Det är väldigt klokt detta att du skall älska din nästa som dig själv!
Men hur är det egentligen,älskar människor sig själva?
Så som jag ser det så hatar människorna sig själva!

De enda som älska sig själva med ovillkorlig kärlek är de nyfödda!
Sedan börjar formandet av en människa:av föräldrar,släktingar,skolan etc....

Vi skall tvingas i former som gäller för samhället,oavsätt vilka vi är eller hur vi är!
Detta resulterar i att oändligt många människoliv börjar hata sig själva och dessa människor spyr sitt hat utanför sig själva.
Detta kan man tydligt ser på hur det är i världen!

Klart är att alla människor inte hata sig själva!

Lite funderingar denna onsdag morgon.

Det var insiktsfulla ord silos! Tyvärr är människor ganska dåliga på att älska (verkligen älska) sig själva och andra

Tack batski! Om människor verkligen älskade sig själva så skulle vi aldrig acceptera allt det hemska som pågår på våran djur!

Tack vare internett så har jag fått mina ögon vidöppna för vad det är som händer,snart nog överallt!
Det hemska är att svårare människor får det under livets gång,så elakare blir många,tyvärr.

Det verkar som att det behövs riktigt hemska katastrofer för att människor skall vakna och hjälpas åt!

Innan du kan älska andra, älska dig självinnan du kan hjälpa andra, hjälp dig själv
Så säger en vis man JAG känner.

Det menas att mår du inte själv bra så har du inte den energi som krävs för att hjälpa andra. Kan du inte känna att du själv duger som du själv är, så kan du inte ärligt se detta hos andra, ty vi tolkar världen genom de personer vi är... Öre vi negativa då ser vi lättare folks brister i första hand och inte de andras fina sidor.

Absolut sant!!!

Varför älska, det går väl lika bra med att respektera?

Man behöver väl inte hata sig själv bara för att man inte älskar sig själv. Dessutom tycker jag att älska är ett så stort ord att man egentligen inte kan säga att man ska älska sin nästa såsom sig själv. Man kan helt enkelt inte älska alla människor och knappast sig själv heller. Man kan tycka om/gilla sig själv och många andra men älska det kan man bara några få.

Jag tror inte heller att allt elände beror på att människor hatar sig själva utan det mesta har nog helt andra orsaker.

När jag skriver om att älska,menar jag den ovillkorliga kärleken som inte är beroende av människornas kännslor,men där ingår så klart även respekt!
Men utan kärlek kan en människa hysa hat inom sig,fastän h*n respekterar den andra människan-människorna,nationer etc....Så när respekten tar slut kan hatet komma fram!

Men de människorna som har ovillkorlig kärlek inom sig dömer aldig någonsin en annan människa,endast deras onda gärningar! En "vanlig" människa med respekt ect..dömer tyvärr HELA människan!

Jag menar dock inte att det är fel att respektera,eftersom man kan komma långt här i livet med respekt.

Jag hittade dessa ord inne på en blog:"Män behöver ovillkorlig respekt,kvinnor vill vara ovillkorligt älskade"

http://www.ovillkorlig.se/index2.html

Word!




Det är vi tyvärr ganska dåliga på också...

Vi har väl olika definition på älska då...

Och det är ju helt okej!

Bra skrivet, silos.


Fast detta håller jag inte med om. Det måste nog vara skillnad på varför och hur man inte inte mår bra. Jag tycker att när jag hjälper andra, eller speciellt djur kanske, så slipper jag umgås så mycket med mig själv. Jag hatar mig själv (inte hela kanske, men delvis) men tycker ändå om andra. Genom andra som accepterar mig som jag är och genom att behövas kan jag dessutom känna att jag kanske duger lite grann ibland i alla fall.

Så kan det också vara!

Vi är som vi är, men jag tänkte endast påminna det att man kan finnas vid någons sida under en svår stund. Sen kalla det vad som helst, för mig är det kärleksfull omsorg utan krav.

Jag håller inte alls med.
Man kan inte tvinga sig till att älska sig själv innan man älskar andra. Det är inte alls nödvändigt heller.
Jag ser då rakt inte folks brister i första hand, och jag älskar inte mig själv. Att jag inte ärligt skulle se andra människors godhet, det är bara nonsens.
Energi att älska helt ovillkorligt och hjälpa andra, det har jag så det räcker till ändå.

