Pappa ska flytta till äldreboende på måndag. Inte för senila, utan bara för gamla och mer eller mindre sjuka.
När vi var där på studiebesök så tyckte jag att det såg riktigt trevligt ut, det enda jag störde mig på var att lägenhets/rumsdörrarna såg så institutionsaktiga ut. Men det är ju faktiskt en fånig sak att hänga upp sig på, huvudsaken är att maten är bra, sjukvården funkar och att det finns gelikar som man kan ha nån sorts utbyte av.

Har era första intryck besvarats när era anhöriga flyttat till dylikt boende, eller känner ni och framför allt de själva sig besvikna?

Min erfarenhet är att dom har det bra på äldreboendet, och att bilden man får via media om vårdskandaler inte är vanligt som tur är, utan att dom har det bra där, det brukar väl vara så att dom får ha med sig någon möbel och kan ha något som dom kommer ihåg "hemmifrån".

Min mamma var sina sista år på ett sjukhem , tyvärr var hon dement .

Första intrycket blev när hon fick bo där en kortare tid efter sjukhusvistelse. Intrycket var att det var ett jättebra hem och det stod sig hela tiden.

Känner fler som har haft sina anhöriga där och de säger alla utan undantag att det är ett bra ställe.

Man lagade all mat på plats , bakade allt fika bröd , hade egen fotvårdare , egen träningsal ( de fick upp min mamma ur rullstolen som hon setat i i flera år ) läkare som kom dit med jämna mellanrum osv osv.

Framför allt hade de underbar personal !!!! De var så gulliga och pysslade om alla patienter på allra allra bäst sätt. Ett otroligt jobb gjorde de.

Tack andersen och mamamaggan för att ni svarat och så skönt det känns att det verkar funka! Man oroar sig ju alltid för att ens nära ska fara illa, för äldre människor klagar ju sällan, de är så tacksamma för allt (inget) så man får ju aldrig veta sanningen riktigt. Vi hoppas att detta blir bra, både jag och brorsan kan bli ganska besvärliga annars.

Jag har en gammal svärmor på äldreboende.

Men jag kan inte säga att allt är bra och ändå skall detta vara en av det bättre i stan.

När vi än kommer dit så sitter personalen och fikar. Jag har under dom 10 år svärmor är där, aldrig sett någon arbeta.

Därefter är också städning. Min svägerska klagade på städningen för någon månad sedan. Va händer då? Jo då gick dom ansvariga direkt till min svärmor och frågade om hon tycker att det är skitig eftersom dottern klagar.

Det är att tysta ner dom gamla.....

Jag tycker att det är viktig att man visar sig där ofta

Elisabeth

Det låter för bedrövligt Elisabeth, blä! Hoppas inte på sånt.
Vi kommer vara där ofta av olika orsaker, så vi kan hålla koll hoppas jag.

Och jag ska sommarjobba på ett äldreboende, tralla la la la...

Dom gamla blir alltid glada när det kommer unga människor.

Vad kul. Och jag kommer vara så snäll och hjälpsam mot de gamla

Meriona jag vet ju också att det inte är lätt och vet också att min svärmor är envis.

Men vi tycker t.ex. att om det är något så måsta man kunna prata med dom ansvariga utan att dom direkt går till dom gamla.
Det gör det hela mycket svårt.

Än så länge kann ju min svärmor gå själva, tack och lov.

Elisabeth

Självklart ska man kunna ha synpunkter utan att det drabbar de anhöriga, det är rent jäkla brottsligt att det inte är så.

Vore det inte lämpligare att man tog upp saker man är missnöjd med tillsammans med den anhörige och personal? Då slipper man ju såna situationer. Jag vet att man på vissa ställen har "planeringssamtal" och att de boende har en speciell kontakman. Mitt intryck är positivt sedan min min egen mammas tid på äldreboende och personalen var beundransvärd.

Min svärmor är nästan 96 år gammal och ett sådant samtal skulle belastar henne mycket.

