Apropå Mååånas väska och debatten runt den så funderar jag lite om den svenska avundsjukan.
Jag kan säga med en gång att jag gillar klockor. Jag äger nog en 10-12 stycken i olika prisklasser.
Det behöver inte vara dyra grejer men det ska vara snyggt.

De dyraste motsvarar min månadslön netto.
Nu undrar jag:

Hur dyr klocka/väska/smycke kan man köpa för att det ska vara rimligt och utan att det sticker i ögonen på folk?

Oj, det är nog upp till betraktaren vad som sticker i ögonen. Själv skulle jag inte lägga en massa pengar på väska eller klocka, använder inte ens klocka. Vad det gäller smycken skulle jag kunna tänka mig att ha en dyr, men i första hand snygg vigselring. Nu råkade vi vara tokfattiga när vi gifte oss för 15 år sedan, så min vigselring kostade 1250:-, men den har 7 minimala diamanter. Jag är i för sig nöjd med den och skulle aldrig byta ut den.
Andra får ha vad de vill,det som sticker i ögonen på mig är dålig smak ( i mitt tycke) mer än dyra märken.

Jag har spanat in en Rado för 15 000, men är alldeles för ekonomisk för att verkligen inhandla den. Däremot funderar jag på att köpa en åt hustrun nästa gång hon fyller jämt. Sen 15 år tillbaks har jag en jättebra och välfungerande Certina som jag gav 1 500 för.

Jag använder oftast en Tissot guldklocka. Tror den kostade runt 5000, men den är inte köpt. På boetten står det: Telia AB, 25 år och mitt namn Fick den för 13 år sen och den har gått som en klocka. Har visserligen fått byta batteri några gånger men sånt ingår.

Svårt med rimligheten. En annan har gjort klassresan och vet att dyra klockor mm sticker i ögonen när man träffar gamla vänner som stampar på samma fläck. Som i filmen Bröllopsfotografen, rika pratar inte om pengar de gör de som inte har pengar...lite slarvigt sagt.

En del köper dyra prylar enbart för att gå runt och glassa med dom, andra köper för att dom verkligen gillar prylen
och har inget behov av att "skryta" med den. Det senare tycker jag är helt OK men det första gillar jag inte.

Klocka? Det funkar ju med den som finns i mobilen.

Jag känner inte att jag behöver visa något med vare sig klocka eller något annat. Jag tycker att det är bättre att vara diskret, i alla fall i de kretsar jag rör mig.

Klockor är jag inte särskilt intresserad av men jag kan tänka mig att går och köpa ett större träd för en nettolön.

Min senaste klocka köpte jag för 99 kr o den funkar och är snygg men det syns självklart att det inte är en dyrgrip. Köper alltid billiga klockor och håller de ett par år är jag nöjd. Däremot kan jag lägga pengar på smycken och kläder, kanske mer än vad jag egentligen har råd med, men det ger mig en tillfredsställelse.

Ja nån klocka använder man väl inte längre? Inte jag iallafall och om jag SKULLE behöva använda klocka så funkar min 20 år gamla batterilösa klocka som jag köpte via Greenpeace alldeles utmärkt fortfarande.

Jag tror det beror på, vilket sällskapskrets man har och av det blir man märkes fixerad... omgivningen påverkar!
Själv köper jag inget bara för det har ett visst märke, men mina barn vill gärna ha märkes grejer, t.o.m kalsongerna ska ha ett visst märke (dom ska ju sticka fram där bak ).

För mig har en dyr klocka inget värde! den som köper en dyr klocka får "skylla sig själv" h*n kunde ju ha köpt något roligare för pengarna

Har också en gåvoklocka, fast på min står det ASEA 100 år 1983 och den är av märket Certina, har nu gått perfekt i 27 år , (har bytt batterier några gånger förstås), dessutom är den jättesnygg.

Betr. frågan hur dyra prylar man kan ha utan att det sticker i ögonen på andra kan jag säga att det struntar jag fullkomligt i, vill jag ha något och har råd då köper jag det. Mina egna ihoparbetade pengar spenderar jag precis som jag vill!
Gita
Kan väl tillägga att jag tycker att man skall unna sig medan man har sig! Tagelskjorta, säck och aska är inget för mig och jag blir ganska störd på dem som tycker att de är bättre människor på något sätt om de unnar sig så lite som möjligt. Tycker inte den ena livsstilen är sämre än den andra, ett personligt val bara.