De personer som jag känner som älskar och högaktar sig själva, de däremot har inte vilja/energi att lämna något till andra. De slösar bara sin godhet på sig själva.
Självklart så finns det undantag.



Kunde inte skrivit det bättre själv!
Kram på dig Myosotis. Jag gillar dig precis som du är!

Ja alla är vi olika.

Sen beror det ju på hur man definierar "älska". Beroende på vad man menar styr ju ens relationer.

För MIG är älska detsamma som: vilja andra väl, vara sympatisk, visa sympati, önska dem allt gott i livet och att de ska vara lyckliga. Alltså inte känna avund, hat, missunsamhet.

Sen huruvida det är nödvändigt att älska sig själv innan man kan älska andra tvista de lärde, men nog underlättar det att själv må bra och trivas med sig själv. För mår man bra har man mer energi över till andra tycker jag. De gånger jag inte riktigt trivs med MIG själv så orkar jag inte visa lika mycket empati till andra....

Att älska är absolut ett stort ord och den används vårdlöst många gånger.

Men en människa kan älska sig själv är ett som är säkert!Och man kan älska alla människor när man har kommit underfund med vad sann ovillkorlig kärlek är men hur många av oss människor har kommit underfund med detta? Så som det ser ut i världen så det är inte många.

Ja,du har nog rätt i att allt elände inte beror på självhat.



Där har du en hel del om ovillkorlig kärlek!

Och jag tror att det inte går att älska andra innan man har lärt sig att älska sig själv och att det sistnämnda är ABSOLUT nödvändigt!!! För hur skall du kunna älska överhuvudtaget om du inte har kärlek inom dig?
Kärlek utan villkor tittar inte på andras brister.
Bibeln säger i 1 Kor. 13:4-7: ”Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den rusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.”Dessa ord ger en fantastisk bild om den villkorslösa kärleken!

Personer som du beskrev har absolut INTE villkorslös kärlek inom sig,utan de är nog bara själviska egoister!

Jag tycker om mina medmänniskor som de är,eftersom jag har inte kommit så långt som att älska alla utan villkor,tyvärr!

Det är ju så som du säger att mår man inte själv bra, hur kan man då visa en annan fasad utåt, innan man har redd ut sina egna beskymmer och sitt mående.

När jag nämnde att man kan finnas till hands för någon som har det svårt, betyder också att man själv är i balans att kunna ta del av den andre som inte mår bra. Är man inte det så dras man snart med i eländet, och då gör det ju ingen nytta.
Kanske kan jag älska mig som jag är, vet inte om det alltid stämmer heller för jag är mer som en mussla när jag mår dåligt, släpper inte in någon, men vet med mig att det varar så länge det behövs och sen hämtar man krafter igen till omvärlden.
Det är lite för onyancerad att enbart använda orden hat - kärlek, vilka är ju ytterligheter för så är ju inte världen runt om oss. Det finns massor av nyanser mellan dessa 2 ord.

Bra skrivet!

Det är ju tur att vi alla är olika. Skulle bli tråkigt annars.

Då funkar du och jag väldigt olika varandra. Jag trivs aldrig med mig själv men jag kan må bra i alla fall.
Oavsett hur mycket jag ogillar, hatar mm, mig själv för stunden, har jag och kan visa empati och kärlek till andra.

Jag har avskytt mig själv i hela mitt liv och jag tror faktiskt att det är just det som gjort mig till, kanske för överkänslig, för andras känslor.
Det gör mig inte till en bättre människa än någon annan. Tvärtom så kan det vara ganska jobbigt, mest för mig själv.

Du tror/anser precis vad du vill, men jag vet hur jag själv fungerar.
Jag behöver inte alls ens tycka om mig själv för att kunna älska någon annan.
Man kan ha massor av kärlek, empati, varma känslor mm mm inom sig, bara det att man inte känner så för sig själv.

Sen skrev jag inte att personerna jag beskrev har villkorslös kärlek inom sig.

Jag skrev att jag har förmågan att älska villkorslöst!!! Trots mitt självförakt!!

Visst är vi alla olika och det vore hemskt om vi vore alla lika varandra för då skulle nog utveckling som människa stanna av.

Synd att du inte trivs med dig själv,men jag fattar inte hur det kan gå ihop med att må bra?

Hur gör du om en av dessa människor som du visar empati och kärlek,skulle säga elaka saker till dig om dig eller skulle baktala dig,skulle du fortfarande kunna vara empatisk och kärleksfull?

