Ok, jag har inte sett nån annan att lova det, därför undrade jag!

Inte jag heller det var därför jag blev så förvånad!

Kommentaren var inte riktad till dig utan mera ett utrop för den vändning tråden tagit.

Målet med en diskussion, Var är ditt mål?

-Hålla mig till ämnet så gott som möjligt.
-Försöka vara lite ödmjuk också. Ställa gärna ngn motfråga och vara lite nyfiken istället för att pladdra på själv. Diskutera är ju ngn form av 2-vägs...

Jag är faktiskt kass på att hålla mig till ämnet, oftast. Diskussioner som jag läser får mig att börja tänka på något annat och då skriver jag om det. Å andra sidan tycker jag det är då de mest intressanta diskussionerna uppstår oftast. Jag går heller inte in med ett färdigt mål när jag diskuterar. Det är ju olika från ämne till ämne.

Tycker att det beror lite på vad man diskuterar om det det är ok att man hamnar OT. Ofta vidgas ju ramarna för ämnet allteftersom diskussionen fortskrider och det kan vara nog så intressant. Hur kul vore det att ha diskussioner i sammanträdesform. "Klubbat, nu tar vi nästa punkt på dagordningen". Är det önskvärt med ett så allvarligt diskussionsklimat i småpratsavdelningen att det behöver ropas OT så fort någon hamnar utanför ramarna?

Jag ställde egentligen frågan därför att jag ibland får intrycket att en del tycker det är ett självändamål att vinna i någon slags kamp.

Jag läste en gång att "män ser diskussioner som en maktkamp". Det har jag ju märkt hos en del karlar där jag jobbade tidigare men här i forumet är det vanligare att kvinnor ger intryck av att se diskussionen som en kamp mellan två diskuterande personer.

Det beror nog på hur du själv tar det. Har man den inställningen så blir det ju inte mycket till diskussion. Jag har aldrig ens tänkt tanken att målet för en diskussion skulle vara att vinna någon slags kamp.

Att gå in i diskussioner och tänka på att vinna eller inte förlora känns jobbigt.

Vill själv lära mig ngt eller höra vad andra tycker.

Däremot vill jag inte bli påprackad andras åsikter som det lätt blir när politik, religion diskuteras så undviker nog helst de ämnena.

Och off-topic gör inget om man går fast Slottsliv-tråden ballade ur helt. Även grönsakstråden skenade iväg har jag för mig...

Hur kommer det sig då att du i en tråd tyckte att jag var ganska dum som trodde att endast ovanjordsgrönsaker ingick i LCHF och sedan i en annan tråd när jag anammat ditt synsätt anmärkte på det och skrev att morötter inte ingick i LCHF?

Mitt intryck var att du hade så bråttom att säga emot mig så att du råkade säga emot dig själv.

Det beror ju på var man själv lägger ribban i LCHF-kosten. Har man hållit på en strikt LCHF-kost en längre tid och kanske "nått sitt mål" kan man lägga till saker i kosten, om än med måtta, utan att vitsen med LCHF försvinner. Det är fortfarande LCHF-kost. Alltså kan jag numera äta grönsaker som växer under jord någon gång ibland liksom att jag kan tillåta mig lite mer frukt än i början utan att må dåligt av det. Skulle jag däremot börja äta socker, pasta, potatis, ris och spannmålsprodukter mer eller mindre dagligen så faller ju hela konceptet. LCHF säger inte att man för all framtid måste hålla strikt på kosten och att den ska vara mer eller mindre kolhydratfri. Sen beror det ju också på hur man sätter ihop sin måltid. Det går ju faktiskt att hålla en hyfsat låg kolhydratnivå även om man lägger en morot på tallriken. Vilken kolhydratnivå man lägger sig på är individuellt och bestäms inte av någon annan än man själv.

Att man rekommenderar helst ovanjordsgrönsaker (inte ens alla) beror ju på att grönsaker som växer under jord oftast är mer socker och stärkelserika, precis det som man vill ha en låg nivå på. Rekommendationerna är ju dessutom ofta skrivna för dom som vill börja lära sig om LCHF och då ser det kanske väldigt strikt ut om vad man kan äta och inte. När man börjar med LCHF tar det tid innan kroppen ställer om förbränningen och då går det inte att fuska om det ska fungera.

