Jag är glad, väldigt glad. Äntligen har jag börjat fatta att det verkligen är sant.
Försäkringskassan har beviljat mig "
utanförskap" retroaktivt och tillsvidare. Nu slipper jag grubbla över hur jag ska klara mig ekonomiskt.

Eftersom FK hade slarvat med mitt ärende, blev jag erbjuden ett möte med en av FK:s 'utredningsläkare'. Han kunde snabbt konstatera, att jag inte klarade av att utföra något på arbetsmarknaden förekommande arbete.
Intygen från mina olika läkare, bl a reumatolog, dög inte. Där framkom ju bara hur sjuk jag var. Det läkarna ännu inte förstått, är att de måste göra en bedömning av hur sjukdomen hindrar oss sjuka från att arbeta.
Det räcker inte att intyga graden av nedsatt rörelseförmåga, värk och ev sömnsvårigheter. Det måste också ställas i relation till alla
på marknaden förekommande arbeten.
Minst sagt svårt för en läkare att göra. Det ingår ju inte i deras utbildning egentligen.
Men,
jag är glad, jätteglad! Om inte kroppens tillstånd hindrade det, skulle jag hoppa över små hus.