Det är mycket bra att ha dessa egenskaper som du har!

Jag för min del trivs jätte bra med mig själv faktiskt till och med älska mig själv i alla fall för det mesta,men det kommer mörka stunder då och då p.a.att jag är pibolär eller vad det nu heter...

Jag håller inte alls med dig.

Jag måste inte alls vara "i balans med mig själv" för att engagera mig i andras olycka. Och nej, jag dras inte med i eländet och blir onyttig heller!
Styrka att hjälpa andra är då rakt inte alls tvunget knutet till att man gillar sig själv på något sätt.
För en del är det säkert så och för en del av oss andra är det inte så.

Sedan undrar jag lite över vad du menar med din första mening. Vad då "visa en annan fasad utåt"? Vad menar du med det?
Mina känslor för andra är ingen fasad, det är äkta känslor.
För mig är en fasad lite form av oärlighet. Det man vill att andra ska se. Kanske det betyder något annat för dig?

Sedan har jag inget behov av att tala om för varje människa jag möter/hjälper, vad dåligt jag tycker om mig själv eller vilka bekymmer jag har.
Det kanske kan anklagas för att vara en fasad, eller? Å andra sidan ljuger jag inte heller och säger att jag gillar mig själv.
Sedan finns det ju människor och djur som man kanske inte kan mörka det för då de själva är "pejlare". Det innebär dock inte att man måste ta upp det utan man kan bara lämna det därhän.

Du säger att du behöver agera mussla när du inte mår bra. Det visar ju bara på att vi alla är olika. Inte att det ena eller det andra sättet är det rätta.

Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska kunna förklara då du och jag är på helt olika "våglängder".
Man kan må bra av så många olika saker. Ett leende, en kram, en solglimt, bra musik, ja av massor av anledningar. De behöver inte vara så stora.
För mig är det inte konstigare att kunna må bra trots självförakt lika lite som att jag kan må bra trots att jag har ständig värk i kroppen och en hel del begränsningar vad jag kan göra.

Jag vet inte om vi föds med olika "förmåga" att ha empati med andra trots egna problem eller att det har med någon form av vana eller livssituation eller något helt annat.
Själv är jag uppfödd och drillad till att ha noll självförtroende och ett stort självförakt så jag vet inte hur det varit för mig annars.
Jag var så ung när jag fick mina första problem med kroppen och värk, så det vet jag inte heller hur det kunnat vara om jag inte lärt mig leva med det i tidig ålder.

Elaka saker och baktaleri har jag råkat ut för. Det påverkar inte min empati/kärlek för alla andra och för de som sagt det, beror det helt på vem, varför, hur och av vilken anledning det sagts.

Det är jättebra att du gillar dig själv. Det hoppas jag att de flesta gör.

Javisst finns det dom som älskar sig själva men dom är sällan eller aldrig särskilt trevliga mot andra, dom sätter sig oftast själva i främsta rummet och är självgoda till tusen. Jag tror inte att det finns någon ovillkorlig kärlek överhuvudtaget även om man tror det när man är förälskad. Säger någon att den älskar alla andra människor ovillkorligt så ljuger den personen och spelar ett spel. Det är en omöjlighet. Det är inte heller nödvändigt att älska alla man träffar på. Förutsättningen för att man ska kunna älska någon är ju att man har någon form av relation till varandra men inte ens då är det alltid möjligt. Hur gör man för att älska sin störiga granne som håller en vaken om nätterna t.ex. Där är det nog snarast strypvarning så det är tur jag inte har någon sådan längre.

Varför sa du att detta inte handlar om din tro för det gör det ju?

Jag tror att jag förstår dig! Det verkar som att du och jag har haft likartade uppväxt och idag har vi värk.

Jag är glad att du inte tillåter baktaleri att påverka dig!

För det första handlar detta INTE om min tro!Varför måste du tjata om min tro?

De människor som påstå att älska sig själva och inte visar detta i sina liv vet INTE vad kärlek utan villkor är!
Så blanda inte ihop ovillkorlig kärlek med dessa självgoda människor,men samtidigt bör du veta att även dessa människor har någonting gott inom sig,det gäller bara att kunna se det.

Förälskelse har INGENTING att göra med ovillkorliga kärleken,utan förälskelse är verkligen villkorlig!