Letar du efter sånt som du kan vrida till något negativt mot dig personligen? Jag har inget som helst behov av att vinna något mot dig. Försök förstå det. Att du tror att jag sa emot mig själv beror kanske på att du vet för lite om LCHF och att du letar efter något du kan sätta dit mig för. Det är ingen kamp Christa!

Om det nu är en diskussion i all vänskaplighet från din sida hur kommer det sig då att du skriver saker typ "jösses vad du slingrar dig Christa". Förstår du inte att det är en förolämpning?

Om du sitter och diskuterar något tillsammans med en väninna hemma i soffan så säger du väl inte "jösses vad du slingrar dig"?

Nej det är ingen förolämpning att säga så när du (eller någon annan) svarar på något helt annant än det man frågar eller börjar prata om annat. Det betyder bara att "det där var inget svar på frågan". Fattar inte hur du kan ta det som en personlig förolämpning. Varför tar du allt man skriver som om man vore emot dig personligen? Så är det ju inte.

Jodå det skulle jag visst kunna säga till en väninna utan att hon skulle ta det som en förolämpning. Hon skulle fatta att jag vill ha ett rakt svar på min fråga.

Skall man ha ett mål med en diskussion överhuvud taget? Meningen är väl att man skall utbyta tankar, idéer och erfarenheter för att eventuellt lära sig något av varandra. Ibland ser man sådana som startar en debatt som egentligen handlar om att befästa en persons egna uppfattningar om saker och ting men detta genomskådas rätt snart. Sedan är det viktigt att man skiljer på sak och person så det hela inte mynnar ut i ren pajkastning eftersom sådant beteende inte leder någon vart.

Målet med diskussion??....hm...inte tänkt så mycket på det. Vad det gäller "forumdiskussioner" så är det väl egentligen ingen som förväntar sej en färdigt slutprodukt. Jag liknar det mer vid ett oformellt samtal "kring matbordet" fast i en lite annan form. Mer avslappat och ingen egentlig dagordning. Man "minglar" in i diskussioner lite här och lite där. Ibland säger man inte ett knäpp utan nöjer sej med att bara iakttaga vad andra har att säga. För egen del tycker jag att det kan vara otroligt givande det ckså. Speciellt om debattörerna kan argumentera för sin sak och inte bara ifrågasätter vad det den andre säger.
Ibland har man massor att säga, beroende på hur insatt man är ller hur varmt ämnet ligger en om hjärtat. Man väljer helt själv hur aktiv eller passiv man vill vara och det är det som är mycket av charmen.

Fast när snacket övergår i personliga konfrontationer och påhopp tycker jag att man lätt tappar intresset för diskussionen. Egentligen skulle jag önska att de inblandade kunde träda åt sidan och göra upp mellan 4 ögon istället.

I övrigt tycker jag att det är helt okej att irra iväg lite grand från ursprungsfrågan lite. (Charmvarning 2! Jisses vilka charmknuttar odlaiter är egentligen!)

Ja jag önskar också att det kan få vara så där avslappnat. När det blir så polariserat och man blir påhoppad som person så blir åtminstone jag fullständigt dränerad på energi.

Försöker läsa här lite mellan raderna varför det krockar ibland mellan Stintan/Christa.

Personligen tycker jag båda tillför väldigt mkt till diskussionerna här - Christa ofta som "frågeställare" och Stintan som "debattör".

Det är ganska mga svåra frågeställningar som avhandlas här o när man inte sitter Irl är det lätt att misstolka och ta saker personligt liksom att man går fram lite för rakt ibland. Tänk på det

Om du följer några debatter noga så kommer du att förstå varför jag tar illa vid mig av hennes agerande.

