Hujeedameej!.....jag har jobbat stenhårt med min ormfobi och i fjol somras blev det avsevärt bättre. Jag tom fotograferade ormen vid dammen en gång och jag har accepterat att har man en damm så kommer snokarna förr eller senare dit för att käka fiskar och grodor

Men idag var det dax igen...inte en snok utan tre stycken - såg ut som om det krälade ormar överallt mellan stenarna...

Usch!...gick från dammen för att fotografera en växt och precis framför mina fötter kröp huggormen iväg!!!

Fyra ormar inom en halvtimme - känns som jag landat i en ormgrop

Bara att bryta ihop och börja om från början...eller hur var det?

Härligt med snokar, det är ju en tillgång i trädgården, lite av en silverkant på vardagen

Jag vet att det är meningslöst att säga att ormarna är mer rädda för dig och att dey är ett gott tecken att de trivs hos dig, inte när armhåren står rakt ut och man ryser i hela kroppen....

Men vänta tills du lugnat ner dig, fått lite distans till det så ska du se att det känns bra igen. Det ÄR obehagligt m huggormar (inte Huggorm på odla alltså ), men det är inte vanligt att man bli biten och om du bara har stövlar eller kängir eliminerar du i stort sett helt bitrisken. Det bästa du kan göra är nog att göra som jag när jag stöter på spindlar - ta ett djupt andetag för att lugna sig och sedan går man vidare. Klart du inte behöver börja om från början, möjligen ett litet steg bakåt!

Jaa, så är det ju när jag tänker och inte känner vilket jag glömde bort förstås när paniken kom. Men det var för många på en gång...det konstiga är att jag inte tror det är rädslan att bli biten för då skulle jag inte reagera för snokar - det är bara så läskigt och obehagligt - rörelserna och...jag vet banne mig inte men jag går ju med stövlar för att det känns lugnare så men jag har alltid ormglasögonen på. Min man ser aldrig en orm..

Nu tittade jag ut genom fönstret från andra våningen där jag kan se dammen bra och mycket riktigt - ser ut som om den bökar under småstenarna vid stranden, där gömmer sig grodorna. De blir alldeles panikslagna när det är ormar i närheten - som jag då....

Stackars Gunilla!

Tack du tebaks!

Fast det är ju egentligen de små grodorna det är synd om

De, ormarna alltså, har nog varit i farten länge redan. I slutet av mars blev en av mina katter ormbiten i benet - jättesvullet men bara ett dygn sedan var hon OK igen. Katter klarar det om dom inte får bettet i nosen men hundarna behöver hjälp så fort som möjligt.

Konstigt egentligen att den lilla kattkroppen klarar ormbett men så har väl naturen ordnat det eftersom katter vistas ute och ofta råkar på orm. Rejält ont får dom...

Oj, det var många ormar på ett ställe. Uppenbart ett bra ställe för dem. Gott om föda, gömställen mm plus att de håller undan sorkar och råttor.
Vore kul om man kunde få se lite bilder på dem. Snokungar är ju bland det finaste som finns.

Lite många ja, för en ormrädd person...Bilder?????....en utmaning som heter duga och som kräver lite mera mod än vad jag har just nu...får se

Visst, terrängen här är perfekt, massor med stenar att krypa in under och i år har vi mycket sork så nog finns det mat förutom mina dammfiskar och grodor.

Jaha...mod i barm...idag var dom fyra st. samtidigt i dammen och jag tröstade mig med att de håller till just där men, men...tänkte gräva upp en perenn ur en rabatt och då ringlade den största snok jag sett ut från rabatten. Han får nog heta Larsch Maximium för han var över 1 m lång. Strax bakom dammen finns en stor sten där det växer en klätterhortensia. Ormarna krälar uppför stenen genom växtens grenar och ligger där och solar.

De små grodorna hoppar omkring i gräset för de törs inte vara i dammen...jag har sett det förut. De vet att det finns orm där. Hur ska jag lära mig leva med dom? Känns som värsta ormgropen...

[attachment=60086:DSCN01990001.JPG] [attachment=60088:DSCN02020001.JPG]

[attachment=60090:DSCN02030001.JPG]

Är tack o lov inte rädd för ormar, men höjdrädd är jag. Tror alla har någon form av omotiverad rädsla för någon eller något här i livet. Sunda förnuftet säger en sak men hjärnan lyssnar inte. Fobi skall tas på allvar eftersom kroppen ju reagerar som på verklig fara.

Whow, vilka fina bilder Gunilla!!! Så modig du var som vågade gå så nära. Eftersom jag inte är minsta rädd blir jag snarare avundsjuk, tänk om man hade haft så mycket natur i trädgården, vi får nya oss m en och annan fasan, ekorre och igelkott utöver småfåglarna.

Om du verkligen inte vill ha dem så går det nog att göra dsmmen och omgivningfn mindre attraktiva för ormarna... Men då blir det nog mindre trevligt att se på flr dig också

Om man verkligen vill så kan man ju fånga in ormarna försiktigt, lägga i en kasse och köra iväg dem till något lämpligare ställe. Men ett sådant bra revir kommer ju inte stå tomt länge om man säger så...

Bravo Gunilla!

Tyvärr är dammar orm-magneter Gunilla. Tyvärr om man är ormrädd alltså.
Jag tycker att du tagit jättefina bilder!

Vet ni vad...att prata/skriva om ormarna gör att det känns som rena, rama terapin - det blir mindre farligt ...och mera konkret. Det är ju fantasin som skrämmer...

Visst gnon...fobier är mycket verkliga och skall tas på allvar. Jag tror ju på dethär att möta fienden - lite i gången - så blir fienden mindre farlig till slut.

