Nu är väl denna diskussion om barnens hjälande eller inte helt OT men det är intressant i alla fall så jag fortsätter...

På dagis (i alla fall på vårt men jag tror det är samma på i stort sett alla) får barnen lära sig att hjälpa till att duka, lite grann med matlagningen, man tar undan sin tallrik osv efter maten och man påbörjar inte en lek eller projekt förrän man har tagit undan det man dragit fram innan.
Detta bör även gälla hemma och jag försöker så gott jag kan att hålla fast vid dessa handlingar för sonen (snart 6 år).
Det är små enkla saker men som egentligen är JÄTTESTORA för att läget ska hållas någorlunda under kontroll i hemmet. sonen tycker det är skoj att dammsuga och moppa (ok, man får ju göra om det själv) och jag tjatar in absurdum om att han MÅÅÅÅÅSTE ta undan legot efter sig och inte sprida ut sig över heeeela golvet - jag måste kunna få komma in i köket i alla fall! Mycket gnäll och tjat blir det.
Nu leker han inte så mycket i sitt eget rum eftersom vi har ett så bra allrum och det är där vi är mest. Men snart kommer han nog att vara mer på sitt rum och då får han banne mig städa där också.

igår var han med mig och städade på dagis, det var rätt skoj att dammsuga med centraldammsugaren. Ett tag i alla fall...

Jag håller med AQ om att man ska börja när barnen är små och dom tycker att det är roligt. Vad menar du med tillräckligt ansvar?

Har du en partner som har en annorlunda syn på städning så gäller det att kompromissa samt låta partnern städa på sitt eget sätt. Dessutom kan man väl förhoppningsvis prata med sin partner annars bör man byta till någon annan.

Frågar som AQ, hur har du själv gjort?

Jag har inga barn och jag vågade inte skriva det först eftersom ni antagligen då genast skulle slå ner på det och säga att jag minsann inte kunde veta något i saken.

Däremot läste jag en väldigt intressant artikel i tidningen hälsa för några år sedan där de tillämpat det här med rådslag och ansvar på lika villkor. Det gällde tonåringar. Det var också psykologer och andra yrkesmänniskor som berättade om hur detta kunde gå till och varför det var bra.

Det kan ju faktiskt vara så att jag som inte har barn har lättare att minnas hur det var för mig när jag växte upp. Jag har ju många vänner som har barn också och ibland tycker jag de fullständigt tjatar sönder sina barn.

Förr började barn förvärvarbeta när det var 12 år för att bidra till uppehället.

Ingen av er som svarat har beskrivit att ni satt er ner och haft rådslag där ungdomarna fått tänka efter och fatta beslut utifrån vad de själva kommit fram till.

Jag vet inte hur jag skall förklara vad jag menar för att ni skall förstå hur jag menar.

Sedan handlar det INTE om att jag tror att jag vet bäst eller något sådant. Jag tycker bara det är intressant att diskutera.

Jag känner en som brukar ha rådslag hemma och hon tycker att det funkar bra.
Sedan om resten av familjen tycker det - det vet jag inte!

Vi hade aldrig några planerade rådslag det funkade ändå.

Var bara tvungen att återkoppla, förlåt om jag är sen (jag har putsat fönster ).

Jag menade att jag inte tycker att det är så lätt att involvera ungdomarna på det sätt som Christa föreslog, dvs sätta sig ner och komma överens. De har inte samma sätt att se på saken som vuxna, alltså generellt, och därmed får det bli de vuxna som bestämmer ibland.

Jag själv tvingar min son att hjälpa till som jag skrev, så honom görs det inga björntjänster för. Han får både dammsuga, torka golv, skura badrum och diska, fylla tvättmaskin osv osv, men inte allt på en gång och inte lika mycket som jag. Har jag mindre ont gör jag kanske det mesta själv, är det en usel period får han ställa upp mer. Men han ska inte tillåtas att flytta hemifrån och inte veta hur man sköter ett hem.

Vad räknar du som "förr"
Mina föräldrar, som var födda alldeles i början av nittonhundratalet förvärvsarbetade inte när de var 12 år.
De fick hjälpa till hemmavid med barnpassning och räfsa hö t.ex (som jag också fick göra vid den åldern, fast mest på skoj för min del) men absolut inget förvärvsarbete.


Vi har aldrig (maken och jag) haft rådslag med barnen ang städning ... de har fått ta hand om sitt eget rum från tolvårs ålder ... förutom att jag storstädat kanske en-två ggr/år.
De har fått lära sig hur man anv tvättmaskin o diskmaskin mm mm
lärt sig matlagning och bakning och alla fyra är riktigt duktiga kockar o bagare.

Min åsikt är att föräldrar inte ska sitta och rådslå med barnen ang vad som ska göras ... som förälder säger man till .............
men om det sedan alltid fungerar ... det är en annan femma

Håller med!

Tyvärr kommer jag inte ihåg var jag läste artikeln.