Christa jag har följt några av dina trådar, kan väl säga att jag inte delar ditt enorma intresse för kost och motion, för mig är det mera en naturlig del av livet som jag sällan eller aldrig grubblar över. Men jag, du får ursäkta, uppfattar ditt intresse som en aning för mycket, lite fanatiskt faktiskt. För mig verkar det som du lägger upp trådar för att få bekräftelse, när du inte får det och svaren inte blir vad du vill ha så känner du dig illa bemött.
Det är bara så att man inte kan styra eller förutse vad en debatt eller samtal både här och i verkligheten tar vägen.
Detta är så som jag har uppfattat dina senaste trådar, men jag kan ju ha fel.
Gita

Håller med om

* Att faktiskt få igång en diskussion, eller få ett svar på nån fråga. Eller att bara få reda på vad andra tror/tycker/tänker.

* Provocera/starta bråk för att kunna förolämpa smått.

Det sista inte för att vara elakt, utan för att jag helt enkelt är jävligt uttråkad/haft en dålig dag. Så blir det ibland, det ska jag inte förneka.

Ta inte illa vid dig. Diskutera på bara. Tycker du är härligt nyfiken.

Det markerade är ju en subjektiv bedömning om mig och mina intentioner. Det förekommer ganska mycket sådant i trådarna. För mig är målet med en diskussion aldrig att förolämpa eller trampa på någon.

Det finns inget som stressar mig så mycket som när jag blir missförstådd eller misstolkad. Jag mår jättedåligt av det. Jag har dessutom vid en rad tillfällen i det här forumet förklarat, förklarat och förklarat igen och ändå har en del personer struntat i det och forsatt att misstolka, missförstå och skriva subjektiva bedömningar om mig.

Om dessa personer hade goda intentioner så skulle de bli bekymrade och försöka reda ut det hela när jag berättat att jag mår dåligt av det men så icke. Vad skall man tro till slut?

En sån här tråd skapar ju bara bråk och oenighet verkar det som?

Av egen erfarenhet vet jag att man inte alltid är fullt medveten om sina egna bevekelsegrunder och då kan andra infallsvinklar utifrån vara klargörande.

Det kan inte möjligen vara så att det är du som missförstår svaren du får? Det hjälper ju inte hur många gånger man säger att man inte menar något illa. Det är verkligen synd att du tar allt som förolämpningar eller att du blir trampad på. Du tar upp ämnen som för dig är väldigt viktiga vilket kanske gör att du blir extra känslig när du inte får bekräftelse eller svar som passar. Frågan är om du mår bra av att vara så fixerad av kost och motion? Antagligen tycker du att frågan är elak men det är fortfarande inte min avsikt, tvärtom.

Subjektiva bedömningar görs i de flesta diskussioner det går inte att komma ifrån. Man har en text och utifrån den tycker man till. Du gör likadant själv och något annat vore konstigt.

Jag gissar att du kommer att ta detta som ännu en förolämpning men jag tycker ändå min fråga är viktig.
Är du anorektier? Jag har själv aldrig haft sådana problem, men jag har sett det på nära håll och känner igen mycket. För det första att det verkar som hela din tillvaro kretsar kring enbart kost och motion, vidare en slags oförmåga att se saker ur andras perspektiv, ditt sätt att om och om igen försöka tvinga fram svar som bekräftar dina teorier slutligen att du har en förmåga/vilja att tolka allt som personliga förolämplningar.
Om det är så att du är sjuk, anorexi är en svår sjukdom som totalt förändrar personligheten och som dessutom har hög dödlighet, i såfall är nog inte ett internetforum en särskilt bra medicin/terapi utan sök i stället proffesuonell hjälp. Man kan bli helt frisk även om det tar tid och jag hoppas att du verkligen tänker på saken.
Gita

Visa mig gärna en rad exempel på det rödmarkerade. Jag är mycket intresserad av kommunikation så det skall bli mycket spännande att få se.

Nej jag är inte anorektiker. Jag har prediabetes och en del andra hälsoproblem. Jag har haft väldigt mycket problem med mina ögon. Har också varit sönderstressad så jag borde strunta i det här forumet.

Nej gör inte det. Du har bra funderingar och intressanta trådar.