Det är inte omöjligt att älska alla människor,när man klarar av att bortse från deras gärningar och kanske även utseendet eller var de är på samhällets skala.

Människor som älskar alla människor talar absolut inte om det,utan det syns tydligt i deras sätt att leva,hur de är mot sina medmänniskor,de strålar ut kärlek!

Mina störiga grannar talar jag med och de har slutat att störa och jag gillar dem trots att de har stört mig av och till med fester lång inpå morgontimmarna,skrikit etc...

Jag förstår dig nu bättre Stintan efter det här svaret!

Hmmm, ja vi lever väl alla med olika prövningar i livet, en del mer än andra. Något alla måste förhålla sig till och hantera på något sätt.

Så, oavsett kamma här i livet får man kämpa med att samexisterat med andra, jag genom att se till att jag mår bra och har energi nog att sen orka hjälpa mina medmänniskor.

Du skrev ju in och hänvisade till bibelcitat! Har det då inte med din tro att göra?

Vi har helt enkelt totalt olika syn på vad älska och kärlek är.

Skruttis,

Jag ville bara lägga till att om jag mår inte bra, då gör jag inte det utåt heller --- kan inte hålla en fin fasad, så att säga, bara att det ska vara så.
Då är min tid för mig själv i första hand att kunna må bra. Det kan ingen annan göra åt mig, utan det är ett eget beslut och eftertanke om hur ska jag nu gå vidare och läka ev. såren. Viktiga insikter som kommer upp.

Ärren kan jag gömma mot andra och det gör mig inte en sämre människa mot mina medmänniskor för då kanske jag träffar någon som tampas med det jag gjort länge sedan.

Det ger mig erfarenhet och förståelse mot andra och utan att jag nämner något om mitt för det gäller ju den som då mår dåligt, mina ärr hjälper ingen annan.

Jag vet med mig att jag är född med ett känsligt känslosystem samt att ha förmågan att känna empati, kanske mer än ex. 2 av mina 5 syskon är födda med empati och förståelse, resten kan mörda varandra och oss och det rör inte ens deras samvete. Alla vi fick liknande uppväxt, så varifrån kommer dessa olikheter?
När jag kramar min syster så är de andra färdiga att slå ner oss. Har försökt många gånger visa min varma känsla till de andra men de ryggar tillbaka eller som barn/ungdom fick man en hurring.
Det finns ingen empati hos dom, bara egenkärlek och utnjyttjande av andra. Nu tog jag detta som ett ex. vad jag ville ha sagt, men det kan sägas också om andra vi möter...... Livet är en skola.....

Men det var ju om kärlek och ett bra exempelpå det!
Det är okej att vi tänker olika om vad det är att älska och vad kärlek är!

jag tror inte alls att man måste älska sig själv för att kunna älska andra.

Jag tror att det är skillnad på att vara egenkär och att älska sig själv.

Dagens sanning. Man måste väl få vara trasig inombords och ändå få ha känslor eller vara empatisk!

Jag tror dock att kärleken och empatin blir djupare när man är hel inom sig.Klart att man får vara trasig,hela världen är full av trasiga människor.

Jag håller helt med övriga om att man måste absolut inte älska sig själv eller vara i "balans" med sig själv för att kunna älska och bry sig om andra!!

Och ibland kan det vara så för mig, om jag har det jobbigt och tungt så lättar det om jag känner att jag kan lägga energi på och hjälpa någon annan!

Jo det kanske blir lättare ibland då men mer äkta/djupare behöver det inte bli.

varför tror du det?

Det är bara att konstatera att vi tycker olika!



Jag vet av egna erfarenheter att det är så,alltså i alla fall för mig.Idag känner jag mycket mycket djupare för allt levande här på våran planet.Det gjorde jag inte förritiden då jag var fylld av självhat!

Jag tror att det kan vara precis tvärtom.

Nu fattar jag inte hur du menar?

Då var du kanske för självupptagen men det är inte alla.

En definition på både att älska sig själv och att älska andra vore intressant. Man kan älska på olika sätt, och hur menas det i detta fall?

Jag menar att kärleken och empatin kan vara djupare om man är lite trasig.



Du får gå en kurs i bibeltolkning

Helst inte, jag har svårt att tänka mig något tråkigare

Jag kan inte förklara detta för att du skulle kunna förstå det,det måste upplevas!
Med ord kan man inte egentligen inte förklara kärleken,speciellt den kärleken som är utan villkor.