Har nyligen blivit utförsäkrad ifrån F-kassan efter en längre tids sjukdom och vet inte hur jag skall klara min ekonomi framöver. Kommer att få något som kallas för aktivitetsstöd men det motsvarar inte ens hälften av vad jag skulle ha fått om jag jobbade, kanske lätt att säga: "gå tillbaka till jobbet då" men om man nu inte klarar det så vad gör man...? Är inte arbetslös och har min anställning kvar men skall ingå i något slags projekt under tre månader hos Af för att bedöma min fortsatta arbetsförmåga. På grund av semestrar kommer denna utredning inte igång förrrän i höst (augusti) och jag får inga pengar förrän tidigaste den 15:e augusti och det finns räkningr som skall betalas långt innan detta datum. Som tur är har jag redan lagt undan pengar till räntor och amorteringar för huset inkommande kvartal men det är ju en hel del andra räkninger som också behöver betalas.

Till saken hör att jag även har ansvar för min 21-årige son som lider av ett autistiskt syndrom och jag får inga som helst bidrag för honom men han behöver mat och kläder lika mycket som vi andra och det gör inte saken lättare. Blir nog till att söka socialbidrag även om det bär mig emot men jag har inte gjort något fel och betalat skatt under alla år så varför skulle jag skämmas.

Väljer att svara även om inlägget hamnat i fel avdelning.

Är du med i facket? I så fall har du rätt till månatlig ersättning från AFA, så länge du har aktivitetsersättning.
Summan är beroende på din inkomst innan du blev sjukskriven.

Varför får du inga bidrag för din son ?Du verkar ju praktiskt taget vara personlig ass för honom-Överklaga!

Vill inte göra dig för nedslagen men att söka soc är en sak , att få något en annan. Har en kompis som sökte men fick nej därför att hon har en bil som är värderad till 35.000 - 40.000 kr.

Hon har så låg sjukpension att hon är berättigad till c:a 1.000 kr / månad i socbidrag men hon får inte det p g a bilen. Man måste göra sig av med allt av större värde innan man kan få soc.

Försök att ta reda på om det finns något du kan få från andra ställen precis som andra här sagt. Vänd dig till facket , du kanske har en försäkring , mm mm . Kolla precis allt och naturligtvis måste du ha ersättning för din son , kräv det !!!!

Jag har en väninna som under en svår period av sitt liv behövde söka socialbidrag. Efter mycket tvekande så gick hon och pratade med en soc.sekreterare och fick reda på att hon ju visst hade pengar, bundna i sin köpta lägenhet!! Så innan hon kunde söka något så fick hon minsann sälja det hon kunde för att få pengar, dvs lägenheten! Hon bad mer eller mindre soc.sekreteraren att dra dit pepparn växer och hon lyckades låna pengar privat tills situationen rett upp sig... Sälja lägenheten och stå på gatan med två barn, finns ju inga hyreslägenheter att söka... Hur tänker de då?!

Ber om ursäkt för att tråden hamnade under fel avdelning, tror det beror på värmen att man inte är så skärpt som man borde men nu när så många valt att skriva trots fadäsen så får den ligga kvar här.

Citat netha: "Är du med i facket? I så fall har du rätt till månatlig ersättning från AFA, så länge du har aktivitetsersättning.
Summan är beroende på din inkomst innan du blev sjukskriven."

Jag är med i A-kassan men inte i facket, blev utstraffad därifrån iom. min sjukdom då jag inte betalade in avgifterna som jag skulle. Så länge jag uppbar sjukpenning hade jag viss ersättning från Alecta (tjänstepension) men medan jag ingår i Af:s tremånadersprogram räknas jag som frisk och arbetsför så det blir inga mer pengar från Alecta så länge det pågår.

Jag hade bidrag för honom förut men det upphörde iom. att han fyllde 18 och nu går pengarna direkt till honom istället. Han betalar en del av bidraget till mig men det är inga jättesummor och det lär bli ytterst knapert i sommar/höst hur man än vrider och vänder på det.

Frågan är väl om du är berättigad till underhållsstöd från soc. Dom kollar alla inkomster och utgifter man haft de senaste tre månaderna. Sen får du inte ha sparade pengar och det är hushållets gemensamma inkomster som räknas.
Sen ber dom en att ringa och be om uppskov med räkningar om du beräknas få pengar inom överskådlig tid. Att ersättningen du får som aktivitetsstöd är mindre än hälften av din lön tas det knappast hänsyn till utan är den ersättningen i paritet med socialbidragsnormen så lär du inte få något mer tyvärr.