När diagnostiserades du för Prediabetes?
Eftersom du ändrat kosthållning och motion så borde ju det inte längre vara aktuellt.

Jag fick det framförallt av stress och då tar det längre tid att backa. Jag åt 3 rutor 85-% ig choklad i förra veckan och mådde inte bra senare på dagen. Vi hade fest här på gatan den 2 juli och jag åt för mycket. Det har tagit ända till nu att komma tillbaka dit där jag stod då.

Jag har inte testat mig på länge men om värdena är bra på grund av en strikt kosthållning så innebär det ju inte att jag är frisk.

Om man nu skall prata om frisk eller sjuk i det fallet. Det är ju en glidande skala där en mängd faktorer spelar in.

Ärligt Christa, anser du verkligen att det du skriver ovan är ett svar på nethas fråga? Menar fortfarande inget illa.

Om du menar att hon inte fick svar på exakt datum för diagnos så tycker jag dels att det inte är relevant för diskussionen och dels att hon faktiskt inte har med det att göra. Det finns gränser för hur mycket av mitt privatliv jag lägger ut på nätet. Jag tycker jag har varit öppnare än de flesta och att jag egentligen berättat alldeles för mycket redan.

Skulle du själv vilja lägga ut exakt vad du har för diagnoser och när du fick dom med mera?

På vilket sätt tycker du att det har relevans för diskussionen?

Jesses! Inte har jag väl frågat om exakt datum ... jag undrade typ, om det var nyligt eller kanske 8 år sedan.

Varför svara överhuvudtaget när du är så spydig!?
Nu skulle jag kunna säga att jag tog väldigt illa upp och är ledsen ... men det är jag ju inte .. jag är van vid att du sällan ger några svar på ställda frågor ... och sedan så tar jag inte ett internetforum på blodigt allvar.

Stintan anklagade mig som vanligt för att inte svara så det var ju egentligen inte riktat mot dig. Det var hon som tyckte att du inte fått ett tillräckligt exakt svar.

Fast nu skriver ju du också att jag inte svarar på frågor.

Hela tiden detta klagande på att jag inte svarar men VAD jag inte svarar på det kan ni inte precisera.

Vad är ni ute efter egentligen? Jag börjar tro att ni faktiskt är rätt elaka och struntar blankt i vad ni ställer till med.

Frågade hon efter exakt datum? Det har väl en viss betydelse om det var för några månader sen eller ett par år med tanke på att man kanske måste äta den ena eller andra kosten ett tag för att kunna se eventuella resultat. Kanske inte helt relevant för just den här diskussionen men dina trådar tenderar ju att gå in i varann så det är kanske inte så konstigt att frågan ställs.

Nu slår du bakut och säger att hon faktiskt inte har med det att göra men du är ju själv väldigt snabb på att fråga andra
ungefär samma sak. Du vill dessutom ha exakta svar. Därför har det också en viss relevans. Varför frågar du om saker som du själv inte skulle vilja svara på.

Om jag nu hade haft diabetes eller något annat och det konstaterats nån gång på sommaren 2008 hade jag inte haft några problem alls med att tala om det.

Jag ställde frågan till dig för att du kanske skulle förstå varför jag tjatat om att du inte svarat på mina frågor. Vore det då inte ärligare att du sa att du inte vill svara på frågorna istället för att svara något som ingen frågat om och sen hävda att du svarat och att vi missförstår dig?

Varför tar du det som en anklagelse??? Du vill ju att man reder ut saker och ting men när jag försöker det så tror du återigen att jag är elak.

VAD du inte svarar på är typ " När fick du diagnosen?" Du svarar att du fick det av stress, du åt för mycket den 2 juli och att du åt 85% choklad förra veckan som du inte mådde bra av senare på dagen.
Du säger visserligen också att du inte testad dig på länge och den kanske kan ses som svar även om det inte säger något för vad menar du med länge? 2 månader, ett år, 5 år? Eftersom man inte kan gissa sig till vad du menar med " inte på länge" så är det ju inget riktigt svar.