I det här landet tycker jag att förfäran över saker och ting ofta förväxlas med avundsjuka. Som när en av mina bekanta köpte en massa statusprylar till sitt kök, espressobryggare, värstingspis, med mera med mera och la över 200.000.- på sin köksrenovering, då var jag avundsjuk när jag tyckte att det är slöseri med pengar enligt dem. Medan jag tyckte att det bara var slöseri i största allmänhet, i synnerhet när de knappt använder sitt kök. De pengarna kunde de använt till sådant de verkligen nyttjar istället, som en värsting stereoanläggning och hembiosystem. Det hade jag tyckt var ett bättre köp hos dem.

fast visst är det väl så att om det sticker i ögonen på folk så är det deras problem? för visst har man väl problem om man öht bryr sig i vad andra människors kläder, klockor, väskor, bilar mm kostar?

Jo, det är en viktig skillnad.

Jag håller med dig... varje dag träffar jag på folk som ska ha "det häftigaste" och dom säger att dom inte kommer att använda det????? Det är ju sjukt att visa måste lägga pengarna på grejer dom inte vill ha, för att bli accepterande!!! Någon tillfredsställelse måste dom ju få... men jag tror dom flesta "ångrar" sig sen... när tillfredställningen är över!

Jag fick min klocka efter lång och trogen tjänst i 25 år, hur länge hade du jobbat Gita? Några använder klockan i mobilen, skulle aldrig funka för mig. För det mesta ligger mobilen avstängd i en ficka på jackan även när jag hängt upp den nånstans, eller så ligger den påslagen i fickan. Eller så ligger mobilen på ett bord nånstans. Det är nästan lite med mobilen som med en fin klocka, man vill verka oumbärlig och måste kunna bli nådd när som helst. Fast mest är det oviktiga samtal. Är det inte rätt?

Armbandsur fick jag vänja mig av mig för mååånga år sen när jag fick nickelallergi. Numera tänker jag knappt på det. Men visst, ibland ser man en vacker klocka i ett skyltfönster som kan väcka habegäret.

Jag förstår absolut att någon skulle tycka det är värt månadslönen för att köpa en åtråvärd klocka. Fast då får man ha sparat innan så man klarar den månaden...

Andras avundsjuka får man strunta i, alternativt låta bli att tala om vad man betalat.

så är min syn på saken också!
Själv har jag en Breitling sedan många år och det sticker inte ut speciellt mycket. Sällan någon har kommenterat. Den bara fungerar såå bra.

Hur avgör du vem som verkligen vill ha prylen och ven som "bara vill skryta"?
Gita

Ibland är det uppenbart, ibland vet bara bäraren/ägaren...

Din inställning där förstår jag inte alls, dina vänner prioriterade naturligtvis ett fint kök före en stereoanläggning och kan väl själva avgöra vad som är ett bra köp för dem. Hur kan du ha synpunkter på hur andra använder sina pengar?
Gita


Jag hade bara jobbat cirka ett år på ASEA, men alla anställda fick en minnesgåva när företaget fyllde hundra år. Det var ett par tre prylar i samma prisklass man fick välja mellan, kan inte komma ihåg vad det var mer än klockan.
Gita

Om det är något jag verkligen vill ha (av olika skäl), kan jag tänka mig att lägga en hel del på det. Men samtidigt är jag ganska praktiskt lagd, och det spelar ofta in när jag köper saker. En ska jag vet att jag kommer använda, är praktisk, snygg och bra kvalité på - den kan jag lägga mycket pengar på, oavsett om det är en apparat, ett smycka, en klocka, kläder osv. Däremot skulle jag aldrig lägga jättemycket pengar på en klocka, eftersom jag vet att jag är oförsiktig med den och kommer repa den ganska omgående .....

Ang kök så planerar vi just nu en köksrenovering, och då har maken och jag besämt att vi ska välja det vi verkligen VILL ha, oavsett vad det kostar (vi har iofs ingen extremt exklusiv smak, men ändå ), och inte görra som förra gången när vi snålade (valde träbänkskiva isf sten som vi egenligen vill ha, IKEAS kyl/frys fast vi egentligen inte gillade den osv). Vi vill ha ett praktiskt och snyggt kök, som fungerar bra att arbeta i och där vitvaror är både bra, snygga och praktiska!

Om mina inköp, vanor eller saker skulle sticka någon i ögonen så struntar jag faktiskt i det. Man får lägga pengar på vad man vill, däremot jag skulle aldrig någonsin "skryta" med vad något kostat, vad det är för märke etc. Har en "ingift" släkting som ofta tittar snett på våra vanor och saker, snörper på munnen och är avundsjuk på våra jobb och inkomster - det personen inte inser är att vi har ganska stora studielån (4,5 års studier blir mycket pengar), och det är tack vara dessa studielån vi har jobben vi har.... Vi har jobbat hårt för våra jobb och de löner vi har - skulle man då inte få köpa sådant man vill bara för att alla i omgivningen inte har samma förutsättningar?