Även hon har en kontaktperson, men den kontakten är liten och så byts dom ofta.

Svärmor vill ju inte att vi säger något för som hon säger, det är bara hon som får sota för det.

Men inte skall hon betala för t.ex. städning som sedan dom anhöriga gör. Min svägerska gör 1x/veckan duschen och toiletten.

Elisabeth

Det är ju brukarnas synpunkter som personalen ska utgå ifrån, inte vad deras anhöriga tycker..

Har just inte så mycket egen erfarenhet ;)men genom vänner så vet jag att de slipper sitta ensamma hela dagarna eller dag efter dag eller i veckor ,även om de inte är så sociala så har de i alla fall en slags gemenskap,de kan sitta ihop utan att prata eller umgås men de är i alla fall inte ensamma hela dagar veckor och månader,sen har de möjligheten att gå in på sina rum eller i sina lägenheter om de vill vara ifred.Tror det är bättre för många gammla att bo i ett äldreboende med andra i sin ålder än att sitta i en lägenhet ensamma vecka för vecka månader eller till och med år!de behöver i alla fall inte ligga och dö ensamma och övergivna utan att någon märker det .

Om jag bodde på äldreboende skulle jag bli både arg och ledsen om mina anhöriga gick bakom min rygg.

Man ska absolut visa respeckt för äldre och inte anta att de inte vet ett dyfft eller är dumma i huvudet för de har koll !mer än vi vet ,även om de är 90 !glöm inte det .

Helt suveränt tyckte jag det äldreboende min pappa bodde på var. Han bodde ganska många år ensam i sin lägenhet och man såg undan för undan hur han "förföll" trots hemtjänst så klarade han inte riktigt att hålla sej fräsch och välvårdad. Han blev också mer och mer stillasittande och ensam.
Så fick han till slut flytta till ett äldreboende, och vilken skillnad det blev efter ett tag. Han levde upp av att få andra att umgås med, han gillade personalen och trivdes med att skoja med tjejerna som jobbade där.
Han fick igen lite hull på kroppen och var inte längre skrämmande mager, var gång vi kom var han välklädd, rakad och prydlig. Det var enligt mej bara positivt , och hade han levt idag hade han skrivit under på det !

Min mamma som är 93 år bröt lårbenshalsen för en tid sedan, hon är svårt dement och våsrdades först på Gåvle lasarett. Sedan blev hon förflyttad till Akademiska sjukhuset i Uppsala men befinner sig nu på Tallmons långvård i Skutskär strax söder om Gävle. Har inte varit och hälsat på ännu men enligt mina bröder så har hon det bra även om hon inte riktigt fattat var hon är.

Stintan du tycker oavsett hur gammal en människa är, oavsett hur den mår, så skall den vara med i sådana samtal?
Vill du en gammal människa så illa? Vi inte

Hun ser inte längre om det är smutsig eller inte.
Ett samtal med alla skulle sedan gå runt och runt i hennes huvud. Och blandas med drömmmar och något hon inbillar sig att ha blivit sagt. Vi vet hur det skulle bli och det vill vi definitivt inte.

Vi vill att hon skall ha det så bra som möjligt.

Elisabeth

Problemet med dagens äldreboenden är att de som bor där i allmänhet är mycket sjukare än de var förr. Därför har de mindre utbyte av varandra och har också mindre möjligheter att själv påverka sin livskvalitet.

precis Aqua så är det.

En plats på äldreboende får du först när du har armen under huvudet, inte innan. Istället för att dom kann komma in lite tidigare och ha några trevliga år.

Idag sitter många hela dagen i rollstolen på samma ställe.

