Jag försvarar absolut inte ekonomiska klyftor mellan människor. Men i Sverige tycker vissa det är orättvist att inte få gratis resor till skola eller jobb, att man inte får äga en bil eller åka på semester om man får försörjningsstöd. Vi har trots allt en norm som säger vilken lägsta acceptabla inkomst är och vi har ett socialt skyddsnät. Det finns allt fler sönderfallande nationer i världen där det saknas både skyddsnät och gator att bo på.

Du har en poäng där, men i Sverige idag är det alldeles för många människor som faller emellan det glesare och glesare skyddsnätet.
Om jag inte är helt ute och cyklar så arbetar väl du politiskt? Och då undrar jag om inte du är medveten om det?

Eller är det meningen att vi ska ha extrema klyftor med fattiga som svälter ihjäl innan vi inser att något måste göras? Om ens då?
Jag tycker inte att det ska gå så långt innan vi gör något åt det. I mina ögon har det gått alldeles tillräckligt långt som det är.

Ja precis, man får lite annat perspektiv när man varit utomlands och sett riktig fattigdom

Jag har sett riktig fattigdom, både utomlands och här i Sverige.
Däremot har jag inte varit i de alla fattigaste länderna. Det beror på att jag tror att jag inte skulle klara av att se den fattigdomen. Tyvärr.
Men det betyder inte att jag inte är medveten om den.

Det där är lika dum argumentation som att säga åt barnen att dom måste äta upp maten på tallriken för att det finns svältande barn i Afrika.

Precis! Jag förstår heller inte varför det är de minst bemedlade i vårt samhälle som ska ta på sej det dåliga samvetet för hur jäkligt det ser ut i världen. Jag tycker att en del behöver sopa rent framför egen dörr innan man börjar köra sådana argument. Klarar man bara med nöd och näppe sitt eget uppehälle, så är det inte lätt att göra skillnad för alla stackars fattiga medmänniskor i världen heller. Om världens fattigdom ska köras i halsen på någon, så gör man det nog bäst om man kör det i halsen på dem som har något över att dela med sej av. Är det inte ganska vansinnigt att börja i fel ände, om man nu har några ädlare avsikter med argumenten??

Jag vill inte moralisera över folk men faktum är att ca 20% av världens befolkning äger 80% eller mer av allt kapital och resurser. Även jag som varit arbetslös, hankat mig fram på vikariat och haft det ganska skralt hör till den rikaste minoriteten. Gapet mellan de rikaste och fattigaste har ökat de senaste hundra åren. Vår konsumtion bidrar till utsugning och sociala klyftor i andra länder.

Man kan jämföra sin inkomst här http://www.globalrichlist.com/ ganska tankeväckande...

Jamen ger det där rätt till att blunda för fattigdomen i Sverige?
Varför Är det så svårt att erkänna att vi har fattigdom i det här landet? Förklara gärna.


Bara så att det inte uppstår missförstånd. Jag ser mig inte som fattig. Rent ekonomiskt har jag det bättre än minst 50% av Sveriges befolkning, ren uppskattning, för egentligen har jag ingen koll.

Jag brukar låta bli trådarna som fortsätter i oändlighet men nu blir jag lite irriterad...debatt betyder så mycket.

Markus H: Gapet mellan de rikaste och fattigaste har ökat de senaste hundra åren...Senaste 15 åren är nog sannare.

Vår konsumtion bidrar till utsugning och sociala klyftor i andra länder. Och klyftorna i Sverige? De beror då tamefan inte på utsugning i andra länder...det beror bara på de mer belevade ekonomerna som placerar pengar utomlands och politiker med munläder. Var tog hedersvenskarna vägen? Inte ens det fackliga skyddsnätet finns kvar, har du förbrukar dina dagar är du ute ur systemet.....

Jag blundar inte för fattigdom i Sverige! Jag har själv levt helt utan inkomst och stått utanför alla skyddsnät för perioder. Men faktum kvarstår att även när jag hade som sämst i livet så hade jag en lägenhet om än liten, mat om än billig och kläder på kroppen. det är ytterst få i Sverige som tvingas leva i en extrem fattigdom på en sådan nivå som fattiga gör i u-länder. Vi har ett relativt välstånd då vi alla fattig som tik har tillgång till gratis utbildning och sjukvård.