Däremot känner jag personer som måste ha det senaste eller speciellt märken oavsett om saken betyder något för dem eller ej, eller om de ens kommer använda det - och sedan är man mycket noga med att berätta för alla att denna stolen är minsann XXXX som kostar si eller så mycket. Och det tycker jag är ganska löjligt

Det kan naturligtvis vara svårt om man inte känner personen ifråga. Jag känner dock en och annan status/märkesjägare som klart visar det genom sin attityd. Jag kan dock inte påstå att jag bryr mig alls egentligen. Möjligen tycker jag lite synd om såna som tror att dom växer och blir mer värda för att dom bär på dyra prylar. Som tur är är inte alla såna så för mig får folk köp vilka klockor, eller vad det nu är, dom vill.

Fast att spendera så mycket pengar på ett nytt kök är ju även en investering i sitt boende som kanske höjer värdet vilket då jag tycker är sundare än att lägga pengar på förbrukningsartiklar. Kan inte se det som slöseri med pengar om man nu har råd. Själv skulle jag aldrig ens komma på tanken att ifrågasätta och ha synpunkter på en väns prioriteringar av vad vederbörande lägger sina pengar på.

Jag tycker man får bestäma själv var smärtgränsen går har själv en Rolex men det är aldrig någon som märkt det när jag haft den och det gör mig inte ett dugg, sen har jag en Pumaklocka och sen har jag en del billiga varianter för det är kul att byta,själv tänker jag aldrig på vad folk har för klockor på sig mer än att dom är snygga.Många får ju klockor som pressent när de komfimeras tar studenten fyller jämna år osv.Min man fick en Certina klocka av sina syskon och sin far när han fyllde 50 ,ofta får man ju lite dyrare klockor i pressent.Helt klart håller en kvalitets klocka bättre än en billig och sen har du ju garanti på en dyrare

De som bryr sig om klockmärken är oftast män. Kvinnor visar status på annat sätt, genom kläder, skor osv... på det sätt som omgivningen kan identifiera.

Sen beror det på i vilken del av samhället man rör sig. Mammor i trettiofemårsåldern håller sig gärna med en Odd Molly-garderob, tjejer ute i svängen har Loubourtainskor (reserverar mig för stavningen där) överst på önskelistan osv. Det finns otaliga sätt att visa vilken samhällsgrupp man tillhör...

Jag har en Longines, men har den enbart för min egen skull. Min omgivning kan inte identifiera den! Det är nog få av dem som förstår hur dyr den är. Jag uppskattar en vacker och välgjord klocka, och det är huvudsaken för mig.

*ler*
Motti - du och jag skrev visst samtidigt. Vi har desstom samma inställning till våra klockor.

Jag kom på att jag vill säga att damklockor idag är mer modeur och blir fort omoderna. De stora Axcent-klockorna med breda läderarmband som var högsta mode för några år sen får vila i smyckeskrinen nu. Nu är det mer blingiga Guess med mycket strass som gäller, om det inte redan är omodernt på sina håll...

Kom i håg att jag på 70-talet köppte en sådan där jätteklocka på Ur o Penn( tror jag)kallades för Popur rosa urtavla med orange armband,den skulle man sparat för nu är dom ju inne igen !Vad som är inne beror nog mycket på vilken ålder man är i också !

jag har bara mobilklockan ser inget skäl att ha en på armen också. dessutom påmins man ju om tiden överallt... hade en liten Tissot förut som jag fick av mormor tror jag... den hade jag rätt länge

Dyra klockor skulle jag aldrig satsa på och vist kan dessa sticka i ögonen på folk.

Jag minns ett tillfälle på mitt jobb, där jag satt som inköpare och ekonomiansvarig.
En ovanligt flott merzedes stannade utanför dörren och ut steg en spänd typ.
Strax efteråt steg han in på mitt kontor. Det var då jag upptäckte han Roolox-klocka (eller hur det stavas).
Gissa om ha fick sälja några av sina onödigt dyra prylar den gången.
Inte ville jag göda honom på företagets bekostnad.

Han hade säkert en kopia som kostar runt hundralappen. Inte skulle jag låta en klocka avgöra om det blev affär eller inte, det låter inte särskilt proffsigt.
Gita

Gita!

Det var nog hela hans uppträdande inte enbart klockan som avgjorde.
Sen var det onödiga prylar också. Men klockan och bilen var kanske proppen.

Jag tänkte väl det, hade det bara varit bil och klocka så hade det ju varit ganska fördomsfullt.
Gita

Ursprungsfrågan i den här tråden var hur dyr klocka man har i förhållande till vår inkomst.

Jag anser att inkomsten är helt irrelevant i förhållande till en klockas pris. Jag tror nämligen att vällevnad eller rikedom, eller vad man ska kalla det, handlar mer om attityd än om tillgång på pengar...

