|
1989 blev vårfamilj adopterad av en liten honkatt av modell bondkatt med angoramage.
Jja du läser rätt katten hade bestämt sig för att flytta in till oss om vi så vill eller inte. Hon kom på sensommaren och ingen i byn kännde igen henne. Hon trängde sig in till oss och hon krävde snabb och effektiva måltider. skaffade sig flera sovplatser, men hon vägrade gå ut på gården om det fanns en bil där, samt accepterade inga närkontakter ffrån oss i familjen förutom att vi ställde ner mat på fat till henne.
Vi skulle inte ha någon katt.... Men jag ska ha den här familjen... Till slut efter en månad , tog sonen och jag katten i hemmagjord bur av fryslådor av stålnät från ett gammalt frysskåp,och livremmar, (problem= uppfinnarens moder) . Vi veterinärbesiktigade kattan , frisk ungflicka, fic sina vaccinationer och avmaskades och förklarades som familjemedlem. Sonen döpte henne till Fjollan direkt för det hette knattarnas katt i Kalle Anka På hemvägenfrån vetten, slet sig fjollan som tydligen hade ett tidigare bil-trauma, i bagaget, tro det eller ej, men katten sprang skrikande runt överallt i bilen med raketfart samtidigt som hon illsket dairre. Sonen blev livrädd att nu hade denna hans första kisse helt gjot bort sig och måste flytta. Jag grär också, men för att det blev jag som fick lyfta ut bilstolarna och sanera både dem och resten av bilen. Tog tre veckor med upprepad skurning och cupéfläkt med fönster lite öppna. Men vi fick till slut bort lukten. totalt. andra delen Fjollan blev familjens käraste och efter ett halvår fick hon sin första kull ungar i garderoben!! Nu dlev det panik 4 katter till nej. Redan andra dagen hade ryktet gått att vår katt fått ungar och alla ville köpa. Vår kattmamma hade en del eftersträvansvärda egenskaper. Hon var rädd för trafik. Hon gick inte upp på bord eller bänkar, Hon klättrade aldrig i gardiner eller på väggar. Hon stal aldrig mat från bord eller köttfärs eller fisk på upptining på bänken. Allt detta lärde hon sina ungar med mjuk men snabb tass. Hon fick flera kullar och den sista kullen fick hon besvär med. eftetr första ungen kom det inte fram fler, så det blev Ulltuna och kejsarsnitt och kastrering. Vi behöll den sista katteungen, det var 1995 och han lever ännu, 15 år, kastrerad, värdig gentleman som helt nonchar vår nya vovve som så gärna vill sätta fart på kattskrället. Vi var noga med att kastrera hanen för det var överfullt med katter i vårt villaområde då. Helt plötsligt har det nu flyttat in en eller två hundar i nästan varje hus i området, vilket iofs inte alls är störande, bara roligt med fler sociala träffar. MEN.. var som stör mig är att alla inte plockar upp hundbajset efter vovven inte ens de som lägger jättehögar. Detta är min första hund, men har ingen respekt kvar för dessa "vana" hundägare som ju bygger upp ett hat mot hundar, Tänk på förkolans promenad tur på trottoaren. Hur kul kandet vara i omklädningsrummet på förskolsn när ungarna kommer hungruga till lunnch med äckliga stövlar och overaller. HUNDÄGARE SKÄRPNING. De flesta hundar kostar idag många tusen kr och ändå hjälper det inte. Usch vad mycket det blev.. Maramara
Redigerat av maramara: 15-03-2010, 00:47
|