När min svärmor första gången ville komma in, fick hon avslag. Andra gången fick hon säkert bara komma in eftersom hemtjänsten fungerade inte och vi hade begärt ett möte med dom ansvariga. Då fick hon samma dag klartecken till ett rum på äldreboende.

det jag tycker är viktigt är att kolla upp hur många personal
som arbetar där, dag,natt och helg
med egen erfarenhet och en förälder i samma branch vet jag att man får springa som en skållad råtta vissa helger hade vi tre personal 20 människor som skulle upp och äta frukost varav 7 skulle tas upp med lift för att de var rullstolsburna
det var verkligen att hålla näsan ovanför vattenytan knappt

men det som jag sett i alla fall under åren är att de äldre har ofta roligt med varandra, bara det att kunna sitta och småprata vid fikat

Vildvittra, tack för att du delade med dig lite info från "insidan". Just det där med gemenskapen känns viktig, jag hoppas att det finns några busiga åldringar på hans avdelning.

Dom jag känner som jobbar på äldreboenden säger att männen blir väldigt omsvärmade eftersom det tydligen är mer kvinnor som bor där.....

Ojdå, så trevligt!

Fråga om ni får sätta upp en stor affisch eller nåt. En på insidan och en på utsidan så slipper ni se dörren! En vacker segelbåt kanske?



Härlig inställning!

Bra idé, vi får väl se till att plocka med så många sjörelaterade tavlor som möjligt också.

Min erfarenhet (pappa bodde de fem sista åren på "hem", visserligen för dementa, men erfarenheterna är nog giltiga ändå?) är att nästan allt hänger på hur personalen är/har det. Pappa hade tur, där fanns 2-3 i personalen som var otroligt bra och verkligen ville utveckla och jobba med detta, som inte bara såg jobbet som en mellanstation i yrkeslivet. Där fanns också 2-3 st som inte var så särskilt bra och som genom att inte gilla jobbet blev stressiga och effektivitetsivrande och liksom utnyttjade den makt man ju har som personal. Som anhörig kan man förstås inte styra över vilka som jobbar där, men man kan verkligen uppmuntra dem som är bra, visa det tydligt, där tror jag man har en viss makt som anhörig. Jag ringde ibland också chefen och berömde de duktiga - det tror jag hade betydelse faktiskt.

Min erfarenhet är också att ens anhöriga som bor där, att de verkligen vinner på om man själv är en aktiv anhörig, om man orkar. Att vara uppmärksam och ifrågasätta om något verkar krångligt, man behöver inte vara arg och otrevlig för det. På min pappas boende var t ex den rena sjukvården rätt kass, läkaren var inte insatt i sina patienter etc. Och sjukgymnastik och annat som man kan ha nytta av uppfattades mest som besvärligt. Där fick jag ligga i och trycka på. Många gånger.

Men grunden för mig är att det i stort funkar, och att det kan funka ännu lite bättre om man som anhörig orkar vara aktiv.

Stämmer på pricken med mina erfarenheter av min pappas sju år...

Knyt an till de positiva krafterna bland personalen och ställ krav på ett positivt sätt!

Precis samma erfarenhet har jag från min dementa svärmors tid (8 år) på äldreboende. Vi försökte att alltid tala med personalen på ett positivt sätt för att undvika kontroverser. Vem blir glad att bli kritiserad i sitt arbete. Ingen!
Ofta talade vi också med de andra boende och på så sätt fick svärmor en god kontakt med dom och kunde ha roligt, och trivsamt tillsammans med sina medboende så gott det nu gick.

Så är det kanske i Göteborg?!? - men min mor som bodde i Jönköping fick ett flertal gånger erbjudande om äldreboende och även erbjudande om en flyttning hit till Göteborg. Nu VILLE hon inte själv flytta eftersom hon hade god hjälp i sitt hus. I vintras ändrade hon sig och ansökte om äldreboende här i Göteborg och
det blev klart inom någon vecka! Tyvärr gick hon sedan oväntat hastigt bort!

Igår när vi skulle börja flytta in möblerna upptäckte vi att det luktade apa i lägenheten. Lika läskigt luktade det i den lägenhet vi blev visade första gången, som om det är inrökt. BLÄ! Idag ska jag åka och köpa en joniseringsapparat som äter lukt.

Det är ju brukarnas synpunkter som personalen ska utgå ifrån, inte vad deras anhöriga tycker..