Det är grymt och eländigt att bli utförsäkrad och jag kan bara hoppas att det kommer att ordna sig för dig. Jag vet exakt hur det är då jag varit i samma sits för några år sedan. Fick sälja min lilla stuga med förlust och även bilen innan dom gick med på att bevilja stöd. Efter många månader beviljades jag sen "förtidspension" och det retroaktivt och fick betala tillbaka varenda öre jag fått av soc. Stugan kan jag leva med att jag blev av med men värre är det med bilen som var min frihet och gav mig livskvalitté. Hade jag fått den pensionen på en gång så hade jag åtminstone kunnat ha kvar bilen och dessutom sluppit betalningsanmärkning som idag gör att jag inte ens kan hyra en bil.

Jag har inget av något större värde här hemma eller någon annanstans och min bil är en skruttig SAAB från -93, knappast värd mer än 6-7000. Min inkomst de senaste två åren har bestått av sjuklön och ett bidrag från Alecta (tjänstepension). Några sparpengar finns inte och jag lever lite av hand till mun just nu. Fick också en betalningsanmärkning för några år sedan pga en P-bot på 300 kr som jag glömt/slarvat bort, hjälpte inte att jag hade betalat den med straffavgift och allt, det hängde med i tre år i alla fall och på ett ställe fick jag inte ens hyra en videofilm pga. detta. På en annan tråd sa jag att jag numera betalar alla mina räkningar hur dåligt jag än mår men nu vet jag inte ens om jag har pengar så det räcker till dem. Har dock stenkoll på alla mina papper och allt är snyggt inplacerat i pärmar så vad som än frågas om så kan jag visa svart på vitt.

Men kontakta dom och kolla, det kan ju ta sin tid innan du får komma dit.

Du skall absolut ansöka om försörjningsstöd men det är mycket lågt när man är ensamstående. Man har inte rätt till bistånd om "behovet kan tillgodoses på annat sätt" vilket betyder att man inte får äga någonting av värde egentligen. Men..individuella bedömningar görs och är behovet temporärt så kan man göra den bedömningen att ett kortvarigt bistånd är befogat om det "stärker dina möjligheter att leva ett självständigt liv"

Jag skall ringa på måndag, man kan ju inte få mer än nej. :-)

Att inte ha sparpengar hjälper inte . Om du haft inkomst över socialbidragsnormen tidigare så skulle du ha sparat dessa pengar för att ha nu. Bor du i eget hus så måste det antagligen säljas , bilen likaså . Enda gången man får behålla bilen är när den krävs för att kunna ta sig till jobbet men då får det naturligtvis inte gå att åka kommunalt dit.

Har själv försökt "låna " pengar hos soc en sommar när jag fick vänta på min A-kassa i tre månader och inte kunde betala räkningarna. Det blev blankt nej eftersom jag hade haft över normen tidigare och då skulle ha sparat pengar. Det man får till är skälig hyra , mat , kläder , el , och lite till. Har man en stor hyresbostad så måste man flytta till en mindre som är billigare , har man hus så måste man oftast sälja det likadant med bostadsrätt.

Du måste vara helt utan möjlighet att skaffa egna pengar , i princip lika utblottad som någon som inte ens har kläderna på kroppen. Men du får inte ens då om du som sagt tidigare haft inkomst över normen.


Jag förstår inte de som säger att de är " avundsjuka " på de som lever på soc , det är inte precis något lyxliv man kan leva då.

M a a att du har ansvar för din son undrar jag inte om du kanske kunde vara hans personliga assistent om han nu behöver en sådan? Har dock full förståelse för att du kanske inte klarar av att arbeta med detta utifrån din egna nedsatta förmåga. Jag vet inte heller hur pass nedsatt hans förmåga är men han kanske skulle kunna vara berättigad till aktivitetsersättning om han inte bedöms kunna klara ett arbete sett till arbetsmarknaden. Om han även, utifrån sitt funktionshinder, skulle exempelvis slita mer på kläder, behöva speciell mat m.m så kan du söka handikappersättning. Om han går fortsatt i skola och om han omfattas av LSS har du ju möjlighet att kunna ansöka om tillfällig föräldrapenning trots att han är 21 år.

Sonen bör du ju absolut ansöka om bidrag för, majoriteten som har någon form av psykiskt handikapp får stöd även om de "friska" i närheten ibland får strida för det.

Sen vad gäller din egen sjukskrivning så blir jag lite förvånad. Hur har du kunnat missa alla skriverier och allt prat i tidningarna som var då när förändringarna trädde i kraft runt nyåret? Jag har en i min närhet som gått över från sjukskriven till a-kassa, sådär bara och det är ett klart fall för arbetsprövning i mitt tycke då det är en som jobbar som en karl hemma men inte kan jobba på annat håll då det är så mycket jobb hemma.

