Kommer ni ihåg, på femtiotalet när vi arbetade till 12-1 på lördagarna?
Då var det inte nådigt att vara nygift och störtkär, när man hade en karl som kom hem ett dygn i veckan.
Klockan tre på lördagen kom tåget med " gubbarna" Gubbarna var dom om dom bara var tjugo och nygift.
Klockan fem på söndagen var det dags att ta farväl igen.
Sedan var det att smörja sig med tålamod och vänta, vänta. Det var mycket väntande på den tiden.
Stress och gå i väggen, vad var det?

Då hade flickor rosett i håret, TV rutans hörn var avrundade, nylonstrumporna hade söm, farbröder hade hatt och man hade pampuscher, hattar som kvarnjul och långa hanskar.Pojkar hade vattenkammad hår och golfbyxor.
Då kunde vi ha stört roligt för en tjuga. Idag har man det inte ens tråkigt för en hundring. Och för att ha roligt behövs alldeles för mycket pengar, som man inte har och då konsumerar man i förskott, med lån som man inte har råd att betala tillbaka.
Nä jag är nog galen

En del har nog barndoms minnen från femtiotalet, men ni flästa har nog inget minne överhuvudtaget från den tiden.
Är jag ute och åker nu?