Så skrev du igår (eller var det förrgår)

En gång tycker du dom anhöriga skall ställa krav men en annan gång skall dom inte ens ha synpunkter???????

Jag säger då bara stackars gamla när dom anhöriga inte ens skall ha synpunkter. Du kan inte ha träffat så många gamla, när verkligheten och fantasien blandas med drömmar och verkligen behöver någon som för deras talan då.

Elisabeth

Hur läser du inlägg egentligen?

Jag har samma erfarenhet som du Elisabeth, man måste som anhörig hjälpa till att klaga, att pappa skulle göra det existerar inte, han lider i tysthet.

Och de som är sämst vet inte ens om att de lider, men inte ska de sitta i våta blöjor bara för att de anhöriga inte klagar.

Men jag anser inte att man ska göra det över huvudet på dom gamla och jag tror också att man vinner på att framföra det man inte är nöjd med på ett positivt sätt. Ta reda på vilka rutiner som gäller för inte ens personalen kan gissa sig till allt och har därför rutiner för vissa saker.

Det är för mig ganska självklart att framföra klagomål på ett trevligt sätt, åtminstone första gången.

Och det är ju väldigt beroende på brukarens kondition om man gör saker "över huvudet" eller inte. Man ska självklart inte idiotförklara nån, men det finns ett väldigt stort spektra från "pigg i bäret" till "inte kontaktbar" där man faktiskt måste kliva in och ta plats för att skydda/hjälpa sin anhöriga. Starka mediciner gör även den skenbart pigge förvirrad och glömsk. Det hjälper då inte att man är överens om att det inte är okej att medicinerna glömts igen, om det nästa stund är glömt att de glömts.

Men det är ju självklart och det tror jag inte heller att någon säger emot.

jag vill förtydliga att jag hittills inte har något att klaga på detta boendet, eftersom han ännu inte fysiskt flyttat in, bara så att ingen tror att det är dåligt där.

Vill ni veta hur antagningen går till? Kan vara intressant för er att veta eftersom många av er är ganska gamla.

Jo, när jag sökte var det mer än 100 andra som också sökte. 10 platser för sommarjobb fanns det. Den första delen var en kortare intervju där man fick beskriva sig själv, lämna in CV, referenser och personligt brev. Vid intresse ringde de tillbaka. De ringde tillbaka till ungefär 30-40 stycken och jag var en av dem (trodde inte att jag skulle bli en av dem!). Denna intervju, den s.k. andra intervjun, var över 1 timme lång. Här fick vi gå igenom 7 stationer/rum där det har skett ett fall, t.ex. en gamling har ramlat ur en rullstol, ett rum behöver städas, arbetskollegor står och pratar medan gamlingar ropar på hjälp. Och då skulle de som kan anställa se hur vi hanterade situationen. Sedan fick vi fika. Utifrån det, så valdes 10 personer, och jag blev en av dem!

Så jag kan säga att det äldreboende jag ska jobba i ser ut att vara riktigt kvalificerat och gamlingarna borde trivas mycket bra!

Det var intressant! Vad roligt att de valde dig.

Tack!

Stödjer helhjärtat Er som nämner att personalen betyder allt.

Tyvärr hamnade sambon på ett med icke engagerad personal och det gjorde säkert att hon fick en förtida död

Halaj!



//T

Nu har det gått en månad och jag måste verkligen berömma personalen på Källstorpsgården. FÖrutom i inledningen när allt administrativt var fullkomligt katastrof (när man själv är administratör så känns det extra frustrerande), så funkar det kanonbra. Sjuksköterskorna är jättebra, undersköterskorna har järnkoll på allt och är jättegulliga. Så vi har verkligen ingenting att klaga på. Just nu iallafall!

Det var roligt att höra Meriona så oroligt som du varit o så att det är så bra nu!

Vad bra! Hoppas det fortsätter så!

Tack båda två!

Håller tummarna för att det fortsätter på samma fina vis...