Andras ägodelar sticker aldrig i ögonen på mig. Jag skulle nog inte lägga märke till vad någon hade för klocka heller för den delen. Inte vet jag hur man ser på en klocka om den är dyr heller.

Statusprylar är helt ointressanta för mig både när det gäller vad andra har och vad jag själv har.

Min egen kostade 100 kr och är nog minst 10 år. Jag vill inte ha dyra prylar som jag måste vara rädd om. Det blir bara jobbigt. Då skulle jag inte våga lägga den i väskan när jag skall bada på sommaren.

Med tanke på att jag brukar tappa mina klockor eller göra sönder dom så bör de ligga i prisklassen 0- (-500kr) dvs att jag får en gratis eller en i present (men inte för dyr för det är ingen mening).

Jag håller absolut med dig

Nä, men nu råkade jag nämna att jag tyckte att köket blev onödigt dyrt, med lånade pengar dessutom, och fick sen höra att jag var avundsjuk. Utifrån deras intresse är det andra mer vettigt för dem men det var självklart inget jag sa något om till dem så klart. Stör mig på att kallas avundsjuk bara för att jag inte tyckte att köket var en vettig investering. Det var min hela poäng.

Mitt minne är ibland lite kort. Minns nu att jag faktiskt var ganska nära att köpa klockan, ivrigt påhejad av hustrun. Det som faktiskt fick mig att backa var att den inte finns som vattentät. Jag är tyvärr bortskämd med att min klocka kan vara med i både bad och dusch. Att betala så mycket för en klockla, och sen bara använda den ibland, känns inte rätt. Fast om jag skulle få den i 60-årspresent, så skulle jag inte gråta... Som någon sa tidigare, män i min ålder klär sig inte precis i smycken, men en snygg klocka är inte fel.

Min klocka är en del av mobilen

Om jag skall köpa en ny klocka så skall den vara solcellsdriven.

Nu har jag inte läst tråden eftersom jag inte är så intresserad av ämnet men jag kan inte låta bli att ställa frågan. Vem sjutton använder armbandsur över huvud taget nu för tiden? Slutande man inte med det någon gång i mitten av 90-talet?

Jag har en 20 år gammal Tissot som då kostade lite över 1000:- och det tyckte jag var svindyrt men jag gillar den.

NEJ, många av oss använder fortfarande armbandsur...

Förbaskat arrogant att kasta sig in i tråden, utan att ha läst den, och dessutom lite överlägset förklara ämnet som förlegat...

Du stärker inte dina aktier hos mig iaf..

Har också en "lång och trogen tjänstklocka" Omega i guld som jag fick för 14 år sedan. Men den jag helst använder, för att den har större siffror, är en Omega Seamaster de Ville som jag fick ärva efter min far och som han i sin tur fick för lång och trogen tjänst. Nackdelen med den är att den är manuell så ibland glömmer jag att dra upp den. Mobilen som klocka är otänkbart för mig. Mobilen är ett nödvändigt ont som jag slår på när jag har lust att ringa, för övrigt en Nokia 3210. Tegelsten, säger sonen. Den har hängt med sedan någon gång på 90-talet. Är nog ensam om att ha en sån uråldrig mobil. Brukar tänka på det när alla på jobbet sitter och snurrar med senaste modellen på fikabordet.

Kom ihåg en sak och började leta efter min mammas finklocka och hittade den till slut. En Omega i guld som legat och skräpat sen över 20 år. Vad jag mindes så bodde den nästan hos urmakaren men när jag vred upp den startade den så snällt. Inte stor, bara 2 cm i diameter och utan sekundvisare. Fint folk bryr sig inte om sekunder. Skulle kanske sälja av den, nån som vet vad man kan få för den?

Är det bara jag som inte ser skillnad på billiga och dyra klockor? Beror väll på bristande intresse kanske, men förutom Rolex känner jag inte igen ett enda varumärke som nämnts i tråden. Och jag måste läsa namnet på urtavlan för att se att det är en Rolex.

Själv äger jag inte ens någon klocka, jag använder mobilen och har så gjort i tio år nu. Jag kan inte ha armbandsur eftersom jag blir så svettig och äcklig på armen av dom, samt att tröjärmen fastnar i klockan.

Samma här!
Har nickelallergi så jag har en Swatchklocka för barn i plast som jag köpte för en 5-6 år sen för 325:- den funkar jättebra och kliar inte.....
ANki

Det var bara en undring, jag ser aldrig armbandsur längre och har själv inte haft ett sedan jag var liten parvel och fick en mobiltelefon. Jag ser helt enkelt inget behov för det i dagens samhälle när alla har mobiltelefoner.