Nu skall vi inte bli ovänner Cilla, men när man tittar lite mer på Kemi:s alster och framtoning så framträder en bild av säkerhetsnoja. Att bara läsa rakt av ger inga större kunskaper, man måste ifrågasätta och kontrollera och göra avvägningar. Livet är riskfyllt, man kan tom dö av det. Färger får inte innehålla svampmedel. Resultatet blir att färgen möglar och bryts ner i förtid vilket i förlängningen ger röta och kanske skadade hus och höga kostnader. Vilket är bäst?

Om man åker ut i det dagliga livet i trafiken, med samma inställning till risker och farlighet, så hade man helst stannat hemma.

Så sade ryssarna mig också om strålning vid de atomdrivna, skadade fyrarna utanför Estlands kust, och jag gick in. Och så sade minröjarna i krigets Kroatien, och jag röjde minor och sprang genom minerade marker när det började skjutas på oss från bergen.

Jag känner mig inte särskilt träffad av påståenden om att vara obenägen till risker.
Men det ska vara något viktigt för att ta dem. Antingen nödtvunget, som att kunna gå och färdas i trafiken ibland, som att också ta sig ut i storm (jag bor på en ö och har vattnet som färdväg), som att röja minor så att ungarna kan gå till skolan eller fota skador på kärnladdade fyrar och missiler så att de åtgärdas.

Men att hälla, drälla, spruta och använda kemikalier i trädgården för att man inte ids annat eller vill tro som folk gjorde om DDT och rökning på 60-talet (att det måste vara OK för att det fick finnas och säljas) - när trädgården är ett nöje? Näpp. Den spänningen, att prova mer av coctail i mitt eget hem än jag måste, behöver jag inte.

Dessutom läser jag annat och mer än Kemikalieinspektionens broschyrer. Och ju mer man tar del av de många ämnen man exponeras av och utsätter sina och andras barn för, det mesta självförvållat och ganska onödigt och ofta för att man inte haft kunskap - desto viktigare blir det för mig att välja giftfria alternativ.

Jaja, någon har ju perspektiv till användningen, verkar det som. Jag varken häller eller dräller med "kemikalier" i trädgården. Med sunt förnuft och lite sans, så kommer man långt, utan att ta med minröjning eller radioaktiva utsläpp i debatten om impregnerat virke. Det är inte frågan om antingen 0 eller 100, det finns många steg däremellan. Blåkorn/konstgödsel är ju i o.f.s. "kemikalier". Bör man inte använda det heller? Naturgödsel innehåller en obestämd mängd kemikalier, bl.a. stora mängder kväve. Hur vet man att man portionerar rätt? Olja för impregnering innehåller lösningsmedel, likaså målarfärg. När polyeten bryts ned, vad sker då? Handskas man måttfullt med tveksamma ämnen, så är risken för förgiftning oerhört liten, så liten att den i praxis är obefintlig.
Debatten har urartat. Jag tycker det verkar som att skjuta gök med kanon...

Det vore bra om debatten höll sig lite mer jordnära...