I förrgår hände det sig att ungarna i området, sysslolösa nu när det är lov, kom på en "kul" grej. De tillverkade plakat det det stod Tuta på och visade för bilisterna. En del tutade andra inte. Då sprang ungarna efter bilarna och vinkade med plakaten för att förmå förarna att tuta. Efter varje tut kom glädjetjut. Anything will amuse a child, som min mamma brukade säga. Jag tröttnade dock ganska snart på alla tut och tjut men det var inte det värsta. Jag tyckte det var synnerligen olämpligt att ett antal småflickor <10 år springer och leker alldeles vid vägkanten. Gatan är dels ganska trafikerad och dels så smal att bussarna har svårt att mötas. Alla måste köra nära kanten och man vet ju hur ungar är. Hur föräldrarna kunde låta dem hållas fattar jag inte, ointresse av ungarnas väl?

Jag funderade på att gå att säga till dem själv men sånt kan väcka ont blod bland grannarna så jag tvekade. Det fick bli 11414 och farbror blå istället. De tyckte tydligen samma som jag för det dröjde bara 10 minuter så stannade en polisbil där. Ungarna fick en tillsägelse och flyttade sig en bit från vägen och slutade springa efter bilarna. Då var det tydligen inte så roligt längre för några dröp av direkt och övriga efter en stund. Rätt eller fel?

jo jo så kan det gå. Jag kommer ihåg när jag var ett litet busfrö... Om vi vinkade i bakrutan åt nån i bilen bakom och de inte vinkade tillbaka så var de "surkalkoner". Sen gjorde vi rosa trolldeg med spik i som vi la ut på gatan hahah. Ett antal tulpaner har även förekommit i grannbilens avgasrör

Man gör väl vad som krävs i en sån situation om inte annat så av omtanke om barnen som utsatte sig själva för fara. Du gjorde det du kände var bäst för dig så det är väl helt OK.
Som förälder skulle jag aldrig ta illa upp om någon granne sa till mina ungar i en sån situation men jag vet ju inte vad ni har för grannsämja där du bor. Låter ju märkligt om föräldrar inte skulle reagera själva om de visste om ungarnas tilltag men å andra sidan slutar man aldrig att förvånas.

Det är mer pedagogiskt att låta dem bli påkörda, då får de en lärdom som kommer sitta kvar livet ut.

Märkliga föräldrar finns det, och med tanke på att man inte kan förutspå hur det reagerar om du sagt åt ungarna så gjorde du sannolikt helt rätt.

Tycker det var helt rätt. En olycka kan hända på ett ögonblick. Att det sen var polisen som tillrättavisade ger nog bättre effekt. Åtminstone i den åldern.
Lekande barn har noll koll på omgivningen.

helt rätt och ansvarsfullt, klart man ser till att ungar slutar med en livsfarlig lek

Alla vuxna bör ha ansvar för barn, vara sig de är mina eller dina.

Helt rätt att ringa polisen, att säga till ungarna själv leder ingen vart och man blir bara osams med grannarna och riskerar ungarnas hämd. Min pappa sa alltid att man skulle passa sig för att bli osams med grannskapets barn för då kunde man få ett elände under lång tid.

Varför missunna ungarna att ha en surgubbe att busa för än att dom blir överkörda

Helt rätt från mig också.
Personligen skulle jag uppskatta det om mina var små.
Man har inte ögon i nacken, så ansvar för barns upptåg, ligger på alla vuxna.

Helt rätt gjort tycker jag, ansvarsfullt. Kanske det blir mer "tryck" bakom om det är en polis som säger ifrån än om du själv hade gått ut, för det brukar inte vara populärt bland småknattarna.
Men man undrar ju lite över vad föräldrarna pysslade med. Tänk om det hade hänt någon olycka bara för att ungar inte alltid tänker innan de drar igång sina upptåg. Och vi ska vara rädda om våra småttingar

Jag tycker att du skulle ha pratat med barnen, men jag säjer inte för den skull att du handlade fel, det viktiga var ju att det blev ett stopp på leken.

Jag hade nog aldrig kommit på idén att ringa polisen. Men du ingrep och det fungerade...

Det är väl lite trist att man inte kan gå ut och prata med barnen direkt. Men jag hade förmodligen inte gjort det heller. Det kan bli så mycket märkliga reaktioner. Så det absolut bästa, rätta och lättaste är att ringa polisen. Men lite trist att man inte kan prata med sina grannar eller grannbarn.

Bra att du fick stopp på den farliga " leken ".

Om man ska prata med sina grannar/grannbarn eller inte beror ju helt och hållet på hur klimatet är. Har man t ex en gång fått epitetet surgubbe så sitter det i och allt , även om det kan förhindra att barnen kommer till skada eller t o m dör , blir feltolkat.

Säger man åt barn så kan det gärna bli lite " snedtolkat , när barnet berättar för sina föräldrar och de går i taket . Har den där dj-la gubben gnällt på mitt barn fast det inte gjorde något som störde eller var farligt. Det ska han skita i !

Inte lätt med grannsämja ibland speciellt inte när flera generationer ska samsas.

Ibland får man vara lite listig. För några år sen var det vanligt att barn badade i bostadsrättsföreningens damm. Det innebar bl.a. att stenkanten revs ner. Istället för att skrika och förbjuda så frågade jag vänligt om de hade några problem med blodiglarna. Barnen lommade iväg och badandet avtog.

Bra idé med iglarna, men annars kan man slå sönder några flaskor och sprida skärvorna i vattnet så fattar de snart vinken

Låter lite brutalt..

Jag hade nog gått och sagt till barnen själv för jag hade inte kommit på tanken att ringa polisen.

MEN! Din variant var mycket bättre!

Jag som har en vild sexåring har svårt för att släppa honom ur sikte. Och förvånas och förskräcks över hur vissa föräldrar låter sina bara vara medan de förstör eller är i - mitt tycke! - olämpliga situationer...