

Jag anser att inkomsten är helt irrelevant i förhållande till en klockas pris. Jag tror nämligen att vällevnad eller rikedom, eller vad man ska kalla det, handlar mer om attityd än om tillgång på pengar...

Jag håller absolut med dig

[Anma]

Fast att spendera så mycket pengar på ett nytt kök är ju även en investering i sitt boende som kanske höjer värdet vilket då jag tycker är sundare än att lägga pengar på förbrukningsartiklar. Kan inte se det som slöseri med pengar om man nu har råd. Själv skulle jag aldrig ens komma på tanken att ifrågasätta och ha synpunkter på en väns prioriteringar av vad vederbörande lägger sina pengar på.

Nä, men nu råkade jag nämna att jag tyckte att köket blev onödigt dyrt, med lånade pengar dessutom, och fick sen höra att jag var avundsjuk. Utifrån deras intresse är det andra mer vettigt för dem men det var självklart inget jag sa något om till dem så klart. Stör mig på att kallas avundsjuk bara för att jag inte tyckte att köket var en vettig investering. Det var min hela poäng.


Redigerat av Anma: 26-01-2010, 18:12

[Aqvakul]

Jag har spanat in en Rado för 15 000, men är alldeles för ekonomisk för att verkligen inhandla den. Däremot funderar jag på att köpa en åt hustrun nästa gång hon fyller jämt. Sen 15 år tillbaks har jag en jättebra och välfungerande Certina som jag gav 1 500 för.

Mitt minne är ibland lite kort. Minns nu att jag faktiskt var ganska nära att köpa klockan, ivrigt påhejad av hustrun. Det som faktiskt fick mig att backa var att den inte finns som vattentät. Jag är tyvärr bortskämd med att min klocka kan vara med i både bad och dusch. Att betala så mycket för en klockla, och sen bara använda den ibland, känns inte rätt. Fast om jag skulle få den i 60-årspresent, så skulle jag inte gråta... Som någon sa tidigare, män i min ålder klär sig inte precis i smycken, men en snygg klocka är inte fel.