KRT - lite fusk var det med zoomen men jag stod ändå kvar. En sak till som hjälper mig, jag värnar mycket om allt liv i naturen och försöker tänka i samma banor när det gäller ormarna och det fungerar till en viss grad iaf. Men fem st...uuuughhh.

Huggorm, vi har tidigare försökt fånga en snok med håven som vi har till dammen men jag lovar, dom är sååå snabba. Och precis som du säger, flyttar man på dessa ormar så kommer snart nya, så fungerar det i naturen när ett revir blir tomt.

Tack Aqva

Skaffa ett nytt husdjur, en mungo! När jag idag gick till bilen från sommarstugan höll jag på att trampa på en snok som låg och solade på stigen. Vet inte vem som blev mest överraskad, eller rädd, men när jag väl fått syn på vad det var var det lugnt på min front.

och mungon ska helst heta Rikki-Tikki-Tavi..

Eller en katt, de kan åtminstone ta huggorm. Men meterlånga snokar kanske blir för stort?

Vilka fina bilder Gunilla!

såg en huggorm som hastigast i min örtagård i fjol,den finns inte mer då kattbröderna kom släpande på den i dag mäkta stolta.har nu lärt mig på internet att katter är jävliga på att ta orm,något som jag inte visste.jag som gått o oroat mig för att de skulle bli skadade av den o så blir det tvärtom.
kattbröderna har också utvecklat en taktik för att ta skator.en ligger lojt på gräsmattan o skatorna trippar omkring o retar honom.den andre brodern kommer då bakifrån ut från buskaget o klipper en.jag har inga skator heller i trädgården längre.det är bara ekorren de inte lyckats med än men jag ser hur de studerar olika jakttaktiker så de kanske klipper honom också.Man får kanske passa sig om man märker att de börjar studera mitt rörelseschema också.trädgården är kanske KATTLAND. Ulf

Otroligt fina bilder Gunilla !! Ormar är väldigt vackra och nyttiga djur, så jag HOPPAS att ormfobin iaf mildras något med tiden. Styrkekram !

Det är bara att väsa tillbaka Gunilla, jag var otroligt rädd för ormar förut men det berodde nog mest på min mors ormskräck och det smittade av sig på mig. Hon kunde inte ens se en orm på TV utan att skrika rakt ut och det är klart att sådant förs vidare till barnen. Numera tycker jag dock att de är vackra och fascinerande djur även om jag kanske inte vill ha en i sängen. Ser ofta ormar när jag är ute på mina paddelturer och att ha en ringlande orm som simmar br4edvid kanoten är en upplevelse, på ett ställe där jag brukar gå iland fanns det ett ormbo under rötterna på en björk och där kunde man se de små bebisarna tiita ut och fladdra med sina små tungor. Tyvärrr hede någon täppt till deras bohåla med sten och grus nästa gång jag var där men det är väl så många gör. Det lever liksom kvar i folksjälen att ormar skall förgöras och ingen tänker på alla de råttor, sorkar, möss mm. de besparar oss ifrån.

Huggormsbarnen är förrsten inte de som är espingar utan det är honan som heter så.

Jättefina bilder Gunilla. Det var duktigt gjort av dig. Det är så man lär sig.
Jag hade förr höjdskräck, klättrade aldrig i träd som barn, men det gör jag nu och nu har jag tom börjat med inomhus klättringvägg.

Jag gillar speciellt bilden där man ser flera snokar. Där har du jhu lyckats fånga en del beteende med på sätt. Förösk komma närmre nästa gång och kanske ta en del bilder i serie, eller kanske spela in en liten snutt. Passa på och läs en hel del om det med. Finns en hel del intressant att veta om snokar och andra ormar i sverige. Hittade en hasselsnok par år sedan. Första gången från mig. Jag blev så glad och studerade den så pass länge att jag kom 35 minuter sent till jobbet. Mina kollegor retade mig för det, men det var en helt godtaglig ursäkt enligt min chef när dte gällde mig haha

Tack för alla uppmuntrande ord!

Värst är det på morgonen när jag skall gå ut i trädgården - ingen kontroll....och det är svettigt

En till dig Gunilla!

Väldigt fina bilder. Jag tycker du hanterar din fobi på ett fantastiskt sätt. Den är nog snart helt borta, ska du se.

Men tack Red Top!.... du brukar ha rätt i det mesta så jag litar på dig....att den snart är borta!

Det beror på vart i landet man bor. Här i västsverige är det ungarna som är äspingar. Slår man upp ordet i svenska akademiens ordlista hävdar de att det är en hona, medan nationalencyklopedin anser att det är en unge...

I min ordbok står det i alla fall hona men letar man på nätet kan man få divergerande svar.

Nationalencyklopedin får nog räknas som en seriös källa. Ordet har helt enkelt olika betydelse beroende på var i landet man bor.

Rapport från ormgropen;

Det har skett förändringar de två senaste dygnen. Igår såg jag inte en enda orm i dammen, däremot höll den på att skrämma vettet ur mig när jag gick på gången i utsidan av trädgården. Det bara rasslade till och det kändes nästan som den trasslade in sig i fötterna på mig men så var det förstås inte alls. Den var säkert en halv meter från mina fötter men det kändes inte så just då. Den låg förstås och solade....jag skrek så min Jammakatt kom farande till undsättning...

I dag har jag träffat på den stora och långa ormen en gång...strax bakom husknuten när jag gick ut i morse.

De andra fyra ormarna har inte setts till på två dygn, bara den största.

Kan det vara så att den stora ormen har tagit detta som sitt revir och jagat iväg de mindre exemplaren?