FYY FAAAANNN!!!!! Jag blir så jävla arg!!! Hur fan kan det få va så här i sverige 2010!!!Jag blir så RÄDD!!! Var ska det sluta?
Själv råkade jag ut för systemet ORDENTLIGT 2007!!! För att göra en lååång historia kort så :
Jag hade haft 100% sjukersättning i många år men helt plötsligt så säger FK NEJ inte mer , du är inte sjuk längre! Efter många turer hit o dit så slutar allt med att jag får 0 kr i inkomst i ett helt år!!!!! Jag får inte ens från Soc.
Så länge jag har NÅT ....alltså NÅT,,,så får jag inte ett öre!!! Jag hade både bil (GAMMAL) o bostadsrätt.
Det slutade med att jag fick depression med ångest!!! Jag har aldrig förut haft problem med sånt! Jag har varit lugnet själv! Men inte nu längre! Jag har blivit botat från deprissionen men man är hela tiden nära att åka dit igen eftersom mitt läge fortfarande är väldigt ovisst!

Ska det verkligen få va så här???!!
DAGS FÖR EN FÖRÄNDRING!!!

Jag håller tummarna för dej!!!

Ett litet råd bara, anmäl dig på arbetsförmedlingen och sök A-Kassa med en gång! Beroende på omständigheterna, tid etc så kan det gå..... Om inte skadar det inte att försöka i alla fall,.....

Klart att jag inte missat allt som skrivits angående förändringarna vad det gäller sjukersättning etc. men det blir jag inte "rikare" av.

Jag är inskriven hos arbetsförmedlingen och har kontakt med A-kassan och just nu pågår en tre månader lång utredning hos Af för att bedöma min fortsatta arbetsförmåga men den lär dra ut på tiden då det är sommar och de flesta handläggarna är på semester. Får aktivitetsstöd från F-kassan så länge utredningen pågår men den motsvarar inte ens hälften av den inkomst jag hade medan jag arbetade så det är inte konstigt att jag har en klump i magen just nu och har svårt för att somna om kvällarna. Är inte arbetslös och tanken är väl att jag skall börja arbetsträna på mitt jobb när utredningen hos Af är klar men det är inte säkert att det blir med samma arbetsuppgifter som jag hade innan. Enligt lag är arbetsgivaren skyldig att försöka omplacera personal som inte klarar av sina arbetsuppgifter efter tex. sjukdom så min framtid känns mycket oviss just nu.

Stackare! Det är så enkelt för dom som "bestämmer" att bara sitta och säga att man är frisk och att man ska börja jobba.
Jag var själv sjukskriven till o från i några år, jag har arbetstränat o arbetat upp till 75% men blev sjuk igen. (magproblem)
Så blev jag utförsäkrad 1 december 09 och började jobba 100% den 1 januari fast jag inte var helt frisk ännu, chefen sa att det var då tur för annars hadde hon måst säga upp mej för det fanns inget annat arbeta att erbjuda innom kommunen.
Nu har jag bestämt mej för att bara jobba 75% till hösten för jag orkar inte jobba heltid, då man bara sover all ledig tid så har man inget liv längre tänkte jag. Började fantisera om att lika gärna vara död tills jag bestämde mej för 75%.
Jag tycker verkligen att du ska gå till socialen eller din chef och be om hjälp med hur du bäst ska göra, det är lätt att man ser allt i svart efter en lång tids sjukskrivning. Det finns lösningar på allt, lycka till.

Var på ett möte hos Af idag och kom nyss hem och så får man se detta på Expressens sida, föga uppmuntrande:

http://www.expressen.se/Nyheter/1.2085742/...ivsintroduktion

Jo men du har ju ett jobb eller missuppfattade jag det. Är det inte meningen att du ska kunna gå tillbaka till det eller kunna få andra arbetsuppgifter.

Det finns väl ingen som trott att det plötsligt efter 3 månader med aktivitetsstöd skulle finnas jobb åt alla.

Har förvissso ett jobb/anställning men kommer jag att klara av det...?

Malcolm det är bara att prova ( jag vet att det inte är bara...) men för ju längre man är hemma ju svårare blir det. Kan du inte börja med bara 50%?

Går på alla möten som förväntas av mig men hyser ändå inget större hopp om framtiden. Skall på ytterligare ett möte om en vecka.

Ge inte upp ! Förstår att det inte känns alls bra , inte kul att ha det som du har det.

Ta en dag i taget , fundera inte för myckte framåt än , lätt för mig att säga kan man tycka men jag har varit i liknande situation . Försök att se något varje morgon som du kan ha " lust " att göra , ett tag var mina frösådder det enda som fick mig att överhuvudtaget lämna sängen längre än några minuter åt gången.

Ovissheten är värst , när man får klara besked , även de tråkigaste , så vet man i alla fall vad man har att rätta sig efter. Då kan man börja " motarbeta " sin situation och förhoppningsvis göra något som kan göra den lite drägligare.