CITAT (Peztis @ 23-05-2010, 22:41)

Jag hade inte grävt mig nedåt för att fixa till landet, jag hade nog hellre byggt på höjden.
Jordfräsen är ju bra för att luckra upp jorden så den blir fin och porös - men maskarna håller nog inte med om att det är en underbar maskin!
Mitt land låg i träda ett par år när sonen var nyfödd och för kanske tre år sedan så hjälpe min pappa mig med att fräsa hela landet. Nu i år är jorden jättefin med massor med mask, så mycket har det inte varit åren efter fräsningen. Men så har jag haft i en massa gödsel och annat som säkert maskarna tyckt om.
Grejen är ju litet den också att kompakteringen helt har förstört jordens förmåga att suga upp vatten och att dränera vatten. Kompakterad lera kan ju bete sig som cement och det vill man ju inte direkt ha mellan växterna och grundvattennivån innebär att det under torra perioder kommer det att vara ännu torrare och under våta perioder kommer det att vara ännu våtare. Då hade jag hellre gjort som du säger men i pallkragar på en annan plats och försökt fixa till jorden på den där platsen under tiden

Jordfräsen är även ett jättebra sätt att slå sönder aggregaten med och förstöra välaggregerade jordar helt vilket många gör i tron om att jordfräsen faktiskt skall göra en luckrare jord när det du i slutändan i själva verket får ut är en jord med enkornsstruktur som inte växternas rötter kan växa särskilt bra i. Bäst, speciellt när det gäller en styv lerjord, är att helt enkelt regelbundet tillföra organiskt material och låta bli att bearbeta jorden mer än nödvändigt. Det görs automatiskt via tjäle, torka, kemiska processer och av mikrolivet m.m, gynna hellre dessa processer än att ge dig på att mekaniskt bearbeta jorden. Sedan som du nämner så är det inte alls bra för mikrolivet att fräsa jorden.
Kanske blev repetition men jag orkade inte ta mig igenom väggen av text
Redigerat av Nauti: 24-05-2010, 07:48