Det är det jag menar med att fattigdom är relativt. Vi upplever oss fattiga i förhållande till vårt genomsnittliga välstånd. Däremot är det en skam! att vi har en regering som medvetet kar klyftorna i landet.

Jag tror förhållandet mellan världens rikaste och fattigaste var 1:9 vid sekelskiftet 1900 och idag är det nära 1:100, det är en sjuhelsikes skillnad. Det kom siffror i dagarna som visade att inkomstskillnaderna i Stockholm är enorma.

Att många har fått gå från jobb i Sverige beror på att vi har en ekonomisk globalisering där låglönejobb flyttar till Kina, Hong Kong, Långtbortistan...

[quote name='Platinum' post='1359456' date='05-02-2011, 00:59']Jag brukar låta bli trådarna som fortsätter i oändlighet men nu blir jag lite irriterad...debatt betyder så mycket.

Kan du få en tillsvidareanställning idag? NEJ Allt bygger på vinn och försvinn...

Ibland när jag är på det här humöret så tycker jag man ska avsocialisera Sverige. För vi klarar oss bra utan det som finns utanför egentligen....

Mitt svar var mera tänkt som, bränsle i debatten, utan att man tillför bränsle eller inriktning så dör en debatt, dom som är riktigt duktiga på en debatt skall inte försöka "vinna" en debatt, det är inte det en debatt går ut på.

Kloka tankar! Att med liv och lust kasta sig in i debatten och dessutom kunna tillföra något är väl det optimala. Det är faktiskt ingen tävling.

Förstår inte heller varför vi ska blunda för det faktumet för vi har ju alltid haft det och fram till mitten av 1900 talet så var den extremt utbredd.

Däremot så undrar jag ibland den här definitionen fattig som används för att jämföra välståndet i olika länder, det är ju nästan så att man använder I lands standard tex hur många som har mobiltelefon eller tillgång till internet som en definition på vilka som i U länder är fattiga. Så då bör ju nästan hela Världen varit fattiga 1980? Man har nog väldigt olika uppfattningar om vad som är rikt och fattigt i Kenya tex, att vara på god fot där kanske inte innebär att man ska ha fem mobiler, tre datorer, satelit-tv, två bilar osv utan helt andra kriterier som den inhemska populationen anser vara skillnaden på rik och fattig.

Sen så anser jag så här efter att ha skrivit detta inlägg att det hör inte hemma i tråden över huvud taget då den handlar om debattteknik:-) Sorry!

Det gör inget att vi hamnar utanför ämnet. Jag är inte så kinkig. För övrigt var det ett mycket klokt inlägg.

Jag tror att vi kommer att hamna där vi var i mitten av 50-talet. Om vi inte gör något åt det.
Är det inte så att de senaste generationen(na?) är de första som fått det sämre jämfört med föräldrarna?
Detta konsumtionssamhälle är helt vansinnigt, inte tu tal om det, men för det måste vi bekämpa, och framför allt erkänna fattigdomen.
Det handlar inte ens om att välja ketchup till makaronerna. Jag behöver bara åka till närmaste stad, Uppsala, för att se uteliggare. De har förresten blivit fler, i den staden också.
Alla uteliggare är inte alkoholister eller missbrukare. Många är psykiskt sjuka och en del helt enkelt bara fattiga.

Tror för visso att de tinte har så fruktansvärt mycket med konsumtionssamhället att göra även om en del av de fattiga kanske platsat i Lyxfällan. Den fortfarande vanligaste orsaken till uteliggare är fortfarande missbruk, alkoholism plus psykisk sjukdom och oftast är de sådana som mer eller mindre räknas som "körda från början" dvs sådana som växt upp i liknande förhållanden. Sen finns det en del som är fattiga helt enkelt som förlorat jobb osv men fortfarande är det väldigt svårt att faktiskt bli uteliggare såvida man inte anstränger sig hårt som tur är. Vi hade några stycken som bodde i tält här i stan alldeles vid sidan av en motorväg, kommunen tyckte ju inte det var så trevligt plus att de hade ju inte heller tillstånd att bo där. De erbjöd dem plats på lite olika boende men de tackade nej till detta eftersomd e inte fick göra som de ville på hemmen dvs inte supa eller använda droger.
Åker man tillbaka längre i tiden så hade man ännu mer uteliggare men då bodde de i fattigtorpen på landet sen fick de flytta in till stan istället.
Att skylla det på konsumtionssamhället är mer ett sätt att blunda för mer reella orsaker som behöver åtgärdas. Lite ungefär som när vissa vill förbjuda socker för att få bukt med fetma istället för att gå den bättre vägen att få folk att äta mer sunt och motionera mer.
Och nej Anma jag hackar inte på dig nu.

