Under dagens slyröjning på tomten i södra Bohuslän hittade vi en ovanligt glädjande slyväxt: En vildapel på en dryg meter. Vildapeln är riktigt vild, dvs det här är inte fråga om en frösådd från något trädgårdsäpple, utan ett helvilt äpple (sådana det finns många av här i krokarna, men inget tidigare på min tomt).

Vildäpplen blommar ju ljuvligt i maj, så mycket blom vill jag ju ha, men kanske också ha möjlighet att ympa in smakliga äpplen när det vuxit till sig lite till.

Frågan är nu: Hur beskär jag bäst för att få max blomning + bästa möjligheter att i framtiden ympa på (sannolikt mest aktuellt med mitt favoritäpple - det i pomologiska kretsar inte alltid så högattraktiva "moderna" äpplet Aroma).

Den frösådda vildäppelplantan är nu en dryg meter och består av 4-5 "spön", som en buske alltså, men ett par av spöna har förgrening nästan ända nerifrån basen. Ska jag klippa bort allt utom ett "basspö", och hur ska jag i så fall klippa detta spö för att få en bra förgrening och grundstamsmöjlighet?

Mycket tacksam för erfareneheter och råd

Puttar upp frågan

Grattis till fyndet! Vildapeln har ju aldrig någon ätfrukt, så om du är säker på att det är det och vill ha frukt kanske du ska ympa huvudstammen på det redan nästa vår? Annars vet man inte hur långt fåglar kan ha spritt frön, det kan ju vara ett förvildat äpple i stället för vildapel. Inte så stor chans till gott ätäpple då heller, men det händer, jag har hittat flera.
Jag är inte så haj på ympning, har bara lyckats med barkympning på större grenar.

Beskärning gör man annars inte för att få mycket blomning utan för att få fram starka grenar som kan bära frukt och för att få in sol i kronan. Du kan följa olika modeller som finns beskrivna i böcker och på nätet, det är lite en smaksak vilken form man skapar om man bara har förstått de grundläggande idéerna.

Tusen tack för svaret Anders - bäst är väl att (om jag törs) både ympa och beskära i vår? Eller beskära i vinter kanske - har aldrig haft fruktträd, får väl läsa på. Funderar förstås på hur grova "spöna" ska vara för att man ska kunna ympa på dem? Jag uppskattar diametern på de grövsta två spöna till ett par centimeter bara (för apeln liknar som sagt mest en buske med flera raka "spön" - inget har förgrenats än).

Vet du (eller ngn annan) ngt om detta - eller kanske bättre att jag satsar på böcker och närartiklar?

tack igen, Eklo

Hur kan man vara säker på att det är en vildapel?
/nyfiken/

Man kan vara nästan säker på att det inte är en vildapel, Malus Sylvestris, och ganska säker på att det är en blandning av olika ätäppelsorter, men oavsett det så blommar dessa ofta överdådigt. Och ganska ofta blir frukten inte särskilt god, inte att äta direkt i alla fall. Men ditt träd kan vara ett undantag!

Om du vill ha ett enstammigt träd och det är det viktigaste så skär du naturligtvis bort allt utom den som ser ut att kunna växa rakast. Samma om du tänker dig att använda dig enbart av roten, dvs använda den individ du har nu som grundstam till ett enstammigt träd.

Men snabbare att få fram många olika frukter och blomning blir det ju att behålla flerstammigheten. Då har du ju mer att ympa på. Och då kan du antingen ympa in flera sorter lågt i de stammar du har nu, eller vänta till dess att trädet vuxit lite mer och ympa in senare.

Om du inte är van att ympa så är det bättre att ha flera ställen att ympa på. Misslyckas en eller två så har du iallafall någon kvar. Och ympa in senare på det som växer upp kan du ju också göra i den sort som du ympat in, dvs dess grenverk.

Skkulle du lyckas med alla ympar och fortfarande vill ha ett enstammigt träd, så har du fortfarande möjligheten att skära bort de du inte vill ha. Men flerstammiga äppelträd håller också bra i många år, om än kanske inte flera hundra år som enstammiga kan göra.

Själv har jag fått några få frösådder i min äng, och dessa har jag behållit som flerstammiga, ympat in olika sorter lågt och sedan väntat. Några ympar har klarat sig, men jag väntade lite länge och glömde bort det hela i det höga gräset som växer upp. Trots detta har någon ymp klarat sig och nu börjar det pinna på som ett ungt äppelträd gör.

För att öka tillväxten - ta bort marksvålen (gräs mm och dess rötter) runt skottet så stort som grenarna sträcker sig och lägg på trädgårdskompost. I vår kan du lägga på kogödsel där. Håll vattnat för att öka tillväxten ytterligare.

Man kan ympa i mycket tunna underlag, t ex 5 mm diameter grenar, och man kan ympa i grövre grenar. Själv lyckas jag bäst med ympning i tunnare underlag. Finns en bra sida på nätet om ympningssnitt, googla på ympning av fruktträd. Ympning gör man på våren innan knopparna svällt, ockulering gör man på sommaren.

Å! många och varma tack för detta ingående svar.

Äpplet växer på en ö i södra Bohuslän, och på denna ö är det gott om vildaplar med pyttesmå sura frukter, men mycket ont om inplanterade ätäpplen - det är därför jag förutsatt att detta är ett av alla vildapelfrösådder som lyckosamt hamnat på min tomt, men är detta scenario ganska ovanligt vaknar givetvis den gamla fältbiologen i mig - måste snarast artbestämma!

Träd/busken växer verkligt otillgängligt på min naturtomt, men trevligt nog ändå nära huset så att det går att sköta om och se blommen på. Runt fötterna ett virrvarr av sly av olika slag - och en hel hoper vilda taggiga björnbärsplantor. Att där gräva rent runt stammarna är sannerligen ett projekt - får allt se om kraften kan orka till det.

Trevligt att tänka sig ett flerstammigt äppelträd, det har jag verkligen ingenting emot - trodde bara i brist på vana att det bästa för växten var att göra det enstammigt, men behövs inte det så är jag bara glad.

Ympat har jag aldrig gjort - det blir sannerligen ett experiment, således ett utmärkt råd till mig att behålla alla grenar så att jag har råd att misslyckas flera gånger utan att alltsammans nödvändigtvis går år skogen. Ympning ska väl ske på vårvintern, eller hur? Är det bästa att köpa ympris, tro - eller kan jag knycka från avlägsna grannens Aroma, som är min favoritsort? Grannens träd är 4 år gammalt och alltså rätt litet, men grannen är en god vän och skulle nog kunna offra några grenar mot en middag...

Japp, ympning gör man på våren innan knopparna sväller. Riset tar man när träden är i vila, december brukar vara en bra tid. Andra lyckas bra med att ta senare ris också, men säkraste vilan är i mörka december innan kylan sätter in. Lagras negrävda på t ex norrsida av hus inlindande i blöta tidningspapper, eller i blöta tidningspapper och plastpåse i kylskåp. Riset får inte torka ut, det måste vara fuktigt hela tiden.

När man tar riset är det årsskott man väljer, ca 40 cm långa brukar vara bra lagringslängder som itne torkar i första hand. I övrigt är dete bara att läsa på om hur man lägger snitt mm och att investera i en bra kniv.