Åååh... *avundsjuk*
Har du släkt där? Måste vara underbart att känna staden "inifrån", inte som turist. Jag bytte tåg där en gång på väg till Ungern och hade lite väntetid kl. 5 på morgonen, det var speciellt och mycket oturistigt, på sätt och vis har jag starkare minnen av det korta besöket än av turistresan.
Har du släkt där? Måste vara underbart att känna staden "inifrån", inte som turist. Jag bytte tåg där en gång på väg till Ungern och hade lite väntetid kl. 5 på morgonen, det var speciellt och mycket oturistigt, på sätt och vis har jag starkare minnen av det korta besöket än av turistresan.
Tyvärr var vi tvungna att lämna Prag när jag var tre år (1945) mitt under brinnande krig. Har ingen släkt där längre. Men har varit där flera gånger också tillsammans med mor som berättat mycket om staden. Känns vemodigt att åka dit - men ibland bara måste jag för längtan dit är stark.