Du missförstod mig. Eller så var jag helt enkelt otydlig.
Jag var väldigt otydlig, för nu när jag ska försöka förklara vad jag menade så märker jag att det inte var så enkelt.
Alltså, jag är mot konsumtionssamhället. Det är ett vansinnigt sätt att leva.
Men fattigdomen finns ju oberoende av det.

Det kan jag hålla med om men å andra sidan skapar det en hel del jobb inom andra sektorer än de som minskat kraftigt i Sverige de senaste tjugo åren så det är väl lite ge och ta. Skulle vi inte köpa en massa så skulle en massa få sparken och inte få jobb någon annanstans osv och så ökar de hemlösa än mer.

Svarar på detta inlägg med ett litet citat:

Varför kan man bara inte lita på Rädda barnens (eller vem det nu var) rapport som tydligt visar att fattigdomen ökar i Sverige? Gör det så ont att erkänna att vårt land är uselt på att ta hand om de sina?
Vad är det att bråka om, liksom. Det kommer en rapport som säger att fattigdomen ökar. Då är det ju så. De har väl för sjutton ingen som helst anledning och sitta där och ljuga heller.

Alla har det bra i Sverige. Utom de som inte har det och de får skylla sig själva... OBS! IRONI

Jag har försökt hitta diagrammet där det visades hur det ändrat sig de sista åren, men jag hittar det inte. Det kan ha varit på TV jag såg det. Hur som helst såg man att fattigdomen har minskat under väldigt lång tid, men ökat en liten aning under finanskrisen. Lite förenklat är det alltså ingen omedelbar fara, förutsatt att krisen avtar helt


Oavsett hur bra man har det kommer man att vara missnöjd om grannen har det bättre. Vi väljer alltid att jämföra med de som har det bättre än oss själv.

Pratar du om dig själv nu eller? Jag kan bara prata för mig, och ju bättre jag fått det i livet, desto mer har jag vurmat för dem som har det sämre. Jag är ingen moder Theresa, jag skulle först äta mig själv mätt innan jag skulle ge bort min gröt till någon på gatan. Det är inte det jag menar.
Men jag tror någonstans att när (här tänkte jag skriva man, men ändrar till jag) jag själv varit där, vänt på varje ettöring och gått hungrig periodvis, när jag fått det bättre, genom att kämpa och genom tur, faktiskt genom mycket tur, så har jag på vägen dels insett hur illa det var och dels fått en förståelse för dem som inte kan och orkar ändra sin situation.

Den grupp som i Sverige väl lever närmast det man kan kalla fattigdom är väl de studerande vars föräldrar inte har möjlighet att hjälpa till. Till skillnad mot försörjningsstödet skall ju studiemedlen täcka även boendekostnad och hyrorna är oftast väldigt höga just i våra universitetsstäder, dessutom är studielitteratur en inte försumbar kostnad.
Fast de flesta härdar ju ut.
Gita

Det är väll ganska enkelt att härda ut när man vet att det är över efter ett par år, och att man då har goda tider framför sig

Men enligt din logik borde ju dessa studenter, eller deras föräldrar tänkt på det och tagit försäkringar som täcker.
Eller förresten, de borde valt sina föräldrar med lite större omsorg. För det är väl där det fria valet börjar?


-----------------------------------------

Minst 320 barnfamiljer i Stockholm saknar egen bostad.

Och det är ju inte bara ungdomar som studerar! Även vuxna med barn studerar, men det klart de behöver ju bara prioritera annorlunda De borde kanske köpa skor till ungarna istället för studielitteratur. Eller gå på försörjningsstöd istället för att studera.
Det handlar ju om prioriteringar och att göra rätt val! Eller?

Invandrartäta områden sticker ju ofta ut i statistiken. Lösningen vore väl att inte få en koncentration av invandrare till vissa områden utan fördelade jämt över landet. Skulle tro att alla tjänade på det.

Sant. Men samtidigt är det ju så att landsmän söker sig till landsmän. Vi svenskar är inte ett dugg bättre på den punkten. Se bara på de stora campingområderna vid solkusten. Svenskar drar sig till Svenskar, Finnar till finnar och så vidare.

Ja, och världen är ju full av china town och little italy. Frågan är hur man skall ställa sig till sådant här, det är ju förödande för integreringen.

Men varför ser man det aldrig som att problemet ligger hos svenskarna som inte vill bo där?
Varför ser man inte villaområden , där nästan bara svenskar bor, som integreringsproblem?

För att överlag så menas integrering med att det är invadrare som ska fasas in i samhället osv och inte svenskar som ska fasas in eftersom de redan är från födsel integrerade i samhället.

Men hur ska invandrarna kunna "fasas in i samhället" om vi väljer att fjärma oss från dem och stänger dem ute?

Det är en svår nöt att knäcka eftersom det är en bit som varken kommun eller stat kan bestämma över dvs människans attityd till främlingar. Det behöver inte vara invandrar för i vissa delar räcker det att man är utsocknes och flyttar in i byn:-) Ta västkusten och då speciellt Orust som ett bra exempel...sorry orustbor men gästfrihet är inte eran stora sida;-)

Orustabor är ett märkligt släkte, jag jobbade ett halvår på ön och alla mina fördomar besannades och förstärktes

Jag är från "därruntomkring" och när jag gick i skolan kallade orustborna sin egen ö för "Olust".

Vill absolut inte sätta stämpel på ngn del av landet men nog är man mer "konservativa"/mindre öppna för "nytt" på mindre ställen?

Vet ej, men jag har märkt att folk som bor på öar ofta skiljer sig från de som bor på fastlandet, även om det är så nära land som Orust.

Det är ju verkligen inget skämt, känner några som bott där och storyn är den samma, stick inte ut, gör som man alltid gjort, håll käft när någon gör något, hälsa inte på folk som köpt ett dyrt hus men kommer från var som helst men inte Orust...

Det här var en himla knepig labyrint. Jag tittade just in och har skummat inläggen. Trodde enfaldigt nog att vi skulle debatera debattens värde. Inte irra runt i tyckanden.
Kanske jag tillhör de förutsägbara. Förmodligen en gammal yrkessjukdom. Tyvärr kronisk.

Nu blir säkert någon förbannad och tycker att jag förstör en tråd igen men det bryr mig inte. Det sägs ju i retoriska grunder att en jämförelse är en bra retorisk effekt. Alltså:

(Förlåt om det är älgjakt, pass och det hände för 25 år sedan. Dessutom fullständigt oblodigt). Så här var det.
Ett pass, använt i mer än 30 år ca 500 m ner på en myr diskuterades vid morgonbönen. Ett nytt hugge hade tagits upp. Från skogsbilvägen hade man god uppsikt och mycket vettigare skotthåll om passet lades i anslutning till vägen. En sydsvensk arrenderande kille i jaktlaget föreslog att man skulle skippa myrpasset. (Att gå över ett nyhygge är ett h-e). Med åldernsrätt fastslog åldermännen att – mae ska poost som mae bruuk. Ochså blev det. När de några år senare lämnat den aktiva jakten så postade vi på vägen. Modernt sagt = "naturlig avgång".

Att diskutera här var lönlöst.

Det finns ingen här på forumet som jag har hittat som skall idiotförklaras. Alla är vi människor som är av olika uppfattning. Det må vara arv eller miljö ur vetenskalig synpunkt. Och vad jag förstår är det uppfattningarna vi skall debattera och int vad folk har mellan öronen.

I Västerås tekniska skola i slutet på 50-talet lär det hafunnits en lärare som vid temporär minnesförlust knackade sig i skallen med pekfingret och sá – Jag har det här inne men kan inte få fram det.
Elake eleven ställde vid fel tillfälle frågan –Vad är vacum? Sagda lärare knackade med pekfingret på skallen och yttrade ...!

Sens moral! Säg detduvet, men säg inte allt du vet. För det kanske är så att du inte vet allt.

Nja, du överskattar odliaters förmåga att debattera och att hålla sig till ämnet.

Intressant inlägg och apropå att hålla sig till ämnet så är det inte helt ovanligt att just stickspåren blir mest givande.
Gita