Jag är uppvuxen med att födelsedagar firas med närmaste släkten och på den tiden var det kaffe och kakor samt gottebord som bjöds.
Vi har alltid haft kalas när våra barn fyllt år, men eftersom min födelsedag varit så nära ett av barnens har vi oftast firat gemensamt på barnets dag då. Bara på jämna dagar eller om det t ex varit lördag har vi haft kalas även på min födelsedag.
Kaffekalas har det inte heller varit särskilt ofta utan för det mesta nån mat och sen kaffe + tårta.

Min man kommer från en familj där man sällan gjort något väsen av någonting och han har inte velat ha kalas när han fyllt år. De första åren fick han motsträvligt finna sig i att jag ordnade nåt i alla fall, men numera är jag inte heller så road av kalas. Igår fyllde han år och då var det bara hemmaboende sonen, maken och jag som åt lite extra gott. Skönt!

Har vuxit ifrån sånt. Jag, brorsan och svägerskan ringer och graturerar varandra när det behövs, det får räcka.

Jag gillar inte kalas, varken att ha eller att gå på. Det blir för ståhejigt i min smak. Till sommarn fyller sonen 18, det blir sista kalaset hos oss (vi blir max 8 pers). Själv har jag inte haft kalas på åtminstone 20 år.

Jag firar gärna med de närmaste "sörjande" dvs maken och barnen, samt mina föräldrar. Min pappa fyller bara tre dagar innan mig, så numera brukar vi slå ihop dagarna. Kalas som sådant har jag inte haft på länge, däremot funderar jag på att ordna någon slags kalas när jag fyller 40 om 5 år - men mest som ursäkt för att träffa alla gamla kompisar och vänner som man sällan hinner träffa annars

För barnen är